Ja, jag skäms över att erkänna det, men jag ser på det otroligt töntiga och absurda programmet Mammas Pojkar. Jag har ingen aning om varför jag sitter där varje torsdag, smaskar på någon frukt och klagar över alla dessa flickor och pojkar som skämmer ut sig för var minut i programet som går.
Personligen hade jag blivit grymt besviken om jag anmält mig till programet i hopp om att hitta världens drömkille, och sedan så visar det sig att dessa "drömkillar" inte är några ljuvadrömmar utan vanliga män man aldrig skulle kasta en extra blick på.
Eller jo, kanske eftersom den ena har ett besynnerligt konstigt skägg som växer på dubbelhakan, den andra har på tok för mycket muskler och hårgelé och den tredjes ögon är inte helt raka.
Nu är jag ganska elak men det är ju sanningen! Om de där tjejerna inte vore så desperata så skulle de aldrig kalla dem för "gulliga" och "snygga". Men på något vis har tv4 lurat i dem att de här killarna är "Toppen killar som ni bara måååste dejta så får ni det helt underbart, ni kanske får gifta er! Omg! Tänk om hihihi".
Ärligt talat, vem vill ha en Mammas pojke? En kille som alltid måste be sin mamma om råd, någon som inte kan gå in i någon klädbutik utan att hålla sin mamma i handen, någon som bara dejtar en tjej som han vet sin mamma skulle tycka om, eller säger att han "älskar dig lika mycket som sin mamma"- och då är det tydligen det bästa som går, eller värst av allt, han lyder sin mamma till punkt och pricka.
En kille som skulle kunna liknas med en Barbiedocka (Ken dårå) som sin mamma alltid pussar och borstar håret på. Sådär slickar på fingrarna för att gnugga bort lite osynligt smuts på hans kind.
Nej tack säger jag bara!
Fint med kramar och allt mys pys, men på en lagom nivå. När han tappar ut ett kort från plånboken och det visar sig föreställa hans mamma så kan man ju diskutera saken vidare.