Där ute regnar det. Himlen är grå och asfalten svart och blöt. Det doftar av kyla och fukt, daggmaskarnas favoritlukt. Vi håller oss inomhus. I värmen hör vi hur de tunga dropparna från ovan faller ner på våra starka tak, lyssnar på hur de smattrar mot våra sköra fönsterrutor. Det är rått. Men på något vis behagligt. När regn bekläder vår dag kan vi unna oss ensamhet. Spendera dagen med oss själva. Dra upp benen tätt emot kroppen och under en filt drunkna i skrifter, en film. Musik. Hade det varit stekhet sol, fläktande sommarbrisar och fötter utan skavsår- hade jag kanske övervägt att göra något. Men nu, nu vill jag bara äta godis, se på Baksmällan (som jag nej, skamligt nog, fortfarande inte sett) och lyssna på fredagens regndroppar.

Om vi ses i någon dimma ikväll är det den som omärkbart och tyst smyger sig fram från åkrarna, ut på landsvägen.

Ha det gött!

 

Mina svarta Converse till traderafynd kom idag! Vilken glädje! Snabbt gick det. Vore det inte för att min bräda inte tål vatten, som i detta fall-regn,  hade jag begett mig ut direkt.

Är den inte världens finaste? Brädan alltså. Köpte den på en liten skejtbutik i Nelson- Nya Zeeland, där jag, med en enda blick, förälskade mig i dess äppelgröna hjul. När det blivit mörkt på gatorna tog vi min bräda under armen och rullade fram genom natten. Vi åkte longboard och sjöng beatles låtar, sen stannade jag uppe hela natten. Drack te och längtade.