Sitter och chillar i mina Happy Socks. De är röda och fina.

Egentligen borde jag läsa lite körteori, beta av den sista fasen och inte betrakta min sockar. Lyssna på Hall & Oates och pilla med tungan på min sista av visdomständer som gör ganska ont.

Det är lite märkligt. Har inte fått någon tid att infinna mig hos tandläkaren trots att det var över ett år sedan jag befann mig där, sittandes i de obekväma sofforna, bläddrandes i en sliten Kalle Anka tidning från 04 bredvid en kvinna med röd parkas och ärrat ansikte.

Inte för att jag vill fara dit. Nej usch aldrig! Tandläkare, tandhygienister och allt där emellan får mig att rysa av obehag. Och nu när jag är medlem i vuxenklubben som tvingas betala för tortyren, känns tandläkarmottagningen än mer som väntsalen till Helvetet. Jag är glad att jag slipper! Tackar min lyckliga stjärna var gång mobilen plingar till och smset inte kommer från de där sadisterna med den vackra titeln Tandläkare.

Men ändå...känns som att något är fel. Det osar katt! En hund ligger begraven! Tanken att tandläkarna och c/o har smidigt elaka planer om min mun kan jag bara inte riktigt släppa. Särskilt nu när min absoluta sista visdomstand gör sig redo att framträda i min vackra munhåla- dock med viss smärta. Senastjag var där som nittonåring hade de gett mig ett varnande ord: "Du kommer att få problem med dina visdomständer, vi rekommenderar denna försäkring..."

Jag tog den aldrig....