Dagen Jag Blev Berövad På Min Ledighet Tack Vare Julkola Och Smörpapper

Har ont i ryggen. Där precis mellan skulderbladen. Nej, jag har inte gymmat, jag har kokat kola... Inte ansträngande!? Passa dig gosse! Jobbigare sysselsättning får man ju leta efter. Det här är min historia:

 

Äntligen ledig efter sju dagars arbete! Äntligen ska jag få tid att göra några vettiga saker och unna mig själv en slapparmåndag. Och jag kommer hinna med så mycket fast jag bara dansar på rosor. Tiden kommer vara på min sida och tillsammans åstadkommer vi mirakel.

Det var i alla fall det jag trodde. En naiv och fåraktig dröm.

 

Jag klev upp klockan tio fast jag kunde ha sovit vidare till eftermiddagen. Det var den ljuvliga slapparmåndagen som lockade mig upp ur sängen, och jag begav mig neråt för att äta frukost. Kokade kornmjölsgröt dagen till ära och åt den med ett förnöjt leende. Efter frukosten klädde jag på mig ordentligt och tog en lång promenad med Hiro längs åkrar tyngda av meterdjup snö.

Väl tillbaka i hemmet möttes jag av kolareceptet som jag lovat min mor att koka, samt en flaska ättiksprit. Vad mysigt tänkte jag. Att få koka lite julkola i ett varmt hus medan snön yr utanför. Äkta myspysstämmning denna slapparmåndag.

Så jag satte på Absolute Christmas och plockade fram ingredienserna till kolan. Högt och med sådan känsla bara jag kan förmedla sjöng jag duett med Christer Sjögren och hans (eller Benjamin syrsas) Ser du stjärnan i det blå.

Kolan blev slutligen klar efter fyrtiofem minuter. Stämningen var på topp! Nu skulle den bara slås in i smörpapper. En baggis! Jag har ju varit kommunikationsansvarig i  Konfektyr Uf, det här kan jag. Men det jag hade glömt bort  fullkomligt var den obeskrivliga pinan med att just slå in de där jävla kolorna i det jävla smörpapperet, och denna gång skulle jag till och med göra det utan mina kära företagskolleger.

 

Hela baket resulterade i ljuvlig kola och en ond rygg (min paketera-kolor-hållning-är av quasimodo-style). Samt en nedrans massa tid som gått i spillo. Slapparmåndagen är som bortsspolad. Skeppen har vänt vid horisonten. Känner hur skägget redan börjar växa.

 

haha, ooh jäklar! jag skulle säkerligen bara ha gjort typ 10 kolor, sen tröttnat och tänkt att folk får väl bända loss dem om de är så klistriga typ. haha!



sv: men jaaa! kalle är bäst :D tyckte alltid att bamse var så dryg och tråkig. och så tyckte jag det var tråkigt med att det var stora bokstäver i bamse (haha, jag var nog ganska mycket besserwisser som liten xD) men åh ja - don rosa! älskar alla hans detaljer, bakgrunden är lika vältecknad som det andra. det är fint!

Du kunde inte bara ha gjort en enda stor klump med kola dåå? Så kunde ni bara ha skickat runt den vid julbordet, typ som en vattenpipa?

Eller är det bara jag som kommer fram till sådana fantastiska super-idéer?