Det Fanns En Tid För Länge Sen När Mitt Hjärta Var Av Sten. Jag Kunde Lämna Allt Och Alla. Jag Bara Bytte Roll Och Scen
Är det bara jag eller går inte tiden egendomligt fort? Förstår inte vart all tid tar vägen, eller snarare: Jag förstår inte vad jag gör av all tid. Det är så att jag får ångest.
På TV har varje program säsongsavslutning. En vinnare koras. Uppgörelser bekräftas. Oklarhet reds ut. Året resumeras och diskuteras. Säcken knyts ihop.
Men tillskillnad från tv4, dryper jag av ovisshet. Att året snart är slut är ofattbart. Försöker erinra mig om allt jag gjort och som måste göras. Men tycks mig inte minnas något. Visst, studentens höga röster och skrattrynkor håller sig fortfarande klart i minnet. Det är alla de där småsakerna jag tycks tappat bort. Och så fort jag fattar tag i en av dem slinker den ur mina händer likt en hal tvål.
Jag vill inte knyta ihop någon säck. Det är så mycket mer jag vill fylla den med, för den känns ju ändå inte särskilt tung. Nej, den är pinsamt lätt. Jag är inte klar än tjugohundratio. Jag vet att tiden är knapp och mitt schema fullsmäckat. Och jag vet att jag borde vara nöjd med det jag gjort. Men det är inget märkvärdigt. Jag har lämnat så mycket åt sidan för pengarnas skull. För min egen skull.
Jag önskar jag hört av mig mer. Skrivit brev. Skrivit på bloggen. Fotograferat. Spelat mer gitarr. Uppdaterat min status på facebook. Betalat räkningarna i tid. Skänkt mer än hundra kronor till musikhjälpen. Skänkt pengar för välgörande ändamål över huvud taget. Inte tagit mina nära och kära för givet. Varit gladare. Bakat mer. Tränat mer.
Är det resfebern som slutligen synliggörs? Bara två veckor och en dag kvar. Jag börjar nästan bli rädd.
Kommentarer
Postat av: Anna
Haha, Hiro ser ut som en gubbe!
Postat av: felicia
Jag vet precis, jag har jämt sån här tidångest. Och jag är verkligen inte redo att avsluta något. Jag vet inte alls vad jag ska ta vägen, allt är bara rörigt. Men det kommer fixa sig!
Föresten, har jag frågat det här förut? Men är det en bearded?
Postat av: yo
Jag blev lurad av en kille på stan att anmäla mig till IM's autogiro, så nu ska jag ge 50 spänn i månaden till välgörande ändamål. Oj vad generös jag känner mig (fast jag ska avsluta det där så fort jag bara kan, för jag har förmodligen blivit blåst)
Trackback
