Vid Familjen Lindgren Cortés Middagsbord

Middagen serverades, lasagne lagad i mitt namn, och en hungrig familj slog sig ner vid bordet. Greppade besticken och tog för sig av den delikata pastarätten.

 

Middagarna vid vårt bord ser oftast likadana ut. Jag och min broder pratar i mun på varandra och gör allt för att få uppmärksamheten från de övriga middagsgästerna (i detta fall mamma och pappa). Det blir högljutt. Mamma och pappa försöker flika in med något.  Mamma lyckas. Pappa drar något dåligt skämt. Ett mycket dåligt försök att ta sig in i gruppen. Den COOLA gruppen.
Vi pratar om vad alla gjort under dagen. Om hur fult allting var. Och vad dumt allting var. Och hur roligt det och det var. Sen blir pappa tilltalad. Nog är vi ödmjuka alltid. Annars skulle stackarn' inte få en syl i vädret... Sen så säger förmodligen min bror någonting roligt så att jag börjar skratta. Ett ganska galet skratt. På gränsen till hysteriskt. Sedan kvävande, hickande. Mamma härmar mig. Något som i mina öron inte ens kommer i närheten. Pappa ska också härma. Tydligen en kul grej, att härma mig alltså. Ännu ett uselt försök att verka rolig. Jag blir lite irriterad. Slår tillbaka med en, enligt mig, perfekt imitation hur pappa tex. svarar i telefon. Jag skrattar åter hysteriskt, tror att de andra också gör det. Men kan inte påstå att jag är säker. Min bror fortsätter på samma spår. Imitationer av någon familjemedlem. Han är faktiskt väldigt rolig så nu skrattar alla. Sen så nämner någon vår älskade hund. Vad han gjort. Hur roligt det var. Hur fult det var. Alla skrattar och Hiro smyger under bordet. Jag plockar av maten som är kvar i pannorna och kastrullerna  med gaffeln. Tar en liten liten bit till på tallriken. Äter och tar mig en till liten liten bit. En till. Sedan en till. Mamma drar bort maten. Det blir åter högljutt. Jag skrattar. Gabriel imiterar. Pappa försöker och försöker. Och mamma lyssnar uppmärksamt på oss andra. Idag blev det imitationer av Kungarna av Tylösands samtliga deltagare. Plutande läppar, uppspärrade ögon, tal om brudar och en massa ylande blev Nemo. Något varken mamma eller pappa förstod. En lysande imitation annars.

 

Maten är kall. Tallrikarna tomma. Ute är det mörkt. Och slutligen reser sig den första personen upp. Sist en' får diska undan.

 

.
Och jag syndar! Käkar pepparkakor så ingefäran bubblar inom mig. Fy fy. Jag vet, jag vet. "Pepparkakor ska ätas på jul. Inte fuska flicka lilla". Men jag menar. Snart kommer ändå julmusiken ljuda på affärerna så detta är bara en fånig bagatell.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0