Ah! Zuuuper! Nu har jag äntligen börjat med mitt nationella tal. Känns fruktansvärt bra. Som om jag köpt det eftertraktade Norrmalmsstorg med hotell och allt. Eller som om jag har glömt busskort men slipper betala eftersom apparaten inte fungerar.¨
Inledningen är nu cirka en minut, kvar återstår fyra. Men det blir en enkel match nu när jag är on the road again!
(Hmm..måste sluta att göra alla dessa utropstecken. Känns som att jag jämt använder dem. Som Hej! Eller, haha ja det var kul! Eller, Nej det har du inte! osv. Jag verkar ju som tagen ur Extreme Home Makeover..)

Har en liten rolig sak att berätta. Fick tillåtelse att skriva det här efter den medverkandes önskan om att få vara anonym. Självklart viker jag inte ut någon, så vi kan kalla den anonyma för "Kvinnan". (Om du inte orkar läsa historien så spana in länken med min älskade Andreas Carlsson som medverkar i Schulman Show.)


Kvinnan hade träffat en snygg kille på krogen. De hade haft trevligt och bytt nummer- visserligen hade Kvinnan glömt bort detta och blev förvånad när hon ser att hon fått ett nytt sms från (vi kan kalla honom Holger) någon vid namn Holger. Kvinnan kände igen namnet men minns fortfarande inte när hon lagt till denne Holger på mobilen.
Hur som helst så ville denne Holger att hon skulle lägga till honom på facebook. Han uppgav sitt hela namn och Kvinnan, som var intresserad loggade in på fejjan och skrev in namnet i sökfältet. Hon fick två träffar. Den första träffen hade en profilbild bestående av en mörkhårig kille. Den andra hade en seriefigur som sin. Kvinnan klickade obekymrat på den första killen och skickade vänförfrågan.
Killen accepterade och Kvinnan besökte hans användare. Tydligen kom han från norrköping, vilket kom som en överraskning eftersom han inte pratat särskillt annorlunda än henne själv. Hon tänkte dock inte mer på det och lät det vara.
Senare fick jag reda på denne Holger och ville såklart veta mer, särskillt efter att kvinnan beskrivit honom som "assnygg" och "bra på att kyssas". Så hon loggade in på fejjan, klickade upp hans profil men kände sig lite osäker. "Han såg inte så snygg ut på sin bild..." "Äsch". svarar jag. "Man blir typ alltid ful på facebookbilder". Vi kollar upp hans "på bild hos andra". Jag börjar bli lite orolig, killen är inget vidare. Kvinnan säger "..Usch jag vill INTE ha honom" "Nej, alltså, han var verkligen inte snygg Kvinnan.. vad såg du hos honom?", säger jag.
Vi går tillbaka till hans profil. Kvinnan utbrister "VA?! Här står det att han är född 90! Till mig sa han att han var 85:a!". "Oj.. Men han såg ju ganska äldre på bilderna, så han ljög säkert till sin fördel...", svarar jag. Kvinnan ser förskräckt ut "Uuusch!" "Hahah" , skrattar jag. " Ässch, det är inte hela världen, lite yngre...been there hehe".
Förfärat stänger kvinnan ner internet och lovar sig själv om att ALDRIG höra av sig till denne Holger. Jag nickar förståeende och vi lämnar ämnet.
Dock så har inte kvinnan riktigt accepterat det hela, och tycker att hela grejen verkar lite väl skumt. Hon kollar upp numret och får till sin förvåning se att denne Holger bor på Haga, samt att hans födelsedag är på hösten, inte på våren som facebook-Holger... Hon ropar på mig och berättar vad hon fått reda på. Jag tvingar henne att smsa Holger och fråga hur hans profilbild på facebook ser ut. Kvinnan är först osäker, tänk om det är den fule-Holger som hon redan är vän med? Tillslut följer hon dock mitt råd och får till svar " Jag har en seriefigur som bild".
Jag skrattar högt för Kvinnans dumhet. Kvinnan skrattar också. Frågan hur man helt kan glömma bort hur en "snygg"kille ser ut är ju helt besynnerligt. Särskillt när man umgåtts en hel kväll. Jag kommer fram till att Kvinnan  helt enkelt inte har alla hästar i hagen.