Jag kan inte sluta tänka. Borde slappna av men det går inte.
Allting snurrar likt kläderna jag äntligen stoppat in i tvättmaskinen.
Vet inte vad jag ska göra nu.
Vad går det att göra? Allting är upp och ner, och Ateens hit verkar mer relevant än någonsin.
Ska sova nu, måste upp tidigt imorgon för det bär iväg till Stockholm.
Stockholm. En stad full av möjligheter för en buschenflicka som jag.
Ses där I Guess. Sen blir det tillbaka till verkligheten jag helst vill glömma.

 

Här är mina nya skor. Egentligen är de lila men tydligen leker kameran moderat.

 

 

 

Samt örhängen jag inhandlat. Bara lite småköp innan jag shoppar loss ordentligt.

Ska sova nu, helt klart. Är dock orolig för mardrömmarna som säkert kommer dyka upp inatt, eftersom magen nu är full med ostkrokar och INTE chips...
Har inte riktigt förstått att jag är ledig imorgon. Det är som att mitt jobb och jag är lika självklara som mjölk och oboy, Paul McCartney och Beatles, reflexvästar och mörker, ärtsoppa och senap, hår och hårspray...
Och på tal om hår, mitt är heeelt platt och välkammat och rakt och glänsande. Tog nämligen initiativet att borsta det i söndags, efter att ha skippat den delen i säkert ett halvår- ja på riktigt, jag hade inte borstat det ordentligt på så lång tid- och sen söndags har jag kammat det varje dag. Jag ser ut som en helt ny person! Vet dock inte om jag kommer hålla detta, är hemskt lat.
Nåväl, ska sova som sagt, men måste bara lyssna på Ingentings Halleluja! en gång till, den är så underbar. Ni med spotify kan lyssna på den här.

 

och Caroline är så vacker när hon spelar piano.

Imorse lyssnade jag på radion, möjligtvis att det var P4, där de pratade om att flytta eller stanna- från eller i sina hemorter. Själv har jag alltid haft bilden av att flytta så fort som möjligt från denna lilla by jag lever i, där närmsta busshållplats ligger tre kilometer härifrån (och alla bussar stannar inte där ens), för att bege mig ut i världen- eller åtminstone söderut till Stockholm eller Göteborg. Och eftersom jag varit så mån om att flytta har jag aldrig förstått mig på de som faktiskt vill stanna här på landet, eller i en liten stad som Umeå. Jag har praktiskt taget sett ner på dessa personer och tyckt att de är misslyckade som allvarligt talat planerar att skaffa hus i grannbyn till deras föräldrar.
Nu förstår jag dock bättre. Tack vare den kvart jag lyssnade på programet.
Det handlar inte om att vara misslyckad eller feg, att stanna kvar handlar om att trivas. Att vara nöjd.
Umeå är en ultrabra stad för studenter och har helt klart sina stunder, som Umeå Open, Monki och 18 års gräns på Corona på onsdag. Ibland kan jag älska Umeå, att sitta på Apberget en solig augusti-eftermiddag med en glass i handen eller att plumsa över i snön till farmor och farfar på julaftonskvällen och blicka upp mot en stjärnklar himmel. Men andra stunder kan jag hata att se samma folk dag ut och dag in varje gång jag går ner på stan eller komma hem med halv tolvbussen (som är den senaste bussen) för att sedan cykla de tre kilometerna hem i kolsvart mörker.
I onsdags frågade några av mina teaterkompisar (hahaha!) vad jag skulle göra när jag slutat gymnasiet. Ärligt talat så visste jag inte. Det där med att flytta kändes långt borta. Jag har ett jobb som jag trivs med (fick lönerapport idag, över 6000 kr är inte illa för 7 arbetstillfällen) och jag saknar körkort. Därför står Jobba- högst upp på listan. Där efter tågluffa i Europa, öluffa i Karibien, åka till New York, Hoppa till musiken på Roskildefestivalen samt T in the Park, plugga konsthistoria, läsa franska, portugisiska och italienska, gå någon skrivkurs, poesikurs, söka in till teaterhögskolan alt. plugga något journalistiskt, resa till frankrike för att öva franskan jag lärt mig, åka till sydamerika, bo i barcelona (skulle kunna gå skrivkurs där?), flytta tillbaka till sverige, skriva en bok, bli skådis/ journalist/ reporter/ radiopratare, gifta mig med det närmsta man kan komma Titanic-Jack, skaffa barn, skaffa hus, skaffa hund- eller nej det har jag gjort tidigare, skaffa hemtelefon, försäkringsbolag, prenumenation på en dagstidning, pensionera mig, kolla på djurkanaler, dö.
Men just nu vill jag nog bara sova.

 

 

-På drift- En bok där jag skulle vilja uppleva samma saker.

 

Om det är något jag älskar så är det min Ipod och Koss-hörlurar. Det bästa jag köpt på länge! Det är frihet att lyssna på musik i bussen och slippa höra några fjortisar tjattra eller en mamma som skäller på ungarna i telefon för att de inte lagat mat. Nu kan jag luta mig tillbaka och låta Pink Floyd dränka deras babbel.

Thank you ARBETE.

 

Hela huset luktar lök. Och då är det inte vilken lökdoft som helst, utan Knorrs fantastiska löksoppa!
- Hoppas alla förstår min ironi. Denna löksoppa var förmodligen top-tio över värsta soppor jag någonsin ätit. Vanligtvis så är jag ett stort fan av soppor, allt från farmors fantastiska köttsoppa med klimp, till pulversoppor med smak av purjolök. Men denna soppa var vidrig. Ja förlåt mig alla U-länder, men jag försäkrar er om att den här soppan inte kan mätta en endaste själ. Tro inte att jag är en bortskämd unge som bara vill äta pizza dag ut och dag in, för det är jag inte! (trots att pizza, åtminstone 5 ggr i veckan skulle vara ett gott alternativ). Till och med mamma erkände att det var ett enormt misstag att köpa den där soppan.
Var hur som helst tvungen att duscha för att få bort doften från håret, men på någotvis, trots att jag sitter här nyduschad- så kan jag fortfarande känna aromerna av lökblandningen. Antingen har doften spridit sig från köket till hela huset eller också så skickar hjärnan ut löksignaler för att straffa mig.
Om detta är straffet för allt ont jag gjort så ber jag verkligen om ursäkt!

Måste bara tillägga att min kusin (eller nåväl, kusins barn) tyckte verkligen jag såg äldre ut än vad jag gjort tidigare! Hah! In your face alla ni som tycker jag ser ut som 16! (fast...det beror ju på hur liten han tyckte jag såg ut innan...typ 11...)

Det värsta har hänt! Det absolut värsta efter att jag ramlade nerför trappen på skolan under mitt första gymnasieår... Min Nicklas Hocker har åkt ur idol.
Han har lämnat efter sig ett tomt svart hål, samt en längtan efter att få se hans vackra leende igen.
- Ja det är sånt här snack och tänkande jag måste sluta med, men när han och Eddie stod där på scenen med bistra miner och Nicklas bild dök upp i bakgrunden, skrek jag.
Jag förstår inte. Tillskillnad från förra veckan, då black and white blev lite av ett fiasko, ryckte han upp sig och visade hur rock skulle vara! Inte Lisa Miskovsky, The Sounds eller Three Doors Down. Det är aboslut inte Rock, utan mesrock som funkar ibland, men ytterst sällan. Är besviken på idolkonceptet, är det låtar som de som ska bli framförda? Vad är inte rock om Led Zeppelin, Foo Fighters, Guns 'N Roses, Metallica och ZZ top? Till och med Boulevard of broken dreams anser jag är mer rock än Living in america. Längtar tillbaka till 2005 då Sebastian Karlsson sjöng Life on mars? och jag fick gåshud på mina gåshud.
Nu ska jag gråta och försöka sova så jag orkar jobba åtta timmar imorgon..
Det här är bara inte rättvist.

 

Läderklänningen jag beställde från HM var btw samma som Erika hade på sig under sitt uppträdande.. Coolt, dock inte lika coolt som att jag har samma linne som Sofia Bush har i filmen, John Tucker must die. Borde kanske bli kändis påkläderska?

Fredag, Ett litet ord med stor betydelse. Inte bara för mig, utan för en ganska självklar majoritet.
Det är på fredag man är ledig, ska "parta" (ett sådant underbart försvenskat ord...), vräka i sig skräpmat i alla dess smaker och former, umgås med människor, kolla på romantiska komedier som tv4 eller någon annan reklamkanal visar, inte gå och lägga sig förrän man somnat på soffan och inser att alla andra redan gått i säng, kolla på idol och nicka instämande till juryns kommentarer samt endast ha en sak i tanken; att det är FREDAG.

Dagens fredagskväll kommer dock för mig endast bestå av en viktig handling, dvs. IDOL. Det finns inget viktigare för mig på hela veckan. Sen jag föll pladask för Måns Zelmerlöw (och skrev långa kärleksbrev där jag kallade honom för "Smöret från Lund" samt andra pinsama handlingar) har fastnat i ett stort idolträsk, och har inga planer alls på att ta mig upp det.
Artonåring som jag är, borde jag helt klart lämnat bli-kär-i-kändisar-särskillt-"idoler"-stadiet men här sitter jag nu och drömmer mig bort dit Erik Grönwall och Nicklas Hocker finns.
Dock ser jag ju ändå ut att endast vara sexton, eftersom varje lärare jag har i teater säger "jaha så det går bara ettor i den här gruppen?" trots att jag sitter där framför dem.
Vad ska jag göra för att se äldre ut? Kanske odla skägg?

Eftersom jag inte hade ork nog att springa till bagarstugan i kolsvartmörker för att leta platådojjor igårkväll så fick dagens maskerad-outfit bli Rockstjärna.
Kände mig råhäftig där jag gick omkring på skolan med en glittrande rosa sjal knuten runt håret. Om det inte vore så komplicerat att klä mig varje morgon så skulle jag helt klart satsa på manliga rockstjärnelooken.
När jag dock skulle hem så hade jag ganska bråttom till bussen- hade nämligen spenderat tiden som fotomodell och glömt bort att klockan tickade sig närmare kvart över tolv. På så vis fick mitt rockstjärns-smink ligga kvar på ansiktet, dvs svarta streck under ögonen, mörkblå ögonskugga samt alldeles förmycket rouge.
Så där gick jag med de svarta strecken påväg mot bussen. Klockan var redan tjugtre över när jag nått hållplatsen, men positiv som jag är så hoppades jag på det bästa. Så jag väntade,,och väntade och väntade...När klockan närmade sig kvart i ett så fruktade jag det värsta. Och något ännu värre! Jag skulle bli tvingad att gå på stan men sminket!
Först var det pinsamt, så fort jag mötte någon kollade jag bort och...

-Vad tusan? det här inlägget blev aldrig färdigskrivet eftersom datorn laggade! Tydligen så publicerades det ändå.. Skumt

Nyduschad och redo för en onsdag full av äventyr (eller åtminstone lite fräscheter- som uppenbarligen inte är ett ord)! Borde egentligen slå på stort och ta fram kläderna tills imorgon bara för att känna mig extra käck. Men mitt oerhört stökiga rum lockar inte, sen slutar det ändå med att kläderna jag tagit fram inte passar just-den-dagen, och jag tvingas stöka runt bland alla kläder som samlar damm på golvet istället.
Nåväl, dagens teater eh..lektion? (Nää så kan det ju inte heta, det är det jag går på skolan, nu är det ju på fritiden..hmm..) var väldigt givande. Vi håller nämligen på med en pjäs vid namn "Långsam tystnad. Plötsligt mörker." En mycket djup pjäs med monologer som är minst lika långa som reklampauserna mellan idol, och helt helt underbart bra! Skum, helt klart, men fortfarande spännande. Kommer bli en utmaning för min skådespelarsida, men har man låtsas att man spelat WoW på en öde ö så klarar man nog det mesta.
Efter teatern måste jag dock ströva runt på stan helt själv i över en timma. Finns inte så mycket att göra eftersom allting är stängt för kvällen, så jag inhandlar en Marabou Digestive, lyssnar på min Ipod, och när ingen märker så låtsas jag att jag medverkar i en musikvideo och mimar beundransvärt bra med en glödande inlevelse där jag spatserar på Umeås kvällsgator och ljus från varma lägenheter får vara spotlights.
Markus Krunegårds Hjälp och The Cures Just Like heaven är rena rama sikta mot stjärnorna-upplevelser. Rekomenderas starkt för andra musikmimare där ute!

Nu har jag äntligen kommit på vad jag ska klä ut mig till på torsdag. På midgårdsskolan har vi helt enkelt mer håligång än på andra gymnasieskolor, åtminstone i Umeå Kommun. Inte för att jag på något vis vill göra reklam, nej nej, men själv har jag faktiskt längtat tills den dag alla kommer utklädda till skolan. And taa daaaa, så var dagen kommen! Torsdag is the day med stort D.
Har rotat en hel del i garderoben, förrådet samt på övriga delar av huset som jag knappt visste existerade, har jag hittat perfekta kläder till mina outfits. Ja det blir plural. Kan nämligen inte riktigt bestämma mig om jag ska vara rockstjärna eller snoffsig Spice Girl brutta?
Båda kommer helt klart bli grymma om jag drar ut på svängarna, sitter faktiskt här nu med slitna jeans, nätstrumpbyxor, guns 'n roses tröja och fult smink. När jag kollar mig i spegeln ser jag helt otroligt nog ut som en man. En man med smink! Precis som det ska vara, sådär i stil med Bon Jovi, Mötley Crüe och Aerosmith.
Dock lockar det något att ha röda utsvängda "skinn"byxor. magtopp, barbiefrisyr, fulare smink och platådojjor...
Nåväl, jag ska sova på saken. Har trots allt tills på torsdag på mig.

Lila kofta samt lääääcker läderklänning.

Ahh! Sitter just nu på mamma och pappas stationära datorn vilket betyder en massa gamla bilder.

Denna godingen hittade jag på min användare, det är så jag får rysningar av välbehag.

 

(ja jag har fotat från tvn...)

Försöker att slappna av, men det enda som dyker upp i huvudet är Palestina-Israel -konflikten.
Hela veckan har vi matats med information och begrepp som rör denna fejd mellan två starka kulturer likt bäbisar blir matade med mosad köttgryta på burk.
Jag måste verkligen kämpa för att inte börja skriva en massa åsikter här på denna opolitiska blogg. Precis som journalisten vid namn Terje, som idag höll en föreläsning i vår aula, gällande konflikten- eller föreläsning är nog egentligen fel uttryck men film-snack-frågor-och-svar-grej låter ju inte alls särskillt givande, så ska man ska vara försiktig  när man uttrycker sig inom detta ämne. Dock är jag ju varken någon journalist eller politiker, så min personliga åsikt intresserar nog inte allt för många människor.
Önskar att paletinerna och israelerna hade varit med oss denna skolvecka. Tänk vad mycket de skulle fått lära sig om vad som egentligen försiggår och hur mycket trubbel som skapats just över att vi människor inte kan komma överens, eller fatta rätt beslut. Tror visserligen de skulle bli lika besviken som mig när ungdomar vädjar till denna Terje över hur vi ska lösa problemet. Vem är han att fråga? Då kan man lika gärna mejla hjärnkontoret om en givande idé- vilket du hör låter helskumt.

Blev oerhört lycklig då min beställning från cdon kom hem i brevlådan.

 

 

Rage against the machine

Thåström- Skebokvarnsv. 209

The white stripes - Get behind me satan

Det finns mirakel.
Lika sant som att jag ligger här ännu en gång och äter Magnum glass, dock Temptation denna gång.
Pappa var med om ett sådant idag. 
Och om det inte hade funnits mirakel, hade inte han heller funnits längre.
Polisen säger att pappa hade änglavakt. Jag tror på polisen -Ingen potatisgris denna gång.

Magnum Classic är i mina ögon, samt mun, en väldigt överskattad glass. Vadå sofistikerad, lyxig och delikat? Jag är mer sugen på att lyssna på Basshunters nya album BASSGENERATION på spotify, än att just köpa en Magnum Classic. Jag menar, när Daim, Magnum Vit (som verkar har försvunnit?!), 88:an och Tip Top finns i utbudet kommer den trista klassikern ganska långt ner på listan.
Tro inte att detta är något jag bara sitter och skriver helt utan fakta,  för om sanningen skall fram så har jag nyss ätit en hel sådan. Det var tydligen 50% rabatt på alla glassar på kiosken i Vännäsby, så mamma (eller möjligtvis pappa) slog på stort och köpte jag-vet-inte-hur-många olika sorter. Så nu efter att ha kommit hem efter dagens teaterkurs, duschat och lagt mig tillrätta i sängen meddelar Gabbumonen att det finns glass i frysen, får dock enbart välja av dem som INTE ligger i någon påse (finns fyra st). Jag öppnade frysen och fick till min besvikelse se två ensamma glassar ligga där bland frysna jordgubbar och fiskpinnar, en Solero och en Magnum Classic. Frusen som jag är kunde jag inte förmå mig att välja Solero isglassen och därmed blev Magnumen det slutgiltiga.
Vad kan man då dra för slutsats av detta?
Ja för den goda sakens skull så äter jag glassen, trots att det är en trist,enformig och överskattad. För vanilj och choklad lättar en ung kvinnas sötsug.

Det var idag det skulle ske. Jag hade bestämt mig för att äntligen fullfölja beslutet jag tagit för så länge sedan. Jag och Anna skiljdes åt och jag gick mot mitt mål. Mot Ica Gourmet. Bestämda steg. Såg mot mitt mål, där var det. Inte långt borta. Jag var så nära att jag kunde känna doften, smaken. Folk måste hört Foo Fighters My Hero där jag passerade dem. Ingen annan låt skulle passat in bättre än den. Hjälten, helt oberoende av andra, redo att fullborda sitt uppdrag, göra det rätta;
Att köpa Messmör.
Det fantastiska smöret som varit bortglömd bland mejerivarorna sedan dagisåldern. Det som ropat och ropat utan att ha fått något svar. Ingen, inte en enda själ har skänkt varken paketet eller tuben en blick. Och idag var dagen då jag, Hjälten Sofia äntligen skulle besvara messmörets böner. Att plocka den från hyllan och faktiskt KÖPA den.
  Jag stannar utanför Ica Gourmet. Messmörets rop hörs avlägsna. Jag tittar på klockan, 10 minuter tills bussen går. Jag hinner inte.
Nu hörs inte längre messmörets rop. Hjälten går mot Vasaplan.

Vet inte vad jag gör uppe överhuvudtaget. Vill mest av allt ligga i sängen, äta chips och kolla på Sex and the city avsnitt som jag inte hunnit se ännu. Finns dock ett litet problem- jag har inga chips eller tv på mitt rum eller någon SATC-box att se på den oexisterande tvn. Så jag antar att det blir knepigt.
Jag är trött. Och ändå har jag varit så hurtig man bara kan vara denna dryga söndag. Jag och Viktoria vaknade tidigt, trots gårdagens håligång, åt frukost med mamma (Helt otroligt att apelsinmarmelad kan vara så himla gött! Smör, Ost och marmelad- världens godaste frukost), sen åkte viktoria och jag hurtade verkligen upp mig (hmm..undra om det uttrycket finns), klädde på mig och övrigt för att sedan gå på promenad med Hiro. Och nu sitter jag här vid datorn med 678 kronor mindre på kontot. Yes, jag har handlat på hm.com.
Ah! Känns underbart att kunna göra mina egna internetköp nu med den fantastiska kortläsaren till datorn. Får inte spendera upp allting bara. Igår köpte jag tex. tre cdskivor på cdon.com- great! Nåväl, mer information när mina leveranser kommer!
Nu ska jag hurta upp mig ännu mer, trots att huvudet skriker och magen growlar. Är förövrigt väldigt besviken på mig själv och tröstar mig med en Katie Melua låt som jag önskar jag kunde relatera till, men tyvärr sofia. You suck a bit.

Ja jag har varit väldigt väldigt oaktiv på denna blogg. Eller "väldigt väldigt" vore att överdriva, väldigt räcker nog för att spegla vad jag försöker meddela.
Anledningen till detta är dock att jag hade tänkt göra en ny blogg till mitt PA-100. Ja tro det eller ej! Jag ska driva en blogg som projektarbete, mer än så avslöjar jag inte, men nog kommer det bli forskning minsann.
Hur som helst så gjorde jag en ny blogg, fixade och trixade lite med designen och kände mig rätt nöjd, skulle enbart jobba med headern till bloggen på photoshop på skolan. Men, ja smart som jag är så glömde jag bort lösenordet till bloggen.
Jaha tänker du. Det är väl bara att skicka en förfrågan om att lösenordet är gömt så sänds det till epostadressen man angivit, men i mitt fall var det inte så enkelt. Efter att ha väntat en evighet på mailet där mitt lösenord skulle stå så gav jag upp, gjorde en ny "testblogg" för att se om jag skrivit fel adress när jag skulle göra bloggen. Och till min fasa så kunde jag göra den där tesbloggen (som jag förövrigt döpt till fritiofffffffff) vilket inte borde fungerat om jag registrerat epostadressen tidigare.
Så nu står jag här, med en startad blogg utom räckhåll. Vad gör jag?
Ja intelligent som jag är (ironi) så bestämde jag mig för att fortsätta på den här bloggen och hoppas att folk inte gräver allt för djupt bland mina tidigare inlägg.
Hoppas du fortsätter läsa. I need your support! Och nu jäsiken blir det en aktiv blogg kan jag lova!
Seya around.

Ja jag har varit sådär liten en gång i tiden. Dock lika glad, nu som då.