När Jag Var Liten Ville Jag Bli Stor

På den tiden dög inte längden. Alltid var det någon som var längre. Någon som nådde högre upp och såg längre bort. Och åren verkade alltid gå så himla långsamt. När skulle man egentligen få lägga till ett finger när man stolt visade hur gammal man var? Och varför fick de andra vara uppe längre och cykla utan stödhjul? På den tiden man var tvingad att kolla höger, vänster, höger, och sen gå över vägen. På den tiden man satt bänkad framför tvn klockan sex varje eftermiddag. På den tiden man alltid kom hem med ännu ett skrubbsår och tyckte Rapport var det absolut, tristaste, tråkigaste och mest värdelösa program som visades.

 

Ändå ville jag vara vuxen. Och se på rapport och aktuellt. Och kunna knyta mina skosnören själv. Kunna prata engelska och klara av att vara vaken ända till Sen kväll med Luuk.
Och jag ville bli polis och hårfrisörska. Jag och Katarina plockade fram alla farmors kammar, borstar och papiljotter för att testa våra förmågor. Sen ville jag bli konstnär. Tills den dagen mamma sa att alla konstnärer var fattiga. Och det ville ju inte jag bli! (Ja, vilken grym mamma man hade.) Så då skulle jag bli advokat. För det hade jag sett på tv och det verkade kul och de fick bra lön. (Hemsk att pengar hade så stor påverkan på mig redan som barn.) Och aldrig, aldrig att jag ville bli fotomodell som så många andra. Gud vad tråkigt att bara stå och posera framför någon kamera. Och liksom troligtvis alla flickor ville även jag bli delfinskötare. Eller bara veterinär. Eller arkeolog, som de på Jurassic Park.

 

Men med fotbollen växte drömmen som blivande fotbollstjärna upp. Och där höll jag mig ganska länge, tillsammans med att bli designer.
Så en dag slutade jag spela fotboll. Något som jag ibland ångrar. För känslan att springa på en grön fotbollsplan är obeskrivligt. För att inte tala om att göra mål. Och jag valde bort mitt förstahandsval till gymnasiet från Designprogrammet på Stekiga Draggen till Arenaprogrammet på Estetiska Midgård. För då hade jag insett att musik och teater var helt underbart.

 

Som nittonåring vill jag nu komma in på någon scenskola eller journalisthögskola. Att bli skådespelerska eller författare ligger högt på listan. Även om jag absolut skulle nöja mig med ett arbete på radio, tv eller någon tidning. Men vi får se. Jag kanske ändrar mig ännu en gång.

 

Här kommer en massa bilder från dammiga fotoalbum.

 

 

Med åren har inte bara mina små skor försvunnit. Utan också snön som alltid begravde vår ytterdörr utan hämningar.
Som sagt, var jag en tandlös, rultig flicka med runda glasögon och hemmaklippt lugg.
Skolavslutningarna är något jag kan sakna. Att med klassen sjunga sig till sitt ljuva sommarlov.
Här var min första skoldag. Jag minns fortfarande hur hjärtat klappade av nervositet.
Charmerande bild på två påskärringar. Påskärringar, inte två matrjosjkas.
Då hela familjen satte skidor på fötterna och begav sig ut i skogen.

Nu var det längesedan jag hade ljus på tårtan. Även om jag aldrig insåg att man skulle önska sig något. Men jag har mått gott ändå. Kanske inte nu då mamma bestämt sig för att PÖLSA ska bli dagens middag. Vad har det tagit åt henne? Nåväl...


Kommentarer
Postat av: Felicia

awww, vad söt du var!!! :D va gulligt och vilja bli adovakt när du var liten, jag ville mest bli konstnär eller florist eller delfinskötare haha :p vad är det med delfinskötare??? alla ville verkligen vara det!

2010-10-12 @ 17:36:12
URL: http://frokenfelicia.wordpress.com
Postat av: Malin

Hihi, men vad söt! Särskilt sista bilden, helt underbar :D



Haha, nejdu, det är ingen risk :) Funderar på om det är värt det att ha företag om man är ute och sjunger och spelar lite då och då, ingen heltidsgrej direkt :) Men jag vet inte..



Eller hur! Marshall är min favorit också!

2010-10-12 @ 18:14:28
URL: http://mejline.blogg.se/
Postat av: carolinis

den sista bilden får mig att ifrågasätta påståendet att flickan på bilden skulle vara du. kan du verkligen vara blek?

2010-10-12 @ 22:27:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0