Ensam Hemma På Riktigt
Öppnade dörren till vårt fina hus och välkommnades med öppen famn av Ensamheten. Men tjenare Sofia! Hur var det på skolan idag då? Jodå, svarade jag Ensamheten. Jodå? Vad är det för ett svar egentligen. Och sen skrattade Ensamheten till lite. Sådär överlägset och malligt. Jag blängde på denne och stängde dörren efter mig samtidigt som jag ställde väskan på sidan av. Ojdå, någon som vaknat på fel sida idag va? fnittrade Ensamheten och höjde händerna i en oskyldig gest. Okej okej, jag ska låta dig vara! Därefter det där malliga grinet. Jag svarade kort, Bra, och lämnade Ensamheten där bland min familjs vinterskor och dunjackor.
Huset är så tomt. Jag kan höra varje ljud, varje suck och knack det ger ifrån sig. Det är härligt. Lite läskigt. Men härligt. Så här kommer det vara ett tag framöver. Nog kan jag klara det här. Laga mat är ju en baggis. Och, släcka alla lysen- absolut. Det kan jag göra. Fick även en önskan om att spela in Mästarnas Mästare och Desperate Houswifes, kan göra det med. Duktig boeende som jag är. Ansvaret är högre än någonsin nu. Och jag som bestämt mig att bara leva på fyratusen den här månaden. Inga chips till middag då inte.
Huset är så tomt. Jag kan höra varje ljud, varje suck och knack det ger ifrån sig. Det är härligt. Lite läskigt. Men härligt. Så här kommer det vara ett tag framöver. Nog kan jag klara det här. Laga mat är ju en baggis. Och, släcka alla lysen- absolut. Det kan jag göra. Fick även en önskan om att spela in Mästarnas Mästare och Desperate Houswifes, kan göra det med. Duktig boeende som jag är. Ansvaret är högre än någonsin nu. Och jag som bestämt mig att bara leva på fyratusen den här månaden. Inga chips till middag då inte.
-Gillar att jag fick till modebloggenposen. Men låt er nu inte luras, jag kan inget om mode. Och skulle jag beskriva det jag har på mig skulle det bli såhär:
Grå strumpbyxor- HM.
Shorts- Gamla byxor jag klippt av som låg skräpandes i familjens gemensamma garderob.
Transparent blus- Mammas
Svart Linne- HM
..med andra ord: Inte särskilt fashion.
I Kissed Your Lips And It Tasted Blood
Typiskt lediga dagar att bara sega sig fram och spenderas framför något så ytligt och opersonligt som en dator. Typsikt mig att sova bort dem, och inte borsta tänderna förrän sent på eftermiddagen. Typiskt mig att inte duscha och därav gå omkring med ett fettigt hår som inte behöver hårprodukter för att stylas. Det är typiskt. Så typiskt mig att vräka i mig en massa smörgåsar fast jag inte alls är hungrig. Och därefter drömma om chips och gnälla om alla skolarbeten som jag har, som som jag inte tar tag i. För att jag är lat och omotiverad och kanske lite trotsigt struntar i.
Ikväll ska jag på teater, Bergsprängardöttrar, som min kusin medverkar i. Detta leder till att jag måste duscha nu. Och borsta tänderna. Och hitta några vettiga kläder att bära. Och kanske ta tag i lite skolarbete. Neeeej. Men JO! Njaaa...Jo Sofia GÅ NU!
En dag vill jag också stå på scenen till en stor teater och bli recenserad och få jobba med stora regissörer och få ett välkänt namn och spela med andra välkända skådisar och se ridån gå igen och höra publikens applåder fylla hela salen. Tills dess får jag nöja mig att klå Andreas i Lips med att uppnå Big Bang på alla låtar, ett score han aldrig sett tidigare förrän jag sjöng för full hals. Vet inte, men på något vis lyckas jag alltid få bra poäng på singstar. Möjligtvis eftersom jag sjunger som spelet vill att jag ska sjunga, kanske inte som jag själv vill göra det.
Ikväll ska jag på teater, Bergsprängardöttrar, som min kusin medverkar i. Detta leder till att jag måste duscha nu. Och borsta tänderna. Och hitta några vettiga kläder att bära. Och kanske ta tag i lite skolarbete. Neeeej. Men JO! Njaaa...Jo Sofia GÅ NU!
En dag vill jag också stå på scenen till en stor teater och bli recenserad och få jobba med stora regissörer och få ett välkänt namn och spela med andra välkända skådisar och se ridån gå igen och höra publikens applåder fylla hela salen. Tills dess får jag nöja mig att klå Andreas i Lips med att uppnå Big Bang på alla låtar, ett score han aldrig sett tidigare förrän jag sjöng för full hals. Vet inte, men på något vis lyckas jag alltid få bra poäng på singstar. Möjligtvis eftersom jag sjunger som spelet vill att jag ska sjunga, kanske inte som jag själv vill göra det.
-Detta har jag handlat i hopp om att sommaren, eller åtminstone våren, ska knacka på dörren. Dock tror jag att när paketet väl anländer med posten kommer kläderna ligga orörda någon månad till. Möjligtvis två.
Lördagens Umeå Open
Umeå kändes laddad trots att snön virvlade runt och kylan bet sig fast ända in i benmärgen. Gatorna var något tomma då jag och Anna vilsna letade reda på någon bar att kila in i, men den lilla norrländska staden var inte blyg med att äntligen visa upp vad den hade att komma med. Umeå Open är trots allt en av de största evenemangen som sker här så när det väl arangeras så ska det göras med måtta. Visserligen var inte artistutbudet särskilt imponerande om man jämför med sommarens blivande festivaler, i övriga delar av Sverige, men för mig dög det mer än väl som den nybörjar open-besökare jag är. Ja precis, detta var första året då jag tillsammans med övriga norrlänningar trängdes i folkets hus lokaler och fick ett lite väl tajt sittande rosa armband kring handleden.
Efter att jag och Anna hängt på Pipes, där vi båda blev smått betuttade i bartendern med tatueringarna, styrde vi stegen mot folkets hus. Ingen kö alls utan vi visade upp våra läckra armband och kilade sedan mot garderoben. Det märktes tydligt vilka som var där för musikens skull och de som var där för "party-time" (med tanke på festkläderna och högklackade skor). Jag var där för både och. Så med converse på fötterna hoppades det till musiken och rösten blev hes av allt skrikande. Vi lämnade inte festivalen förrän efter tre(vilket då var efter fyra eftersom vi ställt fram tiden i denna tidzon). Jag var då nöjd och glad för jag var nöjd. Kvällen summeras som ett mycket bra disco där ingenting är vettigt nolltre trettio.
Efter att jag och Anna hängt på Pipes, där vi båda blev smått betuttade i bartendern med tatueringarna, styrde vi stegen mot folkets hus. Ingen kö alls utan vi visade upp våra läckra armband och kilade sedan mot garderoben. Det märktes tydligt vilka som var där för musikens skull och de som var där för "party-time" (med tanke på festkläderna och högklackade skor). Jag var där för både och. Så med converse på fötterna hoppades det till musiken och rösten blev hes av allt skrikande. Vi lämnade inte festivalen förrän efter tre(vilket då var efter fyra eftersom vi ställt fram tiden i denna tidzon). Jag var då nöjd och glad för jag var nöjd. Kvällen summeras som ett mycket bra disco där ingenting är vettigt nolltre trettio.
Melissa Horn var väldigt söt och jag och Anna hade inga direkta svårigheter med att sjunga med i låtarna, om jag inte hade vetat hur det egentligen låg till så hade jag definitivt tippat på att vi skulle varit hennes nr. 1 fans. "Och jag kan inte skilja på om du vill vaaa med miiig".
Hon hade en ganska söt bror också.
Andra Anna hade skaffat en galet snygg hårfärg.
Good Song - Jag och Anna sjunger en fin truddelutt medan vi väntar på att Salem ska inta scenen.
Sen stod han där. Med det där charmiga leendet på läpparna, och jag tror det var fler än jag som smälte lite grand.
Idun bubblade och bubblade. Och vi stod längst fram och hade det bökigt med alla som ville roffa åt sig våra platser. Men Salem var vår.
Sen stod han där. Med det där charmiga leendet på läpparna, och jag tror det var fler än jag som smälte lite grand.
Idun bubblade och bubblade. Och vi stod längst fram och hade det bökigt med alla som ville roffa åt sig våra platser. Men Salem var vår.
Salem Al Fakir- Roxy
När Markus spelade flög jag som på moln. Salem må vart fantastisk, men den kemi som fanns mellan publiken och Markus var makalös. Obeskrivlig. Inte alls något "wannabe Håkan Hellström". Shhh..och njut bara.
När Markus spelade flög jag som på moln. Salem må vart fantastisk, men den kemi som fanns mellan publiken och Markus var makalös. Obeskrivlig. Inte alls något "wannabe Håkan Hellström". Shhh..och njut bara.
Markus Krunegård- Hela Livet Var Ett Disco
-Ja man hör mig sådär lite fint smått och ganska gräsligt.
Sen när det var klart så sträckte jag ut mina händer och markus tog dem i sina. En oförglömlig stund. Synd bara att det inte blev så mycket Maskinen. När samtliga sjöng "Sånna jävla sviii-iii-iii-in" landade jag mjukt i himmelriket.
-Ja man hör mig sådär lite fint smått och ganska gräsligt.
Sen när det var klart så sträckte jag ut mina händer och markus tog dem i sina. En oförglömlig stund. Synd bara att det inte blev så mycket Maskinen. När samtliga sjöng "Sånna jävla sviii-iii-iii-in" landade jag mjukt i himmelriket.
Om Längtan Till Godis Och Besvikelsens Bittra Smak När Du Väl Fått Det
Promenerande längs Umeås kvällsdekorerade gator. Magen tackade nej till godis jag så prompt, och för 30 kronor, onekligen stoppat i mig. En och en. Soda Pops, sura meloner, kokosstänger, geisha, majsbollar, lys melk (mina absoluta favoriter), risbräck, aprikoser och vingummin.
Efter att ha ätit fler än vad jag orkat kom jag fram till att godis inte alls är så gott trots allt. Visst, jag känner suget. Känner en enorm längtan till att få känna chokladen smälta på tungan, eller den stickande känslan på läpparna då de sura godisarna blivit utvalda där nere från godispåsens färgglada botten. Det är som att vänta på bussen när man inget annat vill än att just komma hem. Man står där. Lägger vikten på höger sida. På vänster. Stampar lite lätt med högerfoten. Slår ihop de båda. Klapp klapp. Kikar på mobilen, nej inga nya sms. Stoppar tillbaka den i fickan. Kommer inte ihåg vad klockan var. Tar åter upp den, nej inga nya sms. Klockan är dock 16.40. Kollar busstidstabellen. Jodå, den ska komma 16.45, endast fem minuter. Smygtittar på folket bredvid. Dömer dem efter sina kläder, sina rätt så omoderna jeans och militärfärgade jackor. Höga stövlar och risiga frisyrer. Rynkar pannan när en av dem höjer näsan mot ögonen i en inte alltför stilig grimars och brister utt i ett gapskratt. Kommer dock på att själv kanske se ut sådär när något anses som riktigt lustigt och återgår till att titta på mobilens klocka.
Så kommer bussen. Sakta rullar den in. Elegant tas busskortet upp ur plånboken och smidigt och skickligt ställer man sig i kön in till bussen. Chauffören ler och hälsar artigt. En ledig plats hittas och bekvämt sätter man sig till rätta. Så tänds ljuset ovanför sätet framför dig.
Godiset i magen, som trycker och trycker, letar sig upp till halsen och ålar i krångliga krokar runt om i kroppen ,är lyset. Den lampa som grannen så gärna vill ha tänd under resans gång så att denne kan läsa sin intellektuella bok eller försäkringsbrevet.
Efter att ha ätit fler än vad jag orkat kom jag fram till att godis inte alls är så gott trots allt. Visst, jag känner suget. Känner en enorm längtan till att få känna chokladen smälta på tungan, eller den stickande känslan på läpparna då de sura godisarna blivit utvalda där nere från godispåsens färgglada botten. Det är som att vänta på bussen när man inget annat vill än att just komma hem. Man står där. Lägger vikten på höger sida. På vänster. Stampar lite lätt med högerfoten. Slår ihop de båda. Klapp klapp. Kikar på mobilen, nej inga nya sms. Stoppar tillbaka den i fickan. Kommer inte ihåg vad klockan var. Tar åter upp den, nej inga nya sms. Klockan är dock 16.40. Kollar busstidstabellen. Jodå, den ska komma 16.45, endast fem minuter. Smygtittar på folket bredvid. Dömer dem efter sina kläder, sina rätt så omoderna jeans och militärfärgade jackor. Höga stövlar och risiga frisyrer. Rynkar pannan när en av dem höjer näsan mot ögonen i en inte alltför stilig grimars och brister utt i ett gapskratt. Kommer dock på att själv kanske se ut sådär när något anses som riktigt lustigt och återgår till att titta på mobilens klocka.
Så kommer bussen. Sakta rullar den in. Elegant tas busskortet upp ur plånboken och smidigt och skickligt ställer man sig i kön in till bussen. Chauffören ler och hälsar artigt. En ledig plats hittas och bekvämt sätter man sig till rätta. Så tänds ljuset ovanför sätet framför dig.
Godiset i magen, som trycker och trycker, letar sig upp till halsen och ålar i krångliga krokar runt om i kroppen ,är lyset. Den lampa som grannen så gärna vill ha tänd under resans gång så att denne kan läsa sin intellektuella bok eller försäkringsbrevet.
Sofia Anländer Med Ett Videoinlägg
Trot eller ej, men med min nyinköpta digitalkamera har jag härmed gjort ett videoinlägg. Ledsen att min röst är dryg och att jag tappar tråden ibland, men är inte det en del av min otroliga charm så säg.
Kanske lite dorky, kanske lite wannabe- men ett videoinlägg it is!
Vi får se huruvida detta fortsätter, beror helt och hållet på reaktionerna. Om det visar sig bli provocerande är det för mig bara positivt det med.
(det är lite krupp med videon men ska fungera)
Kanske lite dorky, kanske lite wannabe- men ett videoinlägg it is!
Vi får se huruvida detta fortsätter, beror helt och hållet på reaktionerna. Om det visar sig bli provocerande är det för mig bara positivt det med.
(det är lite krupp med videon men ska fungera)
23mars -
Tuggummi Är Gjort För Att Tuggas På!
Härmed kommer en text där jag försvarar min vana att tugga tuggummin i flera timmar:
Många tittar på mig med avsmak när jag vant plockar ur tuggummit från min mun med tummen och pekfingret, prydligt lägger det på matbrickan och tar del av skolans lunch. När jag sedan ätit klart stoppar jag åter in tuggummit i munnen och fortsätter att tugga på det i två timmar till. Tugg tugg.
Detta är i många ögon vidrigt. Helt oacceptabelt i det I-samhälle vi så stolt lever i. Inte kan man bara fingra på tuggummin sådär utan vidare, och sedan till och med stoppa det tillbaka i munnen! Sånt gjorde man när man var liten, inte som studerande 19 åring! Snuskigt Sofia, S N U S K I G T.
Ja, det kanske är snuskigt att spara tuggummin. Lägga dem på bord där det finns miljontalsbakterier för att åter tugga på dem. Eller just hålla i dem med fingrar som tagit på en hel del handtag, där andra tagit med sina, precis som mina, snuskiga händer. Placera det på omslaget av en biblioteksbok, en fönsterkarm, plånbok, tallrik, cdskiva, godispapper, busstidstabell, läppglansburk, plastficka, kaffekopp m.m. Allt detta äcklar er ovana tuggummituggare. Men jag som etablerad sådan, bryr mig inte om löjliga saker som bakterier. Med mitt starka imunförsvar behöver jag inte alls vara orolig för baciller. Jag blåser bort dem, schasar iväg dem, ber dem att dra och låta mig tugga ifred. Och gissa vad. De lyder.
Med era glasögon sitter jag här och tuggar mitt bakterieinfekterade tuggummi till fördärvet. Ber mig att sluta. Skriker åt mig att slänga tuggummit dit det hör hemma. I soporna. Jag däremot njuter, tuggar mitt tuggummi och tar det ball. Stimorol tuggumminen(?) är dock de enda jag kan tugga sådär länge som jag behagar. Tro mig, de är de enda som funkar. Jag har testat de flesta.
Många tittar på mig med avsmak när jag vant plockar ur tuggummit från min mun med tummen och pekfingret, prydligt lägger det på matbrickan och tar del av skolans lunch. När jag sedan ätit klart stoppar jag åter in tuggummit i munnen och fortsätter att tugga på det i två timmar till. Tugg tugg.
Detta är i många ögon vidrigt. Helt oacceptabelt i det I-samhälle vi så stolt lever i. Inte kan man bara fingra på tuggummin sådär utan vidare, och sedan till och med stoppa det tillbaka i munnen! Sånt gjorde man när man var liten, inte som studerande 19 åring! Snuskigt Sofia, S N U S K I G T.
Ja, det kanske är snuskigt att spara tuggummin. Lägga dem på bord där det finns miljontalsbakterier för att åter tugga på dem. Eller just hålla i dem med fingrar som tagit på en hel del handtag, där andra tagit med sina, precis som mina, snuskiga händer. Placera det på omslaget av en biblioteksbok, en fönsterkarm, plånbok, tallrik, cdskiva, godispapper, busstidstabell, läppglansburk, plastficka, kaffekopp m.m. Allt detta äcklar er ovana tuggummituggare. Men jag som etablerad sådan, bryr mig inte om löjliga saker som bakterier. Med mitt starka imunförsvar behöver jag inte alls vara orolig för baciller. Jag blåser bort dem, schasar iväg dem, ber dem att dra och låta mig tugga ifred. Och gissa vad. De lyder.
Med era glasögon sitter jag här och tuggar mitt bakterieinfekterade tuggummi till fördärvet. Ber mig att sluta. Skriker åt mig att slänga tuggummit dit det hör hemma. I soporna. Jag däremot njuter, tuggar mitt tuggummi och tar det ball. Stimorol tuggumminen(?) är dock de enda jag kan tugga sådär länge som jag behagar. Tro mig, de är de enda som funkar. Jag har testat de flesta.
Är inte särskilt bra på att ta bilder under evenemang [avanchemang]. Här bilder från bond-partyt som var väldigt trevlig!
Ge Mig Frisörtalanger Och En Svinrygg
Imorgon ska jag på BOND-party. En cocktailfest full av glitter och glamour där det är okej att vara uppklädd och lukta dyr parfym. Bära högklackat och ha en fluga snitsigt knuten runt halsen. Smutta på drinkar och sofistikerat tala med övriga gäster. Berätta om de fantastiska, äventyrsfulla resorna till franska rivieran där man stötte på prinsen av Monaco och jagade ryska spioner på väg mot flygplatsen. En fest som utsmyckas av tonerna från en skicklig pianist tillsammans med dennes band. Kontrabas, trummor, tromboner...alla instrument spelas med sådan känsla att de manliga gästerna lämnar sina halvdruckna kristallglas och bjuder upp flickorna till dans. Sakta svävar de fram i takt till musiken och till och med bartendern gungar på stället med champagneflaskan i famnen. De sista gästerna anländer i en svart limousine och med ett leende öppnar de dörrarna och utbrister "Nu börjar festen!". Övriga släpper taget från varandra och börjar glatt applådera. Bandet spelar någon fräck jazzlåt och strax dukas det fram små delikatesser att prydligt tugga på. På den här festen luktar det diamanter och skoputs, brylkräm och nagelack. Alla skrattar sådär lagom högt och röker oberört och vant sina cigaretter. Kysser varandra på kinden och drar fräcka skämt med måtta.
Ja, det är så jag föreställt mig. Dock tror jag inte riktigt det kommer att gå till så. Men jag vet att jag inte kommer bli besviken, bara om jag skulle finna chipsskålarna tomma. Att jag sedan inte kan göra någon snyggfrisyr, som tex. en svinrygg, känns olustigt. Är djupt imponerad på dem som bara kan göra inbakade flätor till och med. Jag kan noll, null, z e r o gällande hår.
Känsliga Läsare Varnas!
Har ett vackert, stilfullt märke på högerhanden. Det svider mer än 100 munsår. Mer än att ramla med cykeln i ett dike full av brännässlor. Mer än att få salt i såren. Och betydligt mer än att få citron i ögat! Ja mina vänner, detta är resultatet av A) Ödet B) Slumpen C) Klantighet.
Drömmen om stjärnkock är så gott som över- inte för att jag haft en sådan dröm, men nu vet jag varför! Att laga en ljuvlig lasagne kan vara livsfarligt om man får för sig att lägga armen på den heta ugnsformen. Detta borde stå i varje lärobok i våra svenska skolor. Och varför för den delen inte i varje land där man förtär lasagne? Då hade min arm säkerligen sett annorlunda ut idag. Läkarna sa att jag kommer få dras med detta hela livet..nåväl, jag är i alla fall inte blind, och har inte heller upptäckt min mans älskarinna i garderoben efter att jag kommit hem förtidigt från jobbet. Gushelov!
Drömmen om stjärnkock är så gott som över- inte för att jag haft en sådan dröm, men nu vet jag varför! Att laga en ljuvlig lasagne kan vara livsfarligt om man får för sig att lägga armen på den heta ugnsformen. Detta borde stå i varje lärobok i våra svenska skolor. Och varför för den delen inte i varje land där man förtär lasagne? Då hade min arm säkerligen sett annorlunda ut idag. Läkarna sa att jag kommer få dras med detta hela livet..nåväl, jag är i alla fall inte blind, och har inte heller upptäckt min mans älskarinna i garderoben efter att jag kommit hem förtidigt från jobbet. Gushelov!
Med Taggarna Utåt Och Köttfärsfläckar På En Vit Tshirt
Sitter och tittar i HM katalogen som kommit med posten, samtidigt som jag käkar en limpsmörgås med lätt och lagom (som jag inte alls tycker om) och en skiva ost. Borde egentligen sätta snurr på mitt liv genom att betala räkningar (oj så vuxen jag lät nu) och göra x-antal skolarbeten. Inte, dreggla över katalogens manliga modeller (ja den mörka killen på divided-delen och han med de grova ögonbrynen) och försöka hitta något att köpa. Lyckligtvis hittar jag inget särskilt snyggt, men det kommer troligen resultera i att jag köper något halvdant som jag aldrig kommer bära och endast sucka över varjegång jag hittar den inne i garderoben. Tänka "Ja Sofia, sånt slöseri med pengar. Men en dag! En dag skall jag bära den med huvudet högt."
Telefonen ringer!
Jahaja en av min broders alla vänner. Även om de alla verkar så olika är de exakt likadana på telefon. Ett irriterande beetende som gör mig ännu mer nervös denna sega tisdag. Så här går det till:
Jag: - Hej det är sofia!
Kompis: - Hej det är..kompisen
Jag: - Hej.
Kompis: -Hej. Är Gabriel hemma?
Jag: - Nej han är borta.
Kompis - Jaha...
Jag: - Mmmm heheh
Kompis: - Okej.
Jag: -Japp. Sååå...Hejdå då (då uttalas da)
Kompis (låter glad): - Ja hejdå!
*klick*
Samma sak varjegång. Har inte deras föräldrar lärt dem att om man ringer och den man vill tala med inte går att få tag i så är det en själv som ska säga hejdå först! Det blir helt fel annars. Som att blanda pasta och räkost. Kolasås och potatismos. David Bowie och Scotts. Julgran och blåklockor. Nej. Så går det bara inte att göra.
Hur som helst så har denna dag segat sig fram och jag har varit snäsig och trångsynt. Ett resultat av en helg bestående av 20 arbetstimmar, samt en måndag med fem sådana. Jag behöver semester! En riktig semester då man inte behöver plugga trots allt.
Telefonen ringer!
Jahaja en av min broders alla vänner. Även om de alla verkar så olika är de exakt likadana på telefon. Ett irriterande beetende som gör mig ännu mer nervös denna sega tisdag. Så här går det till:
Jag: - Hej det är sofia!
Kompis: - Hej det är..kompisen
Jag: - Hej.
Kompis: -Hej. Är Gabriel hemma?
Jag: - Nej han är borta.
Kompis - Jaha...
Jag: - Mmmm heheh
Kompis: - Okej.
Jag: -Japp. Sååå...Hejdå då (då uttalas da)
Kompis (låter glad): - Ja hejdå!
*klick*
Samma sak varjegång. Har inte deras föräldrar lärt dem att om man ringer och den man vill tala med inte går att få tag i så är det en själv som ska säga hejdå först! Det blir helt fel annars. Som att blanda pasta och räkost. Kolasås och potatismos. David Bowie och Scotts. Julgran och blåklockor. Nej. Så går det bara inte att göra.
Hur som helst så har denna dag segat sig fram och jag har varit snäsig och trångsynt. Ett resultat av en helg bestående av 20 arbetstimmar, samt en måndag med fem sådana. Jag behöver semester! En riktig semester då man inte behöver plugga trots allt.
Och Hur Var Det Med Melodifestivalen?
1. Darin - Hans fladdrande näsborrar och det typiska hej-jag-känner-verkligen-för-det-jag-sjunger-sådär-som-backstreet-boys-mina-idoler-och-därför-visar-jag-det-med-mina-handgester- får mig att irriterat klia mig på huvudet. Texten är ju hemsk! Inte sorglig, bara tragisk, ja, förskräcklig rent av! Hans oskyldiga bambiögon ber oss att greppa telefonerna och ringa in 899 kronor till radiohjälpen. Tyvärr funkar det inte för mig.
2. Pernilla Wahlgren - Pepsodent och Colgate lär ju döda varandra för att få vara de första att anställa henne i sina reklamer. Glöm hårfärgning, Pernilla har definitivt en framtid inom tandvården med det där leendet. Nej, det är inte vackert, det är galet! Precis som tandläkarna vill att de ska vara, de vill skrämma oss till att borsta tänderna. Men låten då? Ja... töntig schalgerdänga á la Rusta eller ÖB.
3. Andreas Johnson - Nej, snubben är inte rock'n roll hur mycket han än ber om det där han slänger micstativet på scengolvet. Hans kläder får mig att tänka på Peter Pan och Link i Zelda. "We cään wööök it out" - beatles är så långt före.
4. Timoteij - Herregud! Kan någon säga åt flickorna!? De skämmer ju ut sig stackarna... Fejksratten i introduktionen fick mig att kvickt resa mig från soffan och ila in på toaletten. Och stylingen? Är det inne att se ut som 30 plusare nu också? Gäsp för fejkspelning och falsksång!
5. Peter Jöback - Vilka ögon! Vilken röst! Ja Aladdin släpper jag aldrig. Fin låt, dock inte något för melodifestivalen, men helt klart i någon musikal. Ljuset ger mig dock lite obehagliga rysningar, det var nästan skräcktema där. Nåväl..
6. Ola - Visst ska man sjunga tydligt, men Olas överdrivna A R T I K UU L E R I N G går mig på nerverna. Och vem är den där natahlie? Och varför har hon återuppstått från de döda? Rena rama mysteriet, som snubben vid pianot? Har man fått se hans ansikte någongång? Detta framträdande är en gåta...
7. Jessica Andersson - Är hon en av Sveriges bästa sångerskor? Nej, hon är ljusår därifrån. Visst, hennes glittrande ögon är vackra, och håret böljande blont. Men räcker det? Inte ett dugg, utseende må gå långt men till och med Jessica börjar få rynkor kring ögonen. Hoppas hon inte river av sig det där håret av förtvivlan nu när hon inte går vidare. Stackarn!
8. Salem Al Fakir - Sötnos! Jag sitter med ett skevt leende på läpparna samtidigt som jag försöker lyssna efter pianot han spelar på. Refrängen upprepas för ofta för att jag ska kunna njuta under låten. Men som sagt, han är ju så söt. Och ibland liknar han min vän Helén, så fint!
9. Anna Bergendahl - Varför blundar hon hela tiden? Och kan hon sluta spela så oskyldig! Vi vet allt vad du håller med på helgerna Anna lilla. Nåväl spela på din angel-look så ska vi väl se, gråt lite extra ja gör det. Alla gummor faller för det- tydligen här i västerbotten som mest. Jag behöver dock två och en halv lök för det.
10. Eric Saade - Visst är killen söt, det är han. Men är han snygg? Är han tjejernas våta dröm? Mjaa..detta är i mina ögon (och öron) lättmjölk, inte den feta 3% mjölken jag tycker så mycket om. Han vill vara tuff, han vill vara den kaxiga bad-man-boyen. Ett stort glas ovispad grädde. Synd att han inte lyckas, hur mycket läder han är bär. Jag kan tyda den där glorian lysa bakom garnier-konceptet.
2. Pernilla Wahlgren - Pepsodent och Colgate lär ju döda varandra för att få vara de första att anställa henne i sina reklamer. Glöm hårfärgning, Pernilla har definitivt en framtid inom tandvården med det där leendet. Nej, det är inte vackert, det är galet! Precis som tandläkarna vill att de ska vara, de vill skrämma oss till att borsta tänderna. Men låten då? Ja... töntig schalgerdänga á la Rusta eller ÖB.
3. Andreas Johnson - Nej, snubben är inte rock'n roll hur mycket han än ber om det där han slänger micstativet på scengolvet. Hans kläder får mig att tänka på Peter Pan och Link i Zelda. "We cään wööök it out" - beatles är så långt före.
4. Timoteij - Herregud! Kan någon säga åt flickorna!? De skämmer ju ut sig stackarna... Fejksratten i introduktionen fick mig att kvickt resa mig från soffan och ila in på toaletten. Och stylingen? Är det inne att se ut som 30 plusare nu också? Gäsp för fejkspelning och falsksång!
5. Peter Jöback - Vilka ögon! Vilken röst! Ja Aladdin släpper jag aldrig. Fin låt, dock inte något för melodifestivalen, men helt klart i någon musikal. Ljuset ger mig dock lite obehagliga rysningar, det var nästan skräcktema där. Nåväl..
6. Ola - Visst ska man sjunga tydligt, men Olas överdrivna A R T I K UU L E R I N G går mig på nerverna. Och vem är den där natahlie? Och varför har hon återuppstått från de döda? Rena rama mysteriet, som snubben vid pianot? Har man fått se hans ansikte någongång? Detta framträdande är en gåta...
7. Jessica Andersson - Är hon en av Sveriges bästa sångerskor? Nej, hon är ljusår därifrån. Visst, hennes glittrande ögon är vackra, och håret böljande blont. Men räcker det? Inte ett dugg, utseende må gå långt men till och med Jessica börjar få rynkor kring ögonen. Hoppas hon inte river av sig det där håret av förtvivlan nu när hon inte går vidare. Stackarn!
8. Salem Al Fakir - Sötnos! Jag sitter med ett skevt leende på läpparna samtidigt som jag försöker lyssna efter pianot han spelar på. Refrängen upprepas för ofta för att jag ska kunna njuta under låten. Men som sagt, han är ju så söt. Och ibland liknar han min vän Helén, så fint!
9. Anna Bergendahl - Varför blundar hon hela tiden? Och kan hon sluta spela så oskyldig! Vi vet allt vad du håller med på helgerna Anna lilla. Nåväl spela på din angel-look så ska vi väl se, gråt lite extra ja gör det. Alla gummor faller för det- tydligen här i västerbotten som mest. Jag behöver dock två och en halv lök för det.
10. Eric Saade - Visst är killen söt, det är han. Men är han snygg? Är han tjejernas våta dröm? Mjaa..detta är i mina ögon (och öron) lättmjölk, inte den feta 3% mjölken jag tycker så mycket om. Han vill vara tuff, han vill vara den kaxiga bad-man-boyen. Ett stort glas ovispad grädde. Synd att han inte lyckas, hur mycket läder han är bär. Jag kan tyda den där glorian lysa bakom garnier-konceptet.
andra bloggares om melodifestivalen
Jag Är Rädd För Stjärnorna, Planeterna Och Galaxerna
Igår var himlen alldeles stjärnklar. Jag gick där på vår isiga väg och blickade upp mot det stora mörka, det oändliga, det gränslösa, det bortom alla superlativ. Och varje gång jag gör det blir jag lika rädd. Ja, jag är fånig, med det skrämmer mig att jag är så liten och, att det där uppe, är så ofantligt stort. Så stort att varken jag, du eller någon annan kan förusäga hur långt detta sträcker sig. Att vi inte vet varför det finns där. Vi vet att om man blandar gult och blått så får man grönt. Vi vet att huvudstaden i Italien är Rom. Och vi vet att Vättern är 41 meter djup. Men vi vet inte vad som finns bortanför det vi inte kan se. Ganska logiskt egentligen, men minst lika ologiskt. Och det är det som skrämmer mig. Att det stora finns där, och jag har inte något svar på hur eller när.
Klockan var strax tolv och stjärnorna blinkade åt mig från däruppe. Men jag kunde inte förmå mig att titta på dem. För jag blir rädd. Jag blir så rädd att jag tror att jag helt plötsligt kommer att sugas upp, lyfta från marken och sakta men säkert dras upp till dem där uppe i natten. Jag kommer titta ner på marken, se mitt hus bli allt mindre och mindre, se hur trädtopparna blir små små punkter. Snart är det bara jag och det där stora, det oändliga och gåtfulla.
Jag sprang mot ytterdörren, slängde upp den och anfådd stod jag i säkerhet med skorna på och med jackan halvöppen. Och jag är bara en liten obetydlig tjej på nitton år som lyssnar på Janis Joplin och skrattar åt dåliga skämt.
Klockan var strax tolv och stjärnorna blinkade åt mig från däruppe. Men jag kunde inte förmå mig att titta på dem. För jag blir rädd. Jag blir så rädd att jag tror att jag helt plötsligt kommer att sugas upp, lyfta från marken och sakta men säkert dras upp till dem där uppe i natten. Jag kommer titta ner på marken, se mitt hus bli allt mindre och mindre, se hur trädtopparna blir små små punkter. Snart är det bara jag och det där stora, det oändliga och gåtfulla.
Jag sprang mot ytterdörren, slängde upp den och anfådd stod jag i säkerhet med skorna på och med jackan halvöppen. Och jag är bara en liten obetydlig tjej på nitton år som lyssnar på Janis Joplin och skrattar åt dåliga skämt.
Om Jag Kunde Gömma Mig Under Vingen På Gråsparven När Hon Sjunger
Solen skiner och jag sitter inomhus framför datorn. Är det inte helt fantastiskt! Vågar knappt kika på termometern ifall det är plusgrader. Då vore det inte annat än skam att sitta här och skriva ett blogginlägg. Det är som på sommaren då man varken har lust att sola eller bada, inte ta en promenad, inte cykla i medvind, inte tvätta utemöblerna, inte ligga i hängmattan, inte umgås med någon och inte överhuvudtaget vistas utomhus. Då man bara vill titta på tv eller just slöa framför datorn. Ute är det ju FÖR varmt. Bra jobbigt. Man ligger där på handuken, rastlös och röd i ansiktet efter all sol. Lägger sig på mage. Lägger sig på rygg. Lägger sig på sidan. Inget är dugligt. Läser lite i boken. Går inte så bra eftersom solen bländar en. Lyfter boken så den skymmer det brinnande eldklotet. Får kramp i armarna istället och tanken på att man solar hela kroppen utom ansiktet får en att sänka den igen. Man vill ju inte vara brun överallt och vit i ansiktet (inte för att denna läsning skulle påverka det men man är ju fånig).
Ja det märks att jag är nere. Annars skulle jag inte hålla på och beklaga mig över sommaren som jag längtar ohyggligt mycket till. Och det blir inte bättre av att Paolo Roberto inte kan hålla ut sitt skrik på spotify reklamen.
"...För nu ska fettet BRIIIINNNNAAAAAAAaaahhh......."
Om han väl ska uppmana oss om att bränna vårt fett så kan han väl göra det med lite pondus. Inte som att helt plötsligt upptäckte där vid slutet av skriket att han står i bara mässingen.
I Tisdags var det !00-dagars fest på Corona. Lite efter i och för sig, men vad gör de inte för att tagga upp oss ungdomar.
Jag bjöd Maja på en rackare för att fira hennes första utgång. Ironiskt nog så har hon ett år kvar till studenten så 100-dagar stämde inte direkt. (Ja, jag har dragit upp kontrasten på bilderna för att få till partylooken)
Salt.
slick.
citron.
slutresultat.
Jag Orkar Inte Mer!
Med risk att killar kommer fly livet från mig när de har läst detta, måste jag få lätta tyngden i min själ.
Som jag nämnde tidigare har jag munsår, ett stickande rött sår i höger mungipa. Det har inte blivit mindre, nej varje dag känns det som att det expanderar, att den sprider sig likt Martin's Syndrome förskräckliga sjukdom från Sunset Beach. Nu har det nått överläppen, som blinkar i varningsfärger varje gång jag ser mig i spegeln. Det svider något olidligt och läpparna torkar ut likt en utspilld cola på stranden. Små röda sår så långt ögat kan nå.
Jag klarar inte det här. Jag klarar inte den spruckna mungipan och den svidande läppen. Jag klarar inte projektarbetets rapport och 70%seminariet. Jag orkar inte övrigt skolarbete. Jag orkar inte att jobba mer nu.
Jag O R K A R inte mer. Hjälp mig! Någon! Vemsomhelst! Snälla!
Familjen säger att det är herpes. Knappast! Det kan det ju inte vara. Jäsiken. Jag måste läsa wikipediafakta nu genast.
Som jag nämnde tidigare har jag munsår, ett stickande rött sår i höger mungipa. Det har inte blivit mindre, nej varje dag känns det som att det expanderar, att den sprider sig likt Martin's Syndrome förskräckliga sjukdom från Sunset Beach. Nu har det nått överläppen, som blinkar i varningsfärger varje gång jag ser mig i spegeln. Det svider något olidligt och läpparna torkar ut likt en utspilld cola på stranden. Små röda sår så långt ögat kan nå.
Jag klarar inte det här. Jag klarar inte den spruckna mungipan och den svidande läppen. Jag klarar inte projektarbetets rapport och 70%seminariet. Jag orkar inte övrigt skolarbete. Jag orkar inte att jobba mer nu.
Jag O R K A R inte mer. Hjälp mig! Någon! Vemsomhelst! Snälla!
Familjen säger att det är herpes. Knappast! Det kan det ju inte vara. Jäsiken. Jag måste läsa wikipediafakta nu genast.
2ahandsköp För En Billig Slant
Alla vet hur det känns. Alla har stolt öppnat plånboken och med ett brett grin betalat en ynka summa pengar för något otroligt vad bra grejor. Vi alla har sedan stoltserat vårt agerande, klappat oss på magen och sagt "Jajjemän! För bara 150 spänn alltihop hehe!" till våra medmänniskor som storögt och med gapande munnar betraktat oss där vi viktiga och nöjda visat upp det vi inhandlat. Vi fyndare. Vi som slagit till och satsat. Vi som såg DET och utan att blinka presterade likt en fotbollsspelare i VM-finalen. Vi som slapp undan tack vare vår klipskhet, våra kvicka ögon och sinne för affärer. Vi som klarade det som andra inte gjorde. Vi som hade modet och blått blod. Vi som skrattade de övriga i ansiktet när vi betalade för halva priset istället för orginalsumman som dessa dårar blint betalat för. Vi som sålde smöret för dubbla priset och hittade pengar liggandes på trottoaren påväg hem.
Har precis varit på Returcentrum- en fyndaffär med mycket skit och lite fint för sådär bekväma priser. Jag letade grejor till mitt nya boeende och klippte till på både det ena och det andra. Möjligt att jag även köper en vinyl-spelare imorgon som jag "paxat". Vi får be till gudarna att den fungerar.
Har precis varit på Returcentrum- en fyndaffär med mycket skit och lite fint för sådär bekväma priser. Jag letade grejor till mitt nya boeende och klippte till på både det ena och det andra. Möjligt att jag även köper en vinyl-spelare imorgon som jag "paxat". Vi får be till gudarna att den fungerar.
Kaffekoppar för 5 kronor styck, med fina assietter på köpet.
Söt tillbringare för 20 kronor.
Sockerskål för 15 kronor.
Fräna tekoppar 15 kronor styck.
Väska för 20 kronor.
Kavaj 20 kronor.
Tänk så jag fyndat för 120 kronor.
Skippa Sporten Under Lovet
Jaha så var det sportlov. Något som jag helt klart tycker borde byta namn, i alla fall i min värld. I min värld så skulle sportlovet heta "lovet". Tänk så enkelt och fint namn. Ett lov helt enkelt. Man skulle slippa den bitande ångest som just SPORTlovet ger en när man sitter där med en påse chips och en bra bok, eller när solen skiner och man promt bestämmer sig för att somna om och låta rullgradinen vara nedragen resten av dagen. Sporten under lovet ska vara frivilligt, det förtjänar inte ha ett helt lov döpt efter dig. Jag menar, påsklov heter ju påsklov för att det just är under påsken. Detsamma gäller julen. Men sportlovet? Det är ju inte ens under OS, det bara hänger där över oss likt regnmolnen en november eftermiddag. Är det en konstitution om att varje skolbarn ska sätta på sig skidorna på måndagsmorgonen för att bege sig ut på en åtta timmars lång färd runt Sveriges vackra landskap? Och vad händer om man inte gör det? Om jag nu bestämmer mig för att strunta i all sport och låta midjemåttet växa utan att göra mig förlägen om saken. Vad blir konsekvenserna av det?
Helt ärligt. Byt namn! Låt mig slippa denna bävan som den icke-sport-människa-jag är. Jag pinas nog. Jag kommer jobba, jobba och åter jobba. Inte hinner jag med sport inte.
Måste kila nu. Vi ses inte i backarna.
Helt ärligt. Byt namn! Låt mig slippa denna bävan som den icke-sport-människa-jag är. Jag pinas nog. Jag kommer jobba, jobba och åter jobba. Inte hinner jag med sport inte.
Måste kila nu. Vi ses inte i backarna.
Den enda motion jag får har jag denna hund att tacka.
Vad Är Syftet Med Musikspelare På Bloggar?
Nu får det vara nog med dessa "mp3-spelare" som folk kodar ut på sina bloggar! Jag tål dem inte. Hur de, på högsta volym, vräker ut outhärdlig musik som tvingar mig att greppa tag i bordskivan för att inte falla baklänges av chock.
Vad är vitsen med dessa överraskande högtalarförstörare? Det kan inte vara att ge en fin bakgrundsmusik till bloggen? Att man ska sitta där och digga med i avslappnande musik samtidigt som man läser inlägg efter inlägg.? Nej nej nej....Kan det vara så att man ska utbrista "Wow vilken ball brud som lyssnar på det här!"? Nej knappast, i sådana fall skulle man inte ha musik av Black eyed peas eller Ne-Yo.
Så hjälp mig, Vad är anledningen? för jag kommer inte på en enda. Har visserligen en teori om att dessa musikspelare är till för att irritera andra och få folk att lida likt fiskar på land. Men så ond kan väl ändå ingen vara?
Vad är vitsen med dessa överraskande högtalarförstörare? Det kan inte vara att ge en fin bakgrundsmusik till bloggen? Att man ska sitta där och digga med i avslappnande musik samtidigt som man läser inlägg efter inlägg.? Nej nej nej....Kan det vara så att man ska utbrista "Wow vilken ball brud som lyssnar på det här!"? Nej knappast, i sådana fall skulle man inte ha musik av Black eyed peas eller Ne-Yo.
Så hjälp mig, Vad är anledningen? för jag kommer inte på en enda. Har visserligen en teori om att dessa musikspelare är till för att irritera andra och få folk att lida likt fiskar på land. Men så ond kan väl ändå ingen vara?
Passade på att baka brownies under min ledighet. Kände en frustration åt de uppenbara "fika-hatare" som tydligen existerar. Om de fick smaka dessa brownies hade de nog vips, ändrat sitt fruktansvärda levnadsätt. Fika är ju top 10 av heaven-on-earth-ting. Hur man kan vara emot detta är en ÄNNU större fråga. Det förtjänar ett inlägg nästa gång.
Alla Är Helt Plötsligt Snygga
Det är typiskt att då man känner sig som ofräschast och skabbigast ska man träffa på en massa snygga människor. Som att det är straffet, för att man faktiskt visar sig inför folk. Att man understår sig att lomma runt framför nyfikna ögon med ett par mjukisbyxor slängandes kring benen (Sådana stora som sakta men säkert glider ner för höfterna så att man hela tiden tvingas gripa tag i dem och hissa upp dem på rätt plats). Att man kan gå rakryggad bredvid tjejer som vant spatserar i högklackade skor, när man själv helt missmatchat traskar i ljusbruna varma skodon. Det faktum att man kan andas samma luft som dessa "snygga" killar som ballt strövar runt i sina tajta jeans, händerna i fickorna och svarta mössor (ni vet sånna där mössor á la New York-tjuv. Ribbade och lätt placerade på huvudet så att öronen sticker ut. Väldigt populärt har jag märkt. Stiligt.), det är mot alla modebloggares regler. Att ha ett uttorkat ansikte som sin färmsta accessoar, i naturlig touch (bortsett från att ansiktet är onaturligt illrött efter att ha tvättat bort teatersmink), och slarvigt uppsatthår bortom allt som skulle kallas coolt.
Ja det är då man stöter på stadens alla fina människor.
Det är bara att niga och le. Eller blixtsnabbt vända bort huvudet och låtsas få syn på något oerhört intressant i något skyltfönster.
För inte finns det några tjusiga människor när du väl snitsat till dig. Nej, inte alls.
Ja det är då man stöter på stadens alla fina människor.
Det är bara att niga och le. Eller blixtsnabbt vända bort huvudet och låtsas få syn på något oerhört intressant i något skyltfönster.
För inte finns det några tjusiga människor när du väl snitsat till dig. Nej, inte alls.
100 Dagar Kvar Till Studenten Och Möjligtvis 59 Dagar Till Inflyttning Av Lägenhet
Var och kollade på min (förhoppningsvis) blivande lägenhet idag. Och trots att snön vilt cirkulerade runt i en kulen vind så fylldes jag av en varm härlig känsla när Vera öppnade dörren till lägenheten. Den var så fin och ljus att jag blev förvånad. Inte visste jag att lägenheter kunde vara så fina, jag trodde alla var kantiga, kala och enformiga. Men denna skrek ut sin tjusning och fick mig att brista ut i små "ooo" vid minsta detalj.
Precis som Vera sa är det en typisk "tjejlägenhet" och det är precis det jag tycker om. Sådär mysig Bridget Jones-känsla så att det lyser om det. Där kan jag vakna av en värmande vårsol, krypa ner mellan svala lakan om sommarnätterna och knalla runt barfota i en inte allför charmig outfit.
Jag är säker. Ja så fort jag tänker på det är allting självklart. Jag ska hyra denna trivsamma lägenhet. Sommarjobbet får vänta. För i maj ska jag bli tillfällig ägare av lägenheten med aningen lågt i takt, men ack så tjusig.
Något annat som jag fånigt ler över är mitt saldo på kontot. Jag är förvånad. Minst sagt. Särskilt efter mitt spontanköp idag på Media Markt, En finfin digitalkamera, minneskort och ett par nya kosshörlurar (eftersom jag slitit sönder mina tidigare när jag skulle hitta en ledig plats i bussen. Sladden fastnade i ett av sätenas handtag och riiiitch så hade jag där endast "plug-in"delen av sladden kvar. Jag berättade detta för den unga säljaren på Media Markt, som för övigt var ganska söt, han skrattade till och meddelade att den "inte går att laga". Det lustiga var att det var samma kille som jag köpte mina tidigare från. Jag minns honom, men är inte säker på om han minns mig. Förmodligen inte- vilket känns lite sorgligt).
Precis som Vera sa är det en typisk "tjejlägenhet" och det är precis det jag tycker om. Sådär mysig Bridget Jones-känsla så att det lyser om det. Där kan jag vakna av en värmande vårsol, krypa ner mellan svala lakan om sommarnätterna och knalla runt barfota i en inte allför charmig outfit.
Jag är säker. Ja så fort jag tänker på det är allting självklart. Jag ska hyra denna trivsamma lägenhet. Sommarjobbet får vänta. För i maj ska jag bli tillfällig ägare av lägenheten med aningen lågt i takt, men ack så tjusig.
Något annat som jag fånigt ler över är mitt saldo på kontot. Jag är förvånad. Minst sagt. Särskilt efter mitt spontanköp idag på Media Markt, En finfin digitalkamera, minneskort och ett par nya kosshörlurar (eftersom jag slitit sönder mina tidigare när jag skulle hitta en ledig plats i bussen. Sladden fastnade i ett av sätenas handtag och riiiitch så hade jag där endast "plug-in"delen av sladden kvar. Jag berättade detta för den unga säljaren på Media Markt, som för övigt var ganska söt, han skrattade till och meddelade att den "inte går att laga". Det lustiga var att det var samma kille som jag köpte mina tidigare från. Jag minns honom, men är inte säker på om han minns mig. Förmodligen inte- vilket känns lite sorgligt).
Granna bilder från mitt första gymnasieår. Snart är det över. Så trist. Så Underbart.
Munsårets Förbannelse
Jag är förhäxad, fördömd som om någon kastat en av svartkonstens mest fruktade förbannelse över mig:
En stilla kväll under mina tidiga tonår tassade en elak trollkarl in på mitt rum då jag snusade sött. Han ställde sig vid sängkanten med ett lömskt grin på läpparna och drog ljudlöst fram sin trollstav gjord av giftek från midgårds djupaste skogar. Med en kvick rörelse med högerhanden och ett svagt mummel slängde han en oförlåtlig förbannelse över mig.
Nästa morgon vaknade jag, ovetandes om det nattliga besöket, men med en stickande känsla i mungipan. Jag funderade dock inte särskilt mycket över det och påbörjade mina dagliga morgonrutiner.
Vid kvällen började dock den stickande känslan bli outhärdlig. Som om någon snabbt och ilsket stack mig med en synål av större modell i mungipan. Jag skrek av frustration. Slet mig i håret. Bad till gud att få smärtan att upphöra. Någonstans kunde jag höra ett isande skratt fylla natten. Jag sprang mot spegeln och fick till min förskräckelse syn på ett rött rysligt sår där smärtan var som värst. Mungipan hade spruckit och lyste rött mot mig. Jag föll ner på knä. Grät av ursinne och elände.
Munsår. Ett svidande munsår har sedan den kvällen brytit ut varje vinter.
Och lyssnar jag riktigt riktigt noga kan jag höra det isande skrattet om natten.
En stilla kväll under mina tidiga tonår tassade en elak trollkarl in på mitt rum då jag snusade sött. Han ställde sig vid sängkanten med ett lömskt grin på läpparna och drog ljudlöst fram sin trollstav gjord av giftek från midgårds djupaste skogar. Med en kvick rörelse med högerhanden och ett svagt mummel slängde han en oförlåtlig förbannelse över mig.
Nästa morgon vaknade jag, ovetandes om det nattliga besöket, men med en stickande känsla i mungipan. Jag funderade dock inte särskilt mycket över det och påbörjade mina dagliga morgonrutiner.
Vid kvällen började dock den stickande känslan bli outhärdlig. Som om någon snabbt och ilsket stack mig med en synål av större modell i mungipan. Jag skrek av frustration. Slet mig i håret. Bad till gud att få smärtan att upphöra. Någonstans kunde jag höra ett isande skratt fylla natten. Jag sprang mot spegeln och fick till min förskräckelse syn på ett rött rysligt sår där smärtan var som värst. Mungipan hade spruckit och lyste rött mot mig. Jag föll ner på knä. Grät av ursinne och elände.
Munsår. Ett svidande munsår har sedan den kvällen brytit ut varje vinter.
Och lyssnar jag riktigt riktigt noga kan jag höra det isande skrattet om natten.
Har gjort en fin liten spotify-lista för alla er som liksom jag, uppskattar svensk musik.
lyssna här och glöm inte att spara.
