Det här inlägget kommer bli det vackraste du någonsin läst. Ett inlägg som lyser av en aura fylld av positiv energi. Ett inlägg som påminner om hur solen går upp vid Stilla Havets mörkblå horisont. Ett inlägg som får en blommande orkidé att framstå som blek och grå.
Ett vackert inlägg helt enkelt.
Men vad är egentligen vackert?
Är det en människa? En vy? Ett föremål? En doft? Ett musikstycke? En handling?
Hayden Christensen är väldigt vacker. Att gå skogspromenaden i ett vinter-Spöland och se hur solen gnistrar i snön är väldigt vackert. Renoirs verk Le Moulin de la Galette är vacker. Doften av nybakta pepparkakor kan inte beskrivas som annat än vacker. När Marc Cohn brister "Man I am tonight" i Walking in memphis är så vackert att man får tårar i ögonen. Idag när farfar erbjöd sig att jag skulle få övningsköra med honom de där tre kilometerna från Statoil och hem, med ett litet leende på läpparna och pliriga ögon var en vacker handling. Jag blev så glad över att han bryr sig om mitt inte-ens-i-närheten-till-körkort-situation. Dock gick det väldigt bra och farfar blev imponerad. Det bästa råd jag fått av någon är helt klart från honom, citat, Man får INTE köra på vilda djur, slut på citat.
Något annat jag tycker är vackert är att cykla till bussen med Eurythmics When Tomorrow Comes i hörlurarna och veta att jag har gott om tid tills bussen kommer. Vet dock inte hur okej det är att lyssna på sina föräldrars kärlekslåt, men även det är ju lite vackert.

Klart jag måste ha bilder på mig själv när vi talar om vackra människor. Med den här bilden vill jag visa att jag har två hudtoner. En som är "brun" och en vit. Höhö. Fint