I juklapp fick jag en kalender av min mor. Kalendern är svart med ett gummiband som håller ihop den. På framsidan är några siffror utskurna och tillsammans med det rosa papperet bakom bildar de 2010. Jag tycker den är fin, trots att den är typiskt tjejig.
Innuti finns det en linjal, en plastficka där jag troligtvis kommer sätta in någon charmerande bild som kommer få mig att le så fort jag slår upp kalendern, rader där man ska skriva om sig själv- bl.a om vilken blodgrupp man tillhör (vet dock inte hur det ska hjälpa personen som hittar den ifall jag tappar bort den?), några viktiga telefonnummer som 112-110 och 113, "nationell information" och såklart sidor för adresser etc.
Eftersom året just börjat har jag inte hunnit skriva in angelägna möten, heta dejter och viktiga dead-lines än. Dock fyller jag ett flertal dagar med olika tider. Dessa tider är arbetstider; 12.30-21, 15.30-20.30, 7-16.30 osv. Jag jobbar som en dåre. En dåre som inte ens vet vad den vill göra av pengarna den tjänat ihop- vilket såklart är dåraktigt. Tanken på ett par nya skor, en elgitarr eller en ny kamera lockar men endast den där dåren skulle lägga ut pengarna på sådant när en hel värld lockar. Och Jag är väl ingen dåre heller! (eller?)

Igårkväll öppnade jag kalendern. Tittade igenom alla de arbetsdagar jag härdat mig igenom, suckade och bläddrade frammåt. Där var den! Söndagen. Min lediga dag. En dag då jag skulle få vila, få kura ihop mig under en filt och läsa tills jag slutligen somnar med näsan i boken.
Jag tog upp bläckpennan jag hade på nattduksbordet. Prydligt skrev jag in ordet "Ledig". Därefter gjorde jag två utropstecken och en stilig figur som log med två tandrader. Vad fint!
Nu sitter jag här med samma penna. Sakta stryker jag över ordet. Det blev inte särskillt fint.