Om Tre Månader Är Även Jag Borta

Det där knipet i magen då jag inser att människor flyttat ifrån mig. Hjärtslitande. Från början så oberörd. I slutändan nedstämd. Kan inte förstå att avstånden ifrån oss nu sträcker sig så långt till både tid och kilometer. När ses vi nästa gång? hänger i huvudet som en sned tavelram på en betongvägg. Rädslan att mista något så kärt som vänskapsband. Ihålig. Och vad gör jag? Jag jobbar och jobbar och jobbar. Krånglar med kopplingen och skriker förargat på vårdslösa kvinnor som kör ut från Coop-nära utan att se sig för.

 

Oktober. Höstmörkret faller men det lilla ljuset att klockan tickar allt närmare tredje januari ger mig hopp. Nu är det bara att vänta.

 

På onsdag flyttar Caroline till Skottland. Jag vinkade henne farväl med en sjal min pappa tyckte fick mig att se ut som en påskkärring. Innan jag åkte iväg till stan frågade han skrattande vart jag hade kvasten. Ha. Ha.

De här bilderna har jag snott från Anna. Hoppas hon som upphovsman nu inte anmäler mig.

Ja, nog är det jobbigt när folk flyttar iväg.. Eller när man själv gör det.. Man får verkligen vårda sina relationer med de som bor långt borta, inte lika självklart då som när man bor nära och kan ses lätt..



Haha, till saken hör att vi skulle få böter om vi inte gjorde det fint ute :P Annars hade det faktiskt inte gjort mig så mycket om det var lite väl mycket ogräs nu, det är ju ändå höst och snart vinter..

SV: Ja, jag ska nog gå den kursen ^^ Det måste ju vara roligt!



Jag vet, det är så sjukt spännande... Vad tycker du om att det blir två filmer av sista boken?

De där var copyrightskyddade bilder din ligist!



Och som den genusvetaren jag numera är, så "upphovskvinna" om jag får be!



Tack för en trevlig kväll igår!