Vill Inte Vara Sofizilla

Behöver lite tips på vad man ska göra då man är sådär riktigt förbannad. När blodet pulserar mot tinningarna av ren ilska och benen liksom vill sparka på allt som kommer i vägen. Eller vadå "i vägen". De vill rent av springa fram till allting inom trettio centimeter och totalt pulverisera det!

Säg mig. Vad gör man då, för att undvika att förvandla till en hänsyslös version av Hulken? Kanske är det inte någon hemlighet längre att min humörstubin endast består av en liten liten stump (med tanke på hur, har jag märkt, ofta jag uttrycker ilska i denna blogg). Möjligt att den är fem centimeter lång. Kort menar jag! Jag klarar ytterst lite. Säger detta kanske som en varning. Kanske av ren omtanke.

Upphör ilskan om jag vid första symtom (höjning av rösten) slänger på mig ett par hörlurar som ljuder av klassisk musik från romantiken? Eller om jag andas frenetiskt i en såndär papperspåse som de gör på film? Räknar får? Tänder doftljus och börja meditera? Skalar ett kilo potatis? Min metod att stänga in mig i mitt rum, lägga mig raklång i sängen, dra täcket över huvudet och fräsa en massa svordomar kan knappast ses särskilt sund.

 

Nej. Nu ska jag ringa folksam och höra om deras reseförsäkring är nå vidare. Kan även skylta med att jag fått ytterligare två plagg sålda på tradera. En av dem är denna hemskt fina kjol från topshop som jag tyvärr tröttnat på. Eftersom jag aldrig lyckas ta på mig den.

 

Himla fin kjol, men den kändes lite svåranvänd när den är så pass kort.. Skulle jag tycka iaf :)



Hm. När man är så arg är det riktigt jobbigt.. Har nog inget bra tips tyvärr, förutom slå/sparka på något oskyldigt. Eller kasta saker och skrika, haha :)



Tack :) Det bidde lugg alldeles nyss, känns himla bra faktiskt!

Vad fin! Varför tar du aldrig på dig den?



Hm. När jag är riktigt förbannad...då tänker jag nog ut en massa hemskheter jag skulle säga till den/dem som är dumma. Sen matar jag massa situationer i huvudet om och om igen medans jag är ute och går. Sen försöker jag komma över det.