Efter gårdagens Paradise Hotel- maraton, där jag och min bror satt från 14-16.15 20.15-01 och såg avsnitt efter avsnitt, har jag nu givit mig in i en pakt med mig själv. Jag ska inte skicka sms vid annat än nödsituationer, och då menar jag när avsändaren till sms skriver med viss panik i texten och utropstecknena ger intrycket av ett plågsamt/brådskande/brännande/skyndsamt-behov av ett svar.
Anledningen till denna pakt är att jag tidigare samma dag fått betala en telefonräkning på cirka tvåtusen kronor.    Jag är inte snål, inte ett dyft, men denna gång sved det till i plånboken och jag var minst sagt butter resten av dagen.
Tidigare har min ädla far betalat dessa telefonräkningar som ofta överskrider tusenlappen, men nu som lönetagare har beslutet om att betala mina egna räkningar fattats. Vuxenpoängen exploderar just nu. Möjligtvis att de exploderar väl mycket och jag längtar tillbaka till min bortskämda period som naiv tonåring.
Detta är en fråga om A N S V A R. Att kunna spara sina pengar. Lägga ut dem på rätt saker. Inte slösa. Inte misshushålla. Att  K O N T R O L L E R A. Kontrollera makten av sin ekonomi. Inte låta höga summor stiga dig över huvudet och på så vis försumma besparningarna på oviktiga ting som kjolar, skor, tequila, strumpbyxor, kameraobjektiv, hårspray, väskor, marabou, bussresor, pizza, tuggummi etc. Utan fokusera på räkningar och fakturor. "Pengar växer inte på träd" Ett ordspråk som fått oss alla att förstå allvaret med att ta hand om sin ekonomi sedan barnsben. Dock har jag inte värdesatt denna anmärkning. Tills just igår.
Här blir det ändring! Har skall det sparas och knusslas, bevaras och snålas. Inga onödiga sms ska sändas från min telefon inte. A N S V A R E T Sofia, A N S V A R E T.