Nu har min första lediga helg sedan juli börjat närma sig sitt slut. Ja, det är sant. Jag har jobbat helg efter helg sedan träden vajade gröna i den ljumma sommarvinden tills dess att de drunknat i vitt. Visst, jag har faktiskt haft tre söndagar av ledighet under hela denna långa tid, men aldrig en hel helg. Inte en endaste lördag.

Tills igår.

När jag vaknade på lördagsmorgonen förstod jag praktiskt taget ingenting. Det kändes som om jag fortfarande drömde. Som om jag befann mig i en underbar hägring. En hallucination. Det kan inte vara sant, inte vara sant, snurrade i mitt huvud. Jag låg där, inkurad i täcket, stirrandes i taket och kunde inte förstå att hela lördagen var min. Från det att jag vaknar tills jag går och lägger mig.

Och något ännu mer otroligt, jag är ledig nästa helg med! Kan inte förstå detta. Har min goda karma äntligen börjat löna sig? Visserligen vill jag ju jobba, men nu är en klassfest klappad och klar tills nästa vecka. Alltså, en fest med personer från min gamla gymnasieklass. Och man kan ju inte ringa och uppmana cheferna om jobb när man har möjligheten att umgås med de människor man spenderat större delen av de senaste tre åren med. Passar perfekt just nu för: att vara ledig under helgen känns som att gå på gymnasiet igen. Utan läxor såklart.

Synd bara att den är slut nu.