Sitter här i lägenheten på söder. Där ute hörs inte ett ljud. Inga bilar som ivrigt rusar sig fram. Inga sirener i jakt på fara. Inga skratt. Inga rop. Ingenting. Det är som att hela Stockholm slumrat till nu under julen. Som om de allihopa packat  resväskan, tagit bilen och spårlöst lämnat staden. Eller som om de faktiskt gått och lagt sig, precis som björnarna på skansen. Vart har människorna tagit vägen? Visst, en vanlig dag för mig hemma i spöland stöter jag väl på max två människor. Men i en storstad, eller nej fel- i en huvudstad,  förväntar man sig att stöta på åtminstone ja, ett sjuttiotal mer eller mindre. Och vad möts man av på julaftonsmorgonen när man ska ta ut hunden på en promenad? Jo. Öde gator. Tomt. Tomt. Tomt. Varje hörn och varje park. Varje liten vrå av staden stod tom. Tankarna svävade bort till filmer som I am legend och Vanilla Sky. Det var rofyllt men samtidigt lite läskigt. Endast adventsstjärnorna i fönstren visade tecken på att mänskligheten faktiskt fortfarande existerade. Samt en man som kom rullandes med en kärra fylld av tidningar. Annars... Dödstyst.

Gårdagens julafton var annorlunda men mycket trivsam. Mat och skratt fanns det gott av. Och tomten hade varit så snäll och skänkt några klappar jag får användning för under min resa. Dock förstår jag att han, liksom jag, är oerhört frustrerad och irriterad på att André Pops fick vara julvärd. Sämre myspysfaktor har jag nog aldrig skådat på tvn. Fy skam på er dödliga som röstade fram denna usla julvärd! Inte ens hans tjocktröja kunde rädda honom från de kyliga blickar jag gav honom från tvsoffan.

God Jul i alla fall på alla er jag inte hunnit sprida dessa glädjens ord till!