Fick ett återfall av emotionellt uppträdande i mitt senaste inlägg tror jag. Ett uppträdande som för mig var väldigt vanligt under högstadiet. Den period i livet jag lyssnade på My Chemical Romance på högsta volym i mitt dunkla rum, målade ovant mina ögon med svart kajal, aldrig lämnade huset utan ett nitbälte hängandes runt höfterna och tyckte att cheap monday jeans var Dööcoolt. Samt att hela världen verkade vara emot mig och ingen absolut ingen förstod mig utom möjligtvis andra emotionella typer samt medlemmarna i favoritbanden och abstrakta konstnärer. Nåväl. Mer om denna märkliga fas någon annan gång...

 

Har jobbat några timmar idag. Åtta till femton. Roade mig på jobbet med att göra en hederlig enkel sockerkaka. Dock använde jag mina Per Moberg celler och rörde ner lite banan och kakao. Mycket fantasifullt! Ibland undrar jag om jag inte ska bli kock eller bagare eller konditor? Nej skoja bara. Synd bara att jag aldrig hann smaka av den utsökta kakan. Förstår ni känslan av att baka något riktigt gött...och sen bara lämna det till glupska människor som inte har någon som helst avsikt att spara en bit åt dig? Tro inget ont om pensionärerna nu...Men ni förstår läget.

Oj. Emotionellt igen. Och bittert! Vad är det med mig? Jag mår ju bra. Ingen feber. Ingenting! Har ju roat mig sedan arbetsdagensslut med denna lista: