Det här må låta oerhört skrytsamt, men jag menar inget illa! Jag vet mycket väl att ordet "pengar" är oerhört känsligt och bör användas med stor försiktighet. Därför skriver jag nu dessa små rader. För att ursäkta mig. Ursäkta mig för att jag i detta inlägg kommer använda orden "pengar" och "jag" och" mycket". Ja, ni kanske förstår vart jag vill komma. Har intet ont syfte med detta. Är ingen girig bankdirektör som förhäver sig själv och sina blanka knappar. Nej. Jag är bara ännu en köpsugen tjej.

Hade körlektion idag. Gick som smort och med ett leende vinkade jag min körlärare adjö. Skulle om tiden förbarmat sig över mig strosat på min gamla gymnasieskola med en liten rackare till vän jag har, men den rann ifrån oss och jag bestämde mig för att dra mig hemåt istället. Men bussen mot min slutstation skulle inte anlända förrän tolv och femton, vilket gav mig en halvtimmes tid att vistas bland stadens lunchare.

Väl medveten om att jag måste, utan det minsta tvivel, spara mina pengar tills resan i januari, kunde jag inte motstå frestelsen om att titta in på MONKI. Som sagt. Titta skadar inte.

Men liksom alltid, när det gäller kläder, så fungerar inte det i praktiken. En hundralapp hit eller dit på ett linne kan inte skada. Kommer ju att använda den i alla fall! Ty, detta är inte bortkastade pengar - intalade jag mig själv.

Nu. En kvart kvar men HM skriker åt mig från hörnet och kan såklart inte låta bli dess uppmaningar. Jag ser alla fina plagg där inne. Allting glittrar likt guld och ädelstenar. Djävulen inom mig viskar att jag har pengar nog att köpa upp hela affären. Allt kan hamna i mina ägor. Den där klänningen! De där byxorna! Den där halsduken! Visakortet bultar i plånboken. ...Måste...stå...emot... Men tänk på alla nya plagg jag skulle kunna bära! Hur snygg jag skulle bli i tyger i regnbågens alla färger och nyanser. Pengarna på kontot är till för att användas.

Ville köpa allt jag såg. Riva ner plaggen från sina galgar. Slänga dem över axeln och lasta på så mycket jag bara orkar bära. Sedan slänga dem på kassörskan och galet skrika, JAG ANVÄNDER DEN HÄR MOHAHAHAHA! och hålla upp kontokortet med rak arm över huvudet.

Lyckligtvis fanns det en liten gnutta vett kvar i kroppen som tittade på klockan och insåg att det var dags att gå mot busshållplatsen. När man inte köpt något fint åt sig själv att bära sedan sommarens start ser till och med HMs plastiga smyckesavdelning ut som Albrekts Guld. Ett linne från Monki och två par strumpbyxor från HM blev min synd.