Sitter här på Malmö Aviations lounge. Har druckit kaffe ur kaffeautomaten, tagit en näve gesiha från deras fikabord (samt en inte särskilt god mandelkaka som var långt ifrån knaprig) och använder nu deras internet helt gratis. Ja, detta låter väl inte så fel. Mysigt tänker ni kanske. Att sitta där i mjuka fåtöljer, smutta på en kaffe och bekvämt vänta in flyget. Fast riktigt så är inte läget.

 

Här hade man ställt väckarklockan på 04.30 för att ha bra med tid att vakna ordentligt (så ordentligt det nu kan bli sådär ogudigt tidigt på morgonen), borsta tänderna i lungnan ro för att sedan ta väskan och hoppa på spårvagnen till centralen och därifrån åka flygbuss raka vägen hit till Landvetter där planet till Umeå avgår 06.40
Men istället vaknar man 05.38. Panik! Flyger upp ur madrassen på golvet. Slänger på sig kläderna. Rusar in på toan. Klämmer ut tandkräm ur tuben och borstar hysteriskt tänderna samtidigt som man tvättar ansiktet. Struntar i att knyta skorna. Tar sin väska. Springer till spårvagnen. I regnet. Hoppar på den. Skakar benen av otålighet. Skriker telepatiskt åt föraren att strunta i rödljusen. Hoppar av vagnen. Rusar till centralen. Betalar en flygbussbiljett. Kliver på. Kliver av... Så är planet inställt. Och  jag får vänta här ääända till klockan 13.45. Så underbart!

 

Har i alla fall haft en ypperlig helg! Ock ock så ont jag haft i benen. Och som jag svettats. Haft andras svett på mig. Skrikit och sjungit. Way out west var lika bra som ni läst i kvällstidningarna. Så jävla bra. Jag ska berätta mer utförligt när jag kommit hem till hemmets lugna vrå. För nu ska jag sova. Fick nämligen endast två timmars sömn i natt. Ja, träffar man vänner man bekantades med på Bali blir det inte mycket till vila inte. Adjö! Hörs!