Med En Enkel Tulipan Uppå Bemärkelsedan Jag Har den Äran Att Gratulera Mig Själv

All eventuell uppvakting på min födelsedag tas emot med öppen famn!

Så, vad har jag åstadkommit sedan dagen jag fyllde 18?
Jo, denna speciella dag firades förra året med min dåvarande pojkvän (som mamma tycker vars läppar är lik Mikael Hellqvists) samt min kära familj. Vi åt gott och farfar förbarmade sig över mig och sa att jag ska se till att skaffa körkort SNARAST. Sen minns jag inte vad jag fick i present, jo..hmm...en mp3 och en hatt och några tröjor och pengar (till körkort).

Under de första månaderna som 18åring utnyttjade jag inte mina nya privilegier. Jag köpte inga trefemmor, gick endast ut på krogen en enstaka gång, övningskörde mindre än mycket sällan och hade fortfarande ett Maestro i plånboken. Anledningen till detta var troligtvis min relationsstatus, inte för att jag ångrar det nej nej, men det är tyvärr sant. Se vad förblindad man kan vara av lite kärlek! (sen har det ju sina nackdelar att fylla år tidigt då andra inte har det)

När sommaren slutligen smög sig fram och jag blev singel kände jag hur 18åringen innuti mig började växa i takt med gräset som bara blev grönare och grönare. Kan härmed medge att jag levt upp min ålder till 100%. Jag är oerhört nöjd och hoppas att detta 19:e år skall bli ännu bättre.

Den här listan gjorde jag strax innan jag fyllde 18, checkar nu upp vad jag gjort:

NNAN MIN ARTONÅRSDAG SKA JAG:

- Ha varit på kursen för att kunna övningsköra [x]
- Ha övningskört flertal gånger [x]
- Läst tidningen regelbundet (inte bara serierna, tv-tablån, ung och nöje)[x]
- Varvat ner min övertaggade personlighet[-]
- Vara en kaffedrickare[x]
- Ätit på Subway[x]
- Ha en RIKTIG namnteckning, som ser likadan ut varje gång[x]
- Skaffat ett nytt leg[x]
- Kollat på Nyheterna utan att slumra till[x]
- Läsa en riktig akademisk bok[x]
- Lärt mig gå i högklackat[x]
- Sluta vara barnslig (alla vet vad som ingår i den punkten)[-]
- Skaffat en advokat?[-]
- Utökat mitt ordföråd[x]


Oj oj vad jag har varit duktig! Dock hann jag inte göra allt detta innan själva 18årsdagen, men under årets lopp i alla fall. Det må jag säga är nog bra.

 


All Eventuell Uppvaktning På Min Födelsedag Undanbedes Vänligt, Men Bestämt

Imorgon, den 26 februari är det 19 år sedan jag föddes.
En bäbis på 3500 gram med en tjock svart kaluffs till hår.
I dagsläget har mitt hår blivit ljusbrunt och vikten på 3500 gram har höjts radikalt. Jag har vuxit på längden, även om centimeterna stannade där vid 15års åldern på 167, och jag bytt ut mjölk mot vatten vid alla mål (utom fika och när det serveras pannkakor eller palt).

Själv tycker jag inte att 19 är någon särskild ålder. Det finns inget man som 19åring får göra som inte 18åringarna får. 19 är helt enkelt bara ett litet retsamt år där du desperat ska räkna ner dagarna tills nästa födelsedag, det vill säga 20. 20, eller då möjligtvis 21 måste vara den himmelskaåldern då hela livet strålar åt en. Då ungdomen har sin storhetstid och nuet harmoniskt omfamnar en och tillsammans dansar vi över de dagar  vi har kvar tills vi fyller 28. 19 är bara 19. En etta och en nia. Ett år närmare döden. Nej okej, nu är jag pessimistisk. Ett år närmare, studielånen och kombibilen.

Imorgon den 26 februari, min födelsedag, vill jag självklart ha en massa gratulationer, kramar, god tårta och  någon fin present. Även om det bara just är 19 jag fyller så vill jag bli firad! Jag vill att folk ska brista ut i ett leende och glatt säga "Grattis på födelsedagen Sofia!" och sen ska de kasta upp mig i luften och ropa "Hurra, hurra, hurra!". Ballonger ska blåsas upp, serpentiner likaså. Jag må hon leva- ska sjungas och ljus tändas. Jag har ju trots allt levt i 19 år precis,just den dagen. Det är inte någon vanlig dag det inte.

19 år är ett år närmare döden, javisst, men även ett år närmare dagen då jag kanske skickar in en annons i tidningen där det just står "All eventuell uppvakting på min födelsedag undanbedes vänligt, men bestämt". Eller bara "undanbedes", eller "undanbedes bestämt" med ett utropstecken på slutet. Tänk om det blir jag? Jag som inte alls vill höra hur dörren plingar och hur födelsedagsfirarna sjungandes stiger in i huset. Tänk om jag på min födelsedag stolt tittar på min undanbedes-annons i tidningen, låser dörren och kedjeröker i sängen! Det får inte ske. Det. Får . Inte. S K E !

Halv fem bär det av mot jobbet. Är glad att jag gjort det jag ska ha gjort idag, nästan. Får efter jag slutat, 20.00, göra slutspurten.


Skynda Att Älska, Av Vår Älskade Alex Schulman

Jag satt i bussen med hörlurarna på och med väskan bekvämt lagd ovanpå knäna. Musiken dränkte allt ointressant babbel som brukar fylla bussturerna och jag lutade mig tillbaka, blickade ut genom fönstret och kom att tänka på de fåtal sidor jag hade kvar att läsa i Skynda Att Älska. Jag tvekade innan jag plockade upp den ur väskan. Att läsa i ett fordon brukar ofta leda till smått illamåeende för min del, har vana att alltid föreställa mig hur blodet i huvudet liksom skvalpar runt likt vattnet i en hink, från höger kant till vänster kant.
Sedan börjar jag tänka på Alex fantastiska pappa, om hur deras gemensamma minnen får mig att skratta högt, rynka på pannan och locka fram en och annan tår. Det räckte för att jag skulle öppna boken och fortsätta där jag senast slutade igårkväll.
Jag försvann. Plötsligt fanns där bara Alex och hans familj. Jag ville tillhöra dem. Jag villa kramas, skratta och bråka med dem. Jag ville också tillbringa sommaren på torpet i ett soligt värmland. Jag ville att Allan Schulman skulle lära mig hur man äter kräftor, utan att missa något. Jag ville spela Coca-Cola cup tillsammans med bröderna under midsommar. Jag ville sitta där i baksätet och uppmärksamt lyssna på p1 medan bilens hjul mjukt snurrar på asfalten.

Alex Schulman, blotta namnet kan få människor att grimasera och fnysa upprört. För många framställas han som vidrig, självbelåten, arrogant och hånfull. En person som säger vad han tycker enbart för att nedvärdera och har en svarthumor inte värdig att skratta med åt.
Kan hålla med om att Alex tidigare varit väldigt satirisk men att han nu dammat bort en hel del av det han faktiskt var. Kvar finns en fantastisk författare, bloggare, krönikör och fader med en lysande humor, ett klokt huvud och ett varmt hjärta. Dock finns gnistan av den råa-Alex fortfarande, men det gillas! Världen är inte vacker, så varför ska man blunda för sanningen? Det finns sådana som gör värre saker än att tycka att folk skriver dåligt eller att påpeka att någon är tjock.
Så den som har något illa att säga om Alex Schulman kan f ö r s t läsa Skynda Att Älska, och därefter döma honom.

Jag älskar det han gör, han kan få vara hjärtlös och brutal för andra. Men för mig är han en förebild som får mig att upprymt läsa hans blogg var dag och gripet fälla tårar till hans bok.

Läs även andra bloggares åsikter om

Idag Har Jag Tjänat 100 Kronor

I vanliga fall kanske man säger att man "sparat" 100 kronor, men för mig är detta en vinst, en vinst på hela 100 riksdaler.
Många vet kanske att jag går teater på tisdagskvällarna. Något som jag verkligen tycker om, särskilt nu när vi  ska göra musikalen Little Shop Of Horrors (dock är det oklart om vi ska sätta upp den som musikal, men jag håller alla tummar jag äger för det). Lika många kanske vet att jag inte direkt bor i städernas stad, inte ens i något som kallas för stad, utan by (dock är detta ej byarnas by heller...men). Denna by har en bit till busshållsplatsen, och därefter en bit in till Umeå- hela 40 minuter. Detta avstånd hindrar mig till att ta mig till och från skolan på ett smidigt sätt (hindrar mig även från att komma sent till lektionerna vilket gör mina lärare glada), och kan därför inte bara slänga på mig jackan, ta mitt pick och pack och sedan dra hem för att återvända då teatern börjar vi 18.40. Ja, att leva med frisk doft av skog och ladugård har sina nackdelar.
Tisdagarna brukar på så vis spenderas med min kära vän Nina och Umeås gator. Vi brukar kila in på H&M och klaga över det dåliga utbudet, klaga över Åhléns dyra kläder, kika på monkis märkligt fina kläder som tyvärr alla bär, säga "såg du?!" då vi faktiskt får syn på en snygg kille- detta är mycket ovanligt kan jag säga er, och där vid halv fem tiden sätter vi oss slutligen ner på någon restaurang/max/subway för att äta en middag på ca. 60 kronor +.
Efter vi ätit klart stannar vi resterande tid på samma ställe och reser oss inte upp förrän klockan blivit 18:15 och teatern kallar.
När teatern väl är slut är klockan 20.40 traskar vi mot Wayne's Coffee- det enda öppna kaféet. Där nöjer jag mig antingen med endast en kaffe, eller i vissa fall slår jag på stort och köper något mumsigt ätbart. Så då ryker 20-50 kronor. Där sitter vi tills klockan blivit 21.45 och bussen hem strax avgår.
Kan på så vis, säga att jag idag tisdag, då teatern är inställd, tjänat cirka 100 kronor. Jag njuter av denna stund, samtidigt som kaffet på Wayne's lockar lite. lite.


Ballerina med kladdkakesmak. Fy bubblan se gött! Och doppa med mjölk, då snackar vi grejor.


Jag Är En Egoist

Är på Lat-humör, ett egoistiskt humör lika syndigt som högmod, frosseri och lättja.

För er som inte vet vad lathumör är för något kan jag tala om för er (o du goda individ som aldrig känt denna förförande doft locka) att det är då man bara vill ligga framför tvn med halvöppen mun, slarvigt linda in sig i en sliten filt, ha en fylld chipsskål på armlängdsavstånd (synd bara att den sjunker med tiden men har man makten kanske man kan få någon person att fylla den eftersom), titta på någon halvkassfilm som det inte gör något om man somnar här och där och liksom känna hur latheten sprider sig från lilltån äääända ut till huvudknoppen (gillar inte det ordet "huvudknopp" eller snarare ordet knopp. Låter som så, fult och töntigt, äckligt också).

Såklart kan jag dock inte göra det jag känner för. En massa mer "viktiga saker" ska tydligen hinnas med innan det blir läggdags. Det vill säga, viktiga saker för ANDRA människor, inte för mig. För mig är, hur egoistiskt det än låter, att ligga i soffan med en skålchips viktigt. Men det är klart, så kan man inte göra. Inte alls. Särskillt inte när människor svälter och framtidens viktigaste punkt: skolbetygen smäller till en på kinden.

Aj. Jag ska skärpa mig.

 

 

Är de inte förvånansvärt lika?

 


Efter Att Man Skickat Iväg Ett Ondskefullt SMS Ska Man, VADÅ?

Har just insett att jag skickat iväg ett väldigt väldigt elakt sms. Ett sms där jag låter som Draco Malfoys ännu drygare tvillingsyster som hånfullt ler när hon drar småflickor i håret och stöddigt kaxar mot läraren då denna försöker säga ifrån. En tjej som grimarserar och räcker ut tungan till övriga då hon får uppmärksamheten. Eller skrattar det galna-proffesor-med-blixt-i-bakgrunden-skrattet då någon skadar sig framför hennes ögon. En tjej som härmas, nyps, snor bokmärken, tar fart och krockar in i en med radiobilen och därefter fnittrar ondskefullt, säger "Blev du ledsen nu?" med en gaggig röst när man faktiskt blivit ledsen, snabbt roffar åt sig den största bullen och triumferande visar upp den för övriga fikaätare med mycket små bullar, lägger krokben, slänger tuggumi i håret, skvallrar, blåser ut korthuset när man precis ska lägga på de sista två korten, envist står fast vid att tärningen visade sex och inte fem för att sedan hamna på normalmstorg och köpa den, busringer och i stunden den på andra sidan svarar slänger över luren till en, säger "det var hon" och ler oskyldigt, kommer tillbaka med din Barbie som hon klippt håret på och säger "Hon är mycket finare nu!", smörar, frågar chans på den fulaste killen åt dig- fast du inte vill, skriker gällt, säger att ni är bästisar bara för att få rida din häst och skickar iväg föraktfulla sms till personer som inte förtjänar att bli behandlade så.

Vad gör jag nu? Jag vill inte vara denna flicka, denna motsats till Junibackens lilla Madick.
Kan man skriva ett nytt (har inte fått något svar) i stil med "Hehe, förlåt för att jag lät så ond och dryg tidigare. Jag hade pms"? , fast nu hade man inte det men en vit lögn hit eller dit.
Det svåra med det här är att det är till en kille, en kille som du precis lärt känna om vi säger så.


Om jag vore en låt så hade jag varit denna:


Igår Var En Bedrövlig Kväll

Helt ärligt en av de värsta utekvällar jag varit med om. Nej nej nej, DEN VÄRSTA.
Jag kommer aldrig vara med om något liknande, det där var höjden av oduglighet, botten av medelmåtta. Det kan inte bli mycket sämre än så där. Aldrig någonsin har jag räknat ner timmarna till stängning. Aldrig har jag gått omkring och gäspat. Aldrig har jag längtat så mycket till att få gå och lägga mig i min härliga säng, eller sitta och se bingolotto med framor och farfar. Jag sitter hellre på en container och käkar konservburkar för retsen av mitt liv. Glöm helvetets brinnande portar, Umeås X3M är krogen som Gud glömde, MED FLIT.

10 skäl till att INTE gå på x3m en fredagskväll:

1. Djn borde inte få vara Dj, en låt på hundra är måttligt OK. Detta leder i sin tur till..
2. Dansgolvet är tomt. Några pinsamma tjejer svänger runt med höfterna och tror att de medverkar i någon B-rapares video på Ztv.
3. Bartenderna är knappast utbildade. "Vad är en öl?"
4. Stället är FÖR STORT, vilket leder till illusionen av att det endast är du och två personer till.
5. Folket som hänger där är oerhört tråkiga. Vem kan du prata med? Ingen! De har nog inte fått lära sig alfabetet ännu..
6. Klädkoden måste vara: slampigt för tjejer. munkjackor och pösiga jeans för killar.
7. De snor guldmedaljer.
8. Till och med vakterna är fula.
9. Åldern är 16-57+
10. På spåret går 20.00 på svt

Men nu ska jag inte vara omöjlig, ska ge x3m en chans.

3 skäl till att GÅ på x3m en fredagskväll:

1. Det ligger centralt.
2. Du slipper klä upp dig. Dra dit med underkläder, eller mjukisbyxor. Det är helt ok!
3. Har du nyss gjort slut/ är desperat lär du hitta någon villig.


För att inte helt falla i skamen så kan jag visa upp mina senaste inköp.





Bevis Till Att Jag Bor I Bushen

Killar i bussen ropar SKOTEEEER!, trycker näsorna mot fönsterna och vrider nästan nackarna dubbelt för att inte släppa fordonet ur sikte.
Helt fantastiskt vad jag tyck' om 'et.


Skotrar e allt mär betydlsäföllt än miljön ja!

 

Nej nu ska jag göra mig iordning. Ikväll blir det hoolabandoola for full mugs! (nåväl nästan, jag jobbar imorgon)

Kommer väl klä mig såhär typ, om allt hamnar på plats.

 

 

 




Lilla Fröken Duktig Som Får Mina Ögon Att Klia, Öron Att Blöda Och Munnen Att Spy

Det är teorilektion. Vi är ca. 25 personer som sitter i en sal med en vit duk längst fram, hängandes på väggen. På duken pågår en powerpointpresentation och läraren står och berättar lite halvflummigt om människan och trafiken. Hon har håret uppsatt, gestikulerar med händerna när hon talar och blickar ut över personerna i rummet med en säker blick.
Jag följer med i föreläsningen, mycket vet jag redan, duktig som jag är har jag redan innan läst bokens kapitel om just detta avsnitt. Framför mig har jag ett skrivblock och en penna. Jag har inte antecknat något annat än "körteori" och sedan ritat en fin liten bil.
Allt verkar lugnt, läraren pratar och bläddrar sig igenom powerpointen.
Och det är då jag får syn på henne! Tjejen längst fram med ett konstigt uppsatt hår och mögelgrön tröja. När hon vänder sig i profil kan jag ana att hon har ett par glasögon med tunna bågar prydligt sittandes på näsan. Hon skriver hejvilt, jag ser hur händerna blixtsnabbt följer papperet och hur hon nickar i takt med lärarens snack.
Jag blir förskräckt. Herregud vad är det hon skriver? Vad är det som är så viktigt?! Vad är det hon antecknar som inte jag gör? Borde jag veta det här?! Fokus Sofia FOKUS!
Desperat tittar jag åter mot powerpointen och läraren, på duken står det vad vi använder våra olika sinnen till när vi kör bil. " Lukten kan vara viktig då man känner doften av avgaser".
Heeeeeeeelt ointressant, det är ju självklart, tänker jag. Och där sitter hon och skriver ner detta.
Läraren frågar: "Behöver man hörsel när man kör bil?"
Alla i salen är tysta. Så räcker Hon upp handen. Inte med hela armen, nej, bara sådär att handen sticker upp. Läraren får syn på henne och nickar.
"Nej" svarar hon  kort och snörper med munnen.
Det vet vi väl alla! Att det inte är relevant! Men Fröken Duktig ska såklart visa sina talanger och svarar viktigt N E J.
Och så fortsätter det. Hennes hand håller antingen i pennan eller så är den uppräckt mot taket. Läraren måste hela tiden avvakta med att gå vidare eftersom hon skriver ner varje pyttedetalj som tas upp.
Varje gång hon får ordet (det är bara HON som ser till att få det) svarar hon med viktig röst "Ja" eller "Nej" Eller "Ja en gång var jag med om en liknande händelse".
Jag blänger mot henne. Orkar inte med att hon antecknar att det är viktigt att visa hänsyn för pensionärer och barn. Sådant vet man! Men tydligen inte lilla Fröken Duktig som får skavsår i händerna av allt skriveri.
Vem är hon, och varför måste jag lidas med henne?


Ska ta ut min rulle ur håret nu. Kommer bli spännande att se resultatet hehe.



Ska Få En Inblick In I Framtiden

Nej, jag ska inte besöka någon spåtant, utan en utbildningsmässa. Tydligen ska mässan krylla av universitets/högskolefolk och de ska alla göra sitt bästa för att vi ungdomar ska känna oss trygga i vår framtid. Ge oss tips, svara på frågor och säkerligen göra sitt bästa för att "värva" oss till just deras linje.
Känns bra att få en liten bild över hur jag ska lyckas läsa något när jag saknar utbildning inom de viktiga naturämnena (minus Naturkunskap A men det är ju som förskolans plocka-svamp-kurser), matte och säkert ännu fler saker som jag förträngt.
Kommer hem något sent eftersom jag ska kila på körskolan efteråt där vid halv fem. Tror typ att jag kommer ha körkortet i mina händer inom en snar framtid. Men dags att kliva av mina höga hästar tror jag!




Recept På Färska Celluliter Och Bilringar

Har precis som planerat åstadkommit en hel del idag. Kan sova med ett gott samvete samt ett leende på läpparna. Kan erkänna att allt inte blivit gjort till punkt och pricka, men jag känner mig nöjd. Och är jag det så finns det inga bekymmer att tänka på inte!
Dock blev det inga brownies för min del, vi hade ingen grädde hemma, letade som en galning medan grisen grymtade mordiskt mot mig, men fann ingenting. Visst kan man göra brownies utan den fantastiska smeten ovanpå, men för mig blir det inte detsamma. Rätt ska vara rätt!
Istället bakade jag chokladcookies. Gabbumonen gav dem 8 av 10, lite snålt tycker jag. Men mamma gav tummen upp och tvivlar inte på att pappa gluffsat i sig fler än en.

This is how to do it.

 

Ta fram alla ingredienser. Smör, socker (helst råsocker som jag dock inte hade), vaniljsocker, florsocker, bikarbonat, vetemjöl, ägg,  choklad, hasselnötter eller vilka nötter du nu önskar. Tänk Piff och Puff!

Var inte rädd att springa till grannen om någon ingrediens saknas! Grannar är till för att hjälpa dig. (Äppelcidervinäger ska EJ medverka i bakningen. Den råkade endast smyga in i bilden)

 

 

Blanda socker, smör och ägg luftigt. - Den godaste smeten av alla.

 

 

Så ska det se ut!

 

 

sedan lite vanlijsocker och bikarbonat. mums mums- minus karbonaten (den ska i men är inte god).

 

 

Bara blanda på! Fördel är ju att ha en elvisp, annars kan det ta hiskeligt lång tid.

 

 

Hacka sedan nötterna du valt. Grovt ska det vara.

 

 

Sedan chokladen. I recpetet stod det dock endast mörkchoklad, men vadå man skall vidga sina vyer så jag smällde till med den vita med!

 

 

Ner i smeten cch sen så är det klart! Smeten alltså, inte kakorna.

 

 

Rulla sedan den färdiga smeten till 3-4 rullar/korvar på smörpapper som du därefter stoppar in i kylen. Där får de ligga och vila i 2-3 timmar.

 

 

När de varit nog i kylen ska de duttas ut på en plåt för att senare skjutsas in i ugnen.

 

 

Sen är de klara, redo att avnjutas!

 

 

Det var allt från mig! Du lär definivt framkalla x-antal glada miner med dessa delikata kakor.

Lycka till!

 

 

 

 


En Väl Strukturerad Dag Till Godo

Nu banne mig ska det hända grejer! Vi är ju tusiken "ledig" denna vecka för att vi skall åtsadkomma något vettigt. Jag ska inte få för mig att sitta här framför datorn i resterande timmar av dygnet. Nej, nu ska det bli andra bullar.
För att komma igång ordentligt har jag gjort ett schema i tidsordning.

Idag Ska Jag:

1. Baka mumsiga brownies
2. Läsa manus (medan brownisarna är i ugnen)
3. Göra klart brownies
4. Skriva samhällsuppgift, eller snarare finjustera
5. Gå ut med Hiro
6. Besvara bloggkommentarer + fika
7. Arbeta på rapporten
8. Äta middag
9. Skriva blogginlägg
10. Läsa i teoriboken
11. FRITID
12. Läsa Skynda Att Älska
13. Sova

Helt helt fantastiskt. Nu ska jag bara hålla det här!
Vi ses där efter middagstid! So long folks

(Måste bara meddela att Skynda att älska är en helt fantastisk bok. Kommer troligtvis skriva ett långt långt inlägg om varför jag tycker det är idiotiskt att avsky Alex Schulman. Ja ni! Nu blev ni allt intresserade!)


Tack Gode Gud Som Gav Tillbaka Mitt Liv

Mitt hjärta höll på att stanna när jag såg Annas kommentar i det tidigare inlägget. Att jag skulle ha köpt kläder för 8100 kronor! Jag kände hur jag sakta men säkert höll på att ramla sönder. Hur jag ville kräkas, hur benen ville knäckas och axlarna avlägsna sig från min vedervärdiga kropp.
Hela min lön skulle gå åt, endast två tusen kvar på kontot. Alla drömmar om resor, blivande restaurangmiddagar och kaffekoppar bankades till små små smulor under en 67kilo tung hammare. Jag ville slå mig själv, kasta mig i ett brinnande badkar eller en lejonbur.
Med händerna för ansiktet bekände jag mitt misstag för mamma:
"Jag har gjort av med 8100......................."
Mamma såg ut som om hon sett ett spöke.
"Va?! Vad säger du?!"
"Jag har handlat kläder för 8100...", aldrig någonsin har jag känt mig så liten och obetydlig.
"ÄR DU GALEN?!"
"Jag såg fel..jag visste inte att pund var så mycket värt....."
"Nu får du skicka en avbeställning..eller vad som helst!"
Vid den här stunden ville jag dränka mig själv i mandelmassa. Snabbt loggade jag in på topshop hemsida. Klickade fram min orderbeställning. Hjärtat dunkade.. Mina sista hjärtslag, tänkte jag.
Så. Som om en ängel kommit ner från himlen stod det där 71£. Mitt liv föll på plats och jag kände att Gud log mot mig där uppe från himlen.


Med Svansen Mellan Benen

Som ni ser har jag en ny header. Eftersom jag snart fyller år, ja om 10 dagar faktiskt, ansåg jag att min tidigare header inte passade särskillt bra.
Hur som helst ska jag förklara varför jag varit så oaktiv här. Jovisst, jag skrev ett inlägg igår, men alla kanske noterade att det publicerades där vi åtta tiden på morgonen. Som vanligt är det jobb, arbete som lurar. Jag har jobbat lördag, söndag och måndag, sammanlagt 29 timmar. Duktigt, men slitsamt. Väntar in lönen med ett förväntansfullt flin.Jag måste dock erkänna, en fruktansvärd sak! Förlåt mig, förlåt! Skona mig, slå mig inte....Jag är ung, ung och naiv, ung och blåögd! (jag har bruna ögon men ni fattar). Okej här kommer det, min bikt.Jag har handlat på topshop! Ja! Jag vet, jag skulle inte handla något under hela månaden, men jag kunde inte låta bli. På hemsidan stod det "Last chance to buy" så jag trodde att jag var tvingad att köpa nu... Så jag handlade...för 71£.
Jag känner era blickar, som skär som knivar. Jag ser era knytna nävar och hör era gnisslande tänder...Snälla! Förlåt mig.


Tänk så här, jag straffas nog. Mamma hittade nämligen igen vår "älskade" Diet Piggy som grymtar sönder varje gång någon öppnar kylskåpet. Oerhört frustrerande. Jag som trodde han var väl gömd i det mörkaste skåpet i vårt kök, men mammor, gah! de är hala som ålar.

 

Sen är jag nog frustrerad av detta "fina" reklamblad vi fick hem i brevlådan. Så fantastiskt! Händiga män kan nu fixa allt det vi själva inte orkar göra...Grr att de understår sig att använda dessa löjliga ord! Där sitter de, 5 skäggiga män i medelåldern med kulmagar och slitna flanellskjortor, arbetslösa och skilda sedan frugan lämnade dem för grannen med den snygga mercan. När Per Gessle sjunger i P4 "Jag kommer häm till däj, jag är en händig maaan" får en av dessa karlar en fantastisk idé "Vi startar en byggfirma! Som vi döper till HÄNDIGA MÄN". Alla tittar upp från sina kaffekoppar och utbrister JAAAA!

Så pinsamt, så oerhört pinsamma.




I'll Be Princess (Glasögonorm)Leia

Jag tycker alla mina vänner, ytliga vänner, bekanta och övriga människor som vet vad jag heter, alla ska veta att jag har glasögon.
Min syn måste vara top tio sämst på hela jorden. Jag kan inte urskilja en elefant en halv meter framför mig, elefanten skulle nämligen endast se ut som en enorm suddig fläck. Om jag ska läsa något utan att jag bär någon form av synkorrektion (dvs glasögon eller kontaktlinser till er inte så insatta och möjligtvis helt oerfarna inom detta ämne), måste jag hålla tidningen, boken eller mjölkpaketet i ett läge då nästippen så när snuddar vid texten. Jag är handikappad utan mina glasögon eller egentligen mina kontaktlinser som jag bär dagligen- utom då jag är sjuk och att kliva upp från sängen blir en enorm ansträngning.
Trots att jag använt glasögon sen jag var fem ynka år så spärrar alla upp ögonen i förvåning och utbrister "Nähä?!" var gång jag talar om hur läget ligger till. Kan på rak arm utan några som helst tvivel (låter dock bitchig) meddela att jag minsann har talat om detta säkert 8636 gånger. Och ändå möts jag av denna reaktion så fort ämnet tas upp.
JAG HAR GLASÖGON. JAG ANVÄNDER DEM INTE NÄR NI SER FÖR JAG SER INTE SÄRSKILLT BRA I DEM OCH DEM ÄR INTE SÄRSKILT STYLISH. ANVÄNDER LINSER. NEJ DET ÄR INGEN FÄRG PÅ DEM, JAG HAR BRUNA ÖGON. SLUTA FIXERA BLICKEN PÅ MINA ÖGON FÖR ATT LETA EFTER LINSEN. JAHA..JA MAN SER KANTEN.


Min käre lillebror tycker att denna "söta" bh-fria tjej var lik mig då jag var mindre. "Det är DU Sofia", säger han med ett uppriktigt leende. Definitivt glasögonen som gör det. Mamma tyckte dock inte det var "alltför likt". Tack mamma! Har kikat igenom gamla bilder på mig, och...ja jag erkänner. Det påminner om mig! Ni får skratta..


Jag Inbillade Mig Att En Mygga Bet Mig

..Det var en underbar känsla. Som om att det vore sommar igen. Som om jag satt där framför datorn efter att vi ätit grillat hela familjen ute, sittandes under parasollet medan solen går ner och färgar himlen varmt orange. Hur jag är klädd i shorts och linne. Fötterna är smutsiga eftersom skorna allt för ofta glömts sättas på. Och hur den lilla eländiga myggan blixtsnabbt hunnit flyga in innan ytterdörren stängts, ilat sin väg mot mig, satt sig på min hals och slutligen sugit i sig mitt blod. Men jag slår till!
S M A C K!
Inget där...
Ingen liten mosad mygga på min hand.
Ute har snön nått nästan upp till fönstrerna och termometern visar minus 18. Det slår mig att jag varit och sparkat med min kära Hiro i skogen idag. Jag hade på mig både täckbyxor och fjällrävendunjacka.
Det är vinter. Jäkla vinter.

Monica Zetterlund- En Bedårande Sommarvals



får mig att längta ännu mer.

Dessa, frustration.



Backslick? Nej Tack!

Förstår inte varför allt fler och fler pojkar, killar, ynglingar och män börjar kamma håret bakåt? Hur de lägger ner pengar i massor på hårprodukter som de dränker ner håret i. De kammar, kammar och kammar håret bakåt tills det helt och hållet följer huvudets konturer och slutligen lägger sig bakom öronen.
Någon borde säga till dem, att det inte är snyggt. Det är inte stiligt. Joel Kinnaman för all del, men nog föredrar vi alla en snaggad sådan än en med 10 kilo gelé i håret.
Man ser killarna på stan, hur de är mån om att håret ska ligga helt slickat. Inte ett enda litet hårstrå får kika upp från huvudet. De plattar frisyrerna med händerna, flera gånger om låter de händerna följa med från pannan, upp på huvudet och ner i nacken. De kan inte låta bli sitt hår. Skulle tjejer vara fåfänga är det inget i stil med dessa pojkar med backslick.
Med frisyren försöker de kanske visa att de tillhör en högre klass, en högre stil. Att de vet vad som är rätt och fel.
Men då kan jag säga till er pojkar små, att detta inte är annat än sliskigt. Era ansikten ser barnsliga ut i denna frisyr och håret otvättat och fettigt (vilket det förmodligen redan är). Vad hände med de snygga 50-tals frisyrerna á la rockabilly?
Ge oss det igen! Och sluta med denna look som ger oss alla en bild av att ni stått vid fritösen på Berras Vägkrog sedan årskiftet.


What's the point Joel?

 

 



Tiden Går Så Otroligt Fort Just Nu

Jag förstår mig inte riktigt på detta. Det är som att tiden VILL kasta ut mig i framtidens famn. Tiden vill inte vara med mig, den stöter bort mig, vänder ryggen till och kommer jag i närheten så knuffar den mig mot Framtiden.
Jag vet att Framtiden bara vill vara snäll, ta emot mig i en behaglig varm famn och stryka mig på kinden. Men jag litar inte på Honom. Han verkar skum, och det känns som att Han på någotvis vill mig illa under de där snälla ögonen. I mitt öra viskar Framtiden om ansvaret, om förnuft, stadig ekonomi och vettig utbildning. Om hur jag ska bli kär, bilda familj, få fast anställning och överväga om storstadslivet är så pass bra som det är i mina drömmar. Jag kommer inte klara detta, jag kommer sluta i rännstenen med ett paket müsli och tre kilo kokain i fickan.

Nu är det ofantligt mycket snack om studentskivor hit och dit, projektarbeten dit och hit, arbeten där och här,  balklänningar här och där, och pengar ÖVERALLT. Jag pallar inte!
Jag vill resa, shoppa, fika på mysiga kaféer och äta middag på trivsamma restauranger, träffa mycket folk och inte bekymra mig över den där falska Framtiden.
Sen har jag ju såklart min dröm om att bli skådespelare.. Den är dock väldigt hemlig så hyyysch! Jag vill inte att folk ska skratta åt mig. Utbrista "Hah! Lycka till!" och kolla skeptiskt på mig.




Trots att jag ständigt klagar och stör mig på människor så har jag aldrig lämnat lappar efter mig som att bekräfta dem om deras uslighet (dock var det nina som diktade ihop detta, men jag var med på noterna)

 

..Men den här (jäkla) bilen utanför SF förtjänade inget annat.

När jag skaffar körkort kommer jag minsann A L D R I G att dra på mig lappar under vindrutetorkaren, inga böter eller kalgomål här inte, jag ska bli den perfekta bilföraren. Lektionerna börjar på torsdag, bring it on!


These Changes Ain't Changing Me, The Cold-hearted Boy I Used To Be

Jag har konsert-absitnens. Kan inte minnas senaste gången jag studsade runt, sjöng för full hals, skrek ut otydliga ord och hur gåshud spred sig över armar,nacke och ben när allting bara e x p l o d e r a r.
Kanske var det U2 där i Augusti... Herregud! I självaste Augusti, skolstarten och sensommarens blomstrande månad. För när "idolerna" skulle spela på vår galleria fick jag ingen skymt av dem på scenen, jag fick inte hoppa, och om jag svettades var det för att vi strövade runt med tjockjackorna och halsdukarna på...
Detta får inte stämma, det är ju som att inte få juklappar på julafton, eller som att banta. Det fungerar inte. Hur kommer det sig att jag lever? Att jag sitter här framför datorn utan att studsa runt och galet riva mig i håret är ett mirakel.
Jag måste se ett band live. Vilket som helst, Sven-Ingvars, E.M.D eller John Mayer, jag står ut. Bara jag får känna en samhörighet. Doften av musik och livsanda.
Umeå Open är i slutet av mars. Då kommer Maskinen, Markus Krunegård, [Ingenting], Salem Al Fakir, MOVITS och fler artister bjuda mig och övriga på sådant jag är ute efter, bortsett från själva musiken- de fyra S:en.
Sång, Skrik, Studs och Svett


 

Blir aningens sur på publiken, hur svårt kan det vara att hålla takten? De sjunger ju "I got soul but I'm not a soldier" helt fel!  Brandon säger "You sound wonderful" men alla vet att han ljuger. Det där är allt annat än wonderful... Skönt att han tillslut får slut på lidandet och sjunger så som det SKA vara, i rätt takt. De där människorna förtjänar inte att se dem live...Jag gråter blotta tanken på att de har sett dem och inte jag. Jag skulle sjunga rätt, det är ett som är säkert.


Jag Vet Att Jag Inte Får Köpa Något...Men..




Skärpning Sofia! Alla är väl medvetna om mitt löftet om att SPARA pengar denna månad! Om jag på någotvis publicerar att jag köpt kläder, eller andra fåfänga ting, så får alla..eh..göra något ohyggligt! Skriva fula saker och kalla mig ena och det andra, jag kommer med svansen mellan benen acceptera allas inlägg, som straff!
Dock lägger jag ut sjukt mycket pengar på mat, mat och godsaker. Varje tisdag äter jag ute, dvs, inte i någon grillstuga på fjället, utan på restaurang (vet dock inte om MAX eller Subway räknas som restauranger...där det händer att jag glider in ibland..). Det kan jag dock inte sluta med, mat är något man MÅSTE ha. Och en banan från konsum gills väl inte som en middag heller?...eller?


Det Är Därför Vi Har Grannar

Ett misstag man ofta gör när man ska baka är att börja blanda i ingredienserna utan att ta en titt om allting finns först.
Man börjar med smöret och där efter sockret, men när man kommer till äggen inser man att några ägg inte finns så långt ögat kan nå. Man gräver runt i kylskåpet, letar bakom bananer och ketchupflaskor. Efter att hela kylskåpet blivit genomsökt utan resultat tar man sig an skafferiet. Inga ägg där heller! Inte bakom havregrynen, frukostflingorna eller sirapen. Äggen verkar som uppslukade ur tomma intet. De var ju där igår då du gjorde pannkakorna...
Och då slår det dig. Det sista ägget användes till den smeten!
Vad händer nu? Smeten ligger där i skålen, väntandes på att bli vackra goda bakverk. Du kan ju inte slänga den bara? Hälla ut den i slasken? Så funkar det ju inte.
Men då får du en idé! Grannar! Du har grannar!
Självklart att grannen har ägg! Jadå han har 4 stycken. Om du kan låna? Inga problem!
Så är allting löst.
Och det är därför människor är ett flockdjur. Vi behöver varandra. Vi är alla en familj. Vi lånar alla ut ägg när det behövs.


Vi är bagar-familjen, igår bakade jag brownies till min kära klass- som fick mycket goda kommentarer. Idag bakade min bror kladdkakemuffins. Dock råkade jag få honom till ett misstag, trodde nämligen inte de skulle stiga i ugnen eftersom de inte innehåller bakpulver. Resten får ni själva gissa.

Alltid lika kul att diska efteråt också.

 

 




RSS 2.0