Yes det är på Herrfrontern som jag hänger. Det är där människor anser att jag hör hemma, eller nej! Det är där de tror att JAG anser att jag hör hemma.
Som idag efter skolan, Helén och jag satt vid kajen och åt glass samt pratade herrar och konst i säkert två timmar, varav vi då kom fram till att det fulaste plagg en kille kan ha på sig är ett fult linne.
Ledsen att göra er besviken killar, men linnen går inte riktigt hem i den kvinligafrontern. (Dock är vi ödmjuka och kom fram till att stockholmskillar i vita linnen som hänger på skärdgården ändå duger, sen sa väl någon att kläderna inte är allt..eller något annat skit.)
Ja, Jag är ytlig. De ytliga kvinnornas kvinna, det är mitt namn.
Min bror påminde mig om det vid matbordet:
- Sofia, du säger hela tiden att alla har fula kläder! Ba "han hade ett asfult linne!".
Sen stämde min syster in:
- Ja hela tiden ba " Han har så ful stil. Verkligen inte min stil!".
Känns inte kul att höra detta. Sanningen svider och jag ska verkligen ge allt för att bli mer ödmjuk.
(Sen ska jag försöka sluta prata om män överhuvudtaget. De är redan nog skumma som de är. Djädrar vad svårt det kommer bli. Kommer sluta med att jag fortsätter det eviga filosofsnacket om vad som är konst och inte- så det är upp till min omgivning att bestämma ämne.)
Ska se om jag kan slita mig ur herrfronterns klor nu. Godnatt.
Och jag ska inte drömma om Johnny Depp, Måns, Andreas Carlsson, Alex Schulman eller den där assnygga killen jag såg på stan idag- så det så!