Jag har konsert-absitnens. Kan inte minnas senaste gången jag studsade runt, sjöng för full hals, skrek ut otydliga ord och hur gåshud spred sig över armar,nacke och ben när allting bara e x p l o d e r a r.
Kanske var det U2 där i Augusti... Herregud! I självaste Augusti, skolstarten och sensommarens blomstrande månad. För när "idolerna" skulle spela på vår galleria fick jag ingen skymt av dem på scenen, jag fick inte hoppa, och om jag svettades var det för att vi strövade runt med tjockjackorna och halsdukarna på...
Detta får inte stämma, det är ju som att inte få juklappar på julafton, eller som att banta. Det fungerar inte. Hur kommer det sig att jag lever? Att jag sitter här framför datorn utan att studsa runt och galet riva mig i håret är ett mirakel.
Jag måste se ett band live. Vilket som helst, Sven-Ingvars, E.M.D eller John Mayer, jag står ut. Bara jag får känna en samhörighet. Doften av musik och livsanda.
Umeå Open är i slutet av mars. Då kommer Maskinen, Markus Krunegård, [Ingenting], Salem Al Fakir, MOVITS och fler artister bjuda mig och övriga på sådant jag är ute efter, bortsett från själva musiken- de fyra S:en.
Sång, Skrik, Studs och Svett