Jaha så var det sportlov. Något som jag helt klart tycker borde byta namn, i alla fall i min värld. I min värld så skulle sportlovet heta "lovet". Tänk så enkelt och fint namn. Ett lov helt enkelt. Man skulle slippa den bitande ångest som just SPORTlovet ger en när man sitter där med en påse chips och en bra bok, eller när solen skiner och man promt bestämmer sig för att somna om och låta rullgradinen vara nedragen resten av dagen. Sporten under lovet ska vara frivilligt, det förtjänar inte ha ett helt lov döpt efter dig. Jag menar, påsklov heter ju påsklov för att det just är under påsken. Detsamma gäller julen. Men sportlovet? Det är ju inte ens under OS, det bara hänger där över oss likt regnmolnen en november eftermiddag. Är det en konstitution om att varje skolbarn ska sätta på sig skidorna på måndagsmorgonen för att bege sig ut på en åtta timmars lång färd runt Sveriges vackra landskap? Och vad händer om man inte gör det? Om jag nu bestämmer mig för att strunta i all sport och låta midjemåttet växa utan att göra mig förlägen om saken. Vad blir konsekvenserna av det?

Helt ärligt. Byt namn! Låt mig slippa denna bävan som den icke-sport-människa-jag är. Jag pinas nog. Jag kommer jobba, jobba och åter jobba. Inte hinner jag med sport inte.

Måste kila nu. Vi ses inte i backarna.