Så... Bilder! I massor! Som jag nu delar med mig.

Kändes hur bra som helst allt lämna verkligheten, ändock för en kort stund, och åka på en liten minisemester. Och till Helsingfors av alla ställen! Otippat, sådär att jag själv blev förvånad över att jag faktiskt bokade flygbiljetterna. Så...varför denna stad och inte Paris, Milano eller Wien? Jo, jag var praktiskt taget desperat på att åka bort. Det kliade liksom i tårna som var fruktansvärt less på svenskmark.  Så jag skickade ett meddelande till min vän Eero- min finska-helsingfors vän i hopp om att jag kunde komma på besök. Till svar fick jag ett rungande JA.

Efter en dag i Stockholm åkte jag då till Arlanda, och efter så kort tid som fyrtiofem minuter, var jag i Finland.

Ärligt, jag hade endel fördomar -ganska dumma fördomar i sanningens namn- om Finland och finnar. Men ack! Tänk så inskränkt man kan vara! Som innan Elizabeth upptäcker vilken drömkarl Mr. Darcy är.

Nu älskar jag Helsingfors. Skulle flytta dit om jag bara kunde mer finska (Nej, jag försökte trots att det kändes oerhört arrogant, att fråga om de kunde prata svenska. ALLA svarade att de varit lata i skolan). Arktitekturen! De trevliga, snygga (!) stadsborna! Havet! Den alkoholpåverkade oblygheten! Kulturen! Praktfullheten staden utsrålar! Misären den stått ut! Ja, jag absolut Ä L S K A R Helsinki.

Stadens lilla tunnelbanerutt.

Helsingfors domkyrka.

Tidigare i veckan hade det slagits ett rekord värdig Guinnes Rekordbok, där varje trappsteg täckts av vackra virkade filtar i prunkande färger.

Alexandersgatan.

Shoppingen var dock inte så utmärkande, med tanke på att exakt samma affärer finns i Sverige. Ja, ni kan se både Monki och Weekday på bilden (Jag har tyvärr inte råd med Marimekko).

Praktfulla höstfärger på Sveaborg, Suomenlinna

Det är ingen myt. När finskar dricker, dricker de verkligen. Och så tål de fyrdubbelt mer än vad en vanlig dödlig människa gör. Jag fick testa på något som kan översättas till "Jump into emptiness". En shot- med hälften Mintu, Hälften Jägermeister. Ja. Behövs det sägas något mer?

Eero skämde bort mig totalt. Bjöd på allt och visa mig varje litet skrymsle av Helsingfors.

Och vi åt brunch med Katja- så länge att det nästan hann bli middagsdags. Det pratades gamla resminnen, blivande resor och allt däremellan.