Känner mig äcklig. Smutsig. Vidrig. Ohygienisk. Lortig. -Samt alla andra synonymer till dessa ord. För det är just vad jag är; Oren. Den enda form av hygien jag hållit de senaste dagarna är att skölja händerna under vattenkranen med lite tvål efter att jag gjort mina mänskliga behov, samt smort in dem med handsprit mest för jämnan. Vad har hänt med den briljanta idén om snabb uppfräschning, även kallad Deodorant? Vart är den, och varför använder jag den inte? Jag går ju ständigt runt och rynkar på näsan när jag snappar upp doften från mina armhålor. Och ändå. Ingen deodorant under de där armarna. Detta hade ju varit fullkomligt normalt om jag bara levt under medeltiden. Men tjugohundratalet är extremhygienensårhundrade. Nu ska man duscha varje dag, helst på morgonen så man luktar citrusfrukter hela dagen. Sen ska man diskret dränka sig i parfymer i alla dess former. Och alltid ha ett par våtservetter eller handsprit nära till hands.

Är helt slut. Att duscha är en fruktansvärd ansträngning. Att praktiskt taget stå upp i åtta minuter samtidigt som armarna ska befinna sig ovanför normalposition känns allt för mödosamt. Sedan ska jag ju ut och springa imorgon, eftersom jag har lyckan att sluta tidigt från jobbet. Och det ju hemskt onödigt att duscha två dagar på raken? Eller hur? Lovar mig själv dock att leta upp deodoranten och sen klarar jag nog mig. Till min tröst har jag trotsallt en toblerone och ett tindrande lönebesked samt en bra bok. Åh vad jag vill sova!

Och den här klänningen fick jag sålt på tradera. O så kul att denna fina dress slutligen får sig en ny ägare som uppskattar dess prakt.

(Måste bara citera min pappa när han uppspelt berättade att de bodde på samma hotell som "Idolerna" under han och mammas visit i Stockholm, och fick syn på Elin vid frukostbuffén.

Detta är oerhört lustigt eftersom min gamla sysöljdlärare på lågochmellanstadiet hette just Maggie.)