Så har Gabriel min älskade bror äntligen levererat min beställning från jultidningarna han knallat runt och sålt till hela byn och fler därtill.
Jag minns, som om det vore igår, när jag själv var en yngling som ville ha "lättförtjänade pengar" och en premium på köpet. Dock var jag inte särskillt aktiv och hur blyg som helst för att knacka på hos folk jag inte kände. När jag fick ett JA blev jag upp över öronen glad, visade glatt min tidning med alla dessa prylar, böcker och krimskrams. (Har aldrig förstått varför det heter jultidningar när man aldrig ens säljer sådana). När jag däremot fick ett NEJ fick jag bita mig i läppen för att inte gråta (fast då börjar man nästan göra det ändå) och besviket få dörren smälld i ansiktet.
Det var inte lätt att vara barn inte. Särskillt när jag var en av dem som bara nådde upp till stereon som kunde spela CD-skivor och inte en av de som tjänade ihop till en egen dator. Kan dock meddela att min stereo funkar än, så deras prylar är inte helt åt skogen. Känns dock skönt att ha uppnått den ålder då Jultidningar måste vara sista utvägen för att få ihop till de där nya skorna...inte för att det var skor jag ville ha förut. La säkert ut alla pengar på godis. Vadå ung och dum?


Här är beställningen. 20 "Retro vykort"- nostalgiska och vackra, som jag senare ska sätta upp på väggen. Vill man bli skådis måste man ha legenderna på väggen.