Imorgon ska jag på BOND-party. En cocktailfest full av glitter och glamour där det är okej att vara uppklädd och lukta dyr parfym. Bära högklackat och ha en fluga snitsigt knuten runt halsen. Smutta på drinkar och sofistikerat tala med övriga gäster. Berätta om de fantastiska, äventyrsfulla resorna till franska rivieran där man stötte på prinsen av Monaco och jagade ryska spioner på väg mot flygplatsen. En fest som utsmyckas av tonerna från en skicklig pianist tillsammans med dennes band. Kontrabas, trummor, tromboner...alla instrument spelas med sådan känsla att de manliga gästerna lämnar sina halvdruckna kristallglas och bjuder upp flickorna till dans. Sakta svävar de fram i takt till musiken och till och med bartendern gungar på stället med champagneflaskan i famnen. De sista gästerna anländer i en svart limousine och med ett leende öppnar de dörrarna och utbrister "Nu börjar festen!". Övriga släpper taget från varandra och börjar glatt applådera. Bandet spelar någon fräck jazzlåt och strax dukas det fram små delikatesser att prydligt tugga på. På den här festen luktar det diamanter och skoputs, brylkräm och nagelack. Alla skrattar sådär lagom högt och röker oberört och vant sina cigaretter. Kysser varandra på kinden och drar fräcka skämt med måtta.