God Morgon!
Jag försöker mig på en Alex Schulman nu när jag inte kan sova.
Jag vaknar av att täcket sakta glider av mig och ner på golvet. Min första tanke är att låta det vara, jag är trött och golvet känns avlägset. Att lyfta armen känns som bortkastad tid och kroppen ligger tungt mot den hårda madrassen.
Sen kommer kylan. Den som biter tag i skinnet och får min hud att knottra sig. Jag kurar ihop mig och begraver ansiktet i kudden. Kudden känns konstig. Inte sådär mjuk och fluffig som kuddar ska kännas, den här är tunn, som om innehållet sakta tynat bort, som att ligga mot bara madrassen. Ändå är det en kudde.
Jag slår upp ögonen. Möts av ett blekt ljus och en bar rygg. Jag tittar ner på kudden, den är smutsig och vad som en gång varit vitt har nu fått en gulaktig nyans. Jag hinner inte tänka, som av en reflex plockar jag upp täcket som ligger på golvet. På så kort tid har den redan hunnit bli kall (Eller hur länge har det egentligen legat där?) och jag huttrar till när jag lägger det över mig.
Länge stirrar jag upp i taket. Jag vågar inte röra mig. Vågar knappt att andas. Kroppen bredvid mig andas tungt.
In. Och. Ut.
Försiktigt sätter jag mig upp i sängen och ser mig om i rummet. Väggarna är tomma bortsett från en almanacka där förra månaden fortfarande räknar upp sina 31 dagar. Det enda fönstret har persiennerna nere och jag tvivlar på att solen någonsin fått lysa in. Golvet täcks av gamla tidningar, smutstvätt och glassplitter från ett krossat glas som nonchalant har tappats. På golvet har det bildats en prydlig fläck av det som måste varit dess innehåll.
Vart är mina kläder?
I stunden jag försöker kliva upp ur sängen råkar jag snudda vid honom. Han känns varm och sträv. Skyggt drar jag till mig handen men det är försent.
- God morgon!
Han ger mig ett trött leende. I mungipan har han något brunaktigt och hans ögon känns tomma och matta.
- God morgon, svarar jag och försöker att le.
En sista gång söker jag med blicken i rummet efter mina kläder innan han åter drar ner mig till den obefintliga kudden.
Kylan. Motviljan.
Haha, sorry. Nej, korsetten kostade 179 kr, den var på rea :) Men på typ H&M och Lindex finns det för kanske 300 annars. Grejen är ju bara att de ska passa också, det gör de ju inte alltid :P Skärpet är jag supernöjd med, känns som det kan passa till det mesta ja :)
Tjusigt skrivet förresten! Längesen jag skrev nåt så genomtänkt. Gillar att skriva noveller, men det var nog hundra år sen sist..
vi kommer läsa om teatern historia samt dramaturgi =)
Svar: Åh, jag har allt. Hur himla fint som helst! den är gammal som gatan och raspar lite i mellan åt. Men så himla fin!
åh. visst är hon! jag längtar också, tar studenten i år. Jag har kavaljer men ingen klänning, haha!
Jag tror vintergatan spelades in här. Och alarm och alla dem, utom Salve, för de måste ju ha varit Kalmar. Undra om de gör dem här fortfarande? Greveholm och Pelle Svanslös är så bra!
Ja, min pappa kommer från Portugal så jag har mer än halva min släkt där. Det är faktiskt ganska kul.
Hmm, jag har aldrig läst Schulmans blogg. Kanske borde göra de. Är den bra?
Åh, tack så jättemycket! Du skriver hemskt bra, du med. Fantastiskt, faktiskt. Jag älskar hur du avslutade med att upprepa kylan, och att bara ha två ord som får genomsyra hela texten.
Inte min musikstil direkt, men jag har oxå sett tv-reklamen med dom, och tycker att dom är lite småcharmiga :D
