Music Can Change The World, 'Cause It Can Change People

Endast en vis människa skulle kunna säga något så klokt och fyllt av ärlighet och hopp. Och självklart är det Bono som jag citerar. Önskar att jag själv kunde komma med några så välbetänkta ord. Ord som folk kommer citera i århundraden och nicka upp mot himlen med drömska blickar, och sedan säga något i stil med "Sofia, ack Sofia. Visdomens källa och begåvad med något inga böcker kan berätta". Jag skulle stå i alla historieböcker och statyer med min avbild skulle upprättas i alla världens stora städer. Milano, Paris, London, Kairo, New york, Hong Kong, Tokyo, Berlin, Sydney, Addis Abeba och Jerusalem. Stora bibliotek skulle döpas efter mig, likaså stora operor med guldprydda scener. Barnen i lågstadiet skulle lära sig mitt namn i sina fredagsläxor och universitetsstudenter skulle skriva långa rapporter om mig och mina olika livsteorier. Jag skulle bli en legend.
Synd bara att jag har lite problem med min projektrapport som ska vara inne nu senast 00.00. Om det inte vore för den skulle jag definitivt kommit på de där perfekta orden som skulle ge svar på alla era funderingar. Nu när jag druckit mitt kaffe så ska jag se till att få detta gjort.
Seya around!



Visst Är Det Då Typiskt

...Att sjudundrandes mätt efter en rejäl portion pasta carbonara och en påfrestande skoldag sedan 8.25 på morgonkvisten, slänga sig på sängen med baktanke att endast sova sådär någon timme. Bara en yttepluttig timme för att på så vis återuppta nya krafter så att man senare kan prestera den totala plugg-kapaciteten man äger.
Visst är det då typiskt att man då somnar så djupt att man hamnar i en fruktansvärt tung dröm där ens hemby drabbas av kriminella moppepojkar som drar runt på vägen med sina lysande mopeder för att förstöra bybornas tomter. En dröm som inte låter särskilt skrämmande, men som i drömmen var en oerhört obehaglig situation.
Visst är det då typiskt att sedan vakna i ett halvmörkt rum med kläderna på och en fortfarande rätt så mätt mage, letandes efter en mobil för att ta reda på om det är kväll eller morgon. Mötas av en klocka visandes 21.58 och då slår det en att man har sovit bort hela kvällen.
Visst är det då typiskt att man inser, där man sitter på sängkanten med sömndruckna ögon och en ruffsig hårman, att man på så vis även sovit bort dyrbar tid till att göra det skolarbete som är viktigast under hela ens skoltid på denna jord. Det arbete som lärarna upplyst en om sedan man gjorde sitt första läxförhör i årskurs ett.
Visst är det typiskt att just det arbetet ska in imorgon och man har kvar hela två viktiga punkter.


Dagen Börjades Med Att Medverka I Morgonpasset I P3

Är man kändis så är man.
Föddes med det här ansiktet och en charm som glittrar av guld, inget jag kan göra åt. Antar att det är en medfödd gåva som de övre makterna tilldelat mig, eftersom jag är den enda människa som kan klara av en sådan frestelse bortom allt vi kallar verklighet, nirvana och himmel.
Nej okej, jag ska sluta förhäva mig, jag har precis som er dödliga också ringar under ögonen, finnar och blek mage.
Hur som helst, varje morgon har jag på radion med p3 utsusandes ur högtalarna. Och just idag då jag skulle klä mig fick jag höra om dagens ämne, utskällningar. Min historia blixtrade till framför mina ögon och sekunden efter var datorn påslagen och fingrarna skrev ihärdigt ner berättelsen. Jag visste precis hur jag skulle formulera mig, fingrarna rörde sig som av sig själva. Det kanske inte blev perfekt, men det var tillräckligt för att få en inblick över denna ohyggliga utskällning jag erfarat. Här kan ni lyssna på programet, 05.20 in i programets tredjedel läser Moa upp mitt medelande- direkt efter Agnes storslagna hit.

 

Eftersom jag fått min lön idag, kunde jag inte låta bli att dra till med lite shopping, vilket slutade med att dessa skor fick följa med mig hem. Ack så fina de är. Perfekt till sommarens heta dagar.

 



Jag Borde Inte Få Ha En Blogg

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är sämst på att skriva i den här bloggen. Eller vadå "den här bloggen" jag har ingen annan, och kommer förmodligen aldrig ha en annan heller. Det är Sofiakiller som gäller, men på senaste tiden har jag känt att den här fina lilla bloggen inte får den uppmärksamhet den förtjänar. Som den faktiskt skriker efter. Viftar vilt med armar. Och vad gör jag? Jag tar på mig ytterjackan, vrider om nyckeln och traskar ut. Vår relation bleknar bort. Som tomatfläckar i en tvättmaskin. Så inser jag min egoism och försöker tafatt hålla om bloggen. Men det känns tillgjort och konstigt, inte som förut.
Och nu undrar jag om jag ska försöka rädda den här relationen, låta den rinna ut i sanden eller kasta alla ord och bilder? Allt är upp och ner nu, och 80% av mitt liv går just nu ut åt whine, whine, whine. Jag beundrar er alla som orkar med mig, orkar läsa min blogg. Tack!



Ytlig Lista Över Den Perfekta Killens Utseende

Eftersom min lista gällande vad jag anser som typiska "killgrejer" blev så omtalad tänkte jag ta mig an ännu en med samma tema, dvs. det manliga könet. Mest för att ge igen på min makt och kön-lärare som är emot allt ytligt och dömande och som anser att jag är "som en liten flicka på fritids". Flickor på fritids brukar hålla på med sånt här vilket nu ger mig möjlighet att visa mitt sanna jag. Det kanske inte är accepterats, men i alla fall konstateras av någon äldre och mognare person. Med andra ord, en v u x e n på riktigt.

Det här faller jag för hos killar:


Kläder:
- Skinnjackor
- Kavajer, sådär á la 80tals retro
- Skjortor med uppkavlade armarde och lite sådär tajta
- Chinos
- Tshirts med balla tryck
- Bandtröjor, fördel om jag tycker om bandet
- Koftor, mysiga, stickade
- Stuprörsjeans

Skor:
- Converse, mainstream som alltid,oftast, går hem
- Brouge, allmänt spetsiga skor helst lackade
- Sneakers, sådär 80tals hip hop

Huvudbonader:

- Hatt, inga JC/HM/övriga klädkedjors
- N.Y.småtjuvsribbadmössa

Accessoarer:

- Fluga
- Glasögon med STORA bågar
- Hängslen
- Wayfarer eller pilotglajjer
- Axelväska av läder, helst sliten
- Armbandsur

Frisyrer:
- Klassisk snedkammat, stylat á la 40-50tal
- Böljande, lockigt, mörkt
- Kort på sidorna, mycket i mitten
- Gentlemannen med sting i
- Ruffsigt, grunge, surf

Skägg:
- Stubb, välvårdat sådant
- Mustasch
- Heltäckande, dock inte alltfööör långt
(Skägg är snyggast på dem med mörkt sådant)

Övrigt:
- Musiker, helst gitarrist, pianist, basist, saxofonist och gärna sång på det
- Bra ordförråd
- Skriver utan gramatiska fel
- Allmänbildad
- Kulturintresserad
- God musiksmak, en blandning mellan rock/jazz
- Trogen p3-lyssnare
- Röd
- Lagom vältränad eller fint smal

Stilikon:



Känner du att du passar in på samtliga eller åtminstone 50% av dessa? ring eller mejla mig!
Stort plus om du är en exakt kopia av Duckie (se video ovan), han som får mitt hjärta att smälta.

Smygtitt På Mitt Nya Boeende

Nu har jag bott här sedan i fredags, i vindslägenheten på backen. En etta med trappa och snedvägg. Garderob och tv. Utsikt till grannarna och dimmer till belysningen. Nära till busshållsplatsen och bred säng. Jag älskar det. Visst må jag gå ner i vikt under dessa månader, med tanke på att jag både är lat och snål när det kommer till matlagning. Nej, jag kan laga mat, det är sällan det klagas när jag stått vid spisen. Men det är just det här med att göra det frivilligt, entusiastiskt och som de glada kvinnorna i femtiotalets reklamkampanjer. Sen alla dessa pengar som spenderas. Dessa pengar som inte växer på träd. Jag skakar bittert på huvudet och snart dyker jag väl upp i damasker som min förebild och orakel; Joakim von Anka.
Fast det är ju värt det, tusen gånger om. Och Det luktar vuxet och moget när jag packar upp kaffet ur konsumkassarna. Synd bara att pappa kommer sköta min deklarering, annars hade jag varit så stolt över mig själv.





För April Är Månaden Då Dom Som Känner Någonting Sträcker Sig Ut Efter Vad Som Helst

En vårsol skiner och vinterns tunga snö tar ett långsamt adjö. Det lämnar mig med en blek hy och fötter som längtar efter att få svalka sig i mörkblått vatten. Kanske har jag blivit vuxen nu. Kanske har jag lämnat mina barndomsdrömmar, förälskelser och nallebjörnar. Glömt vad som brukade hålla mig vaken om nätterna. Om vad raderna i dagboken skyggt och blygt berättat. Bokmärkena i albumen. Glittrande. Så fina. Den första cdskivan som spelats i stereon. Kittyböckerna som en efter en blev lästa. Och gungorna som blev gungade så högt att man kunde nå björkens grenar med handen.
Nu flyttar jag. Nu åker jag med snön någonannanstans. Vi vinkar och ler. Tackar för oss och ridån går igen. Röd sammet med gulddekorationer. Jag hör min familj applådera. Mitt rum, med sängen jag så många gånger slängt mig på för att gråta, för att skratta, för att minnas, kastar en ros. Det fäller några tårar och vänder sig om för att gå. Jag kommer snart tillbaka ropar jag. Rummet stannar, vänder sig om och ler lite. Snart är jag tillbaka, det vet du. Ja det vet jag, svarar det.
Och jag kommer ju tillbaka.
Men just nu vill jag inget mer än att ta det som är mitt för att stå på egna ben ett tag.
Det är april. Och vårsolen strålar mot mitt ansikte. Är jag vuxen nu? Jag minns fortfarande mitt finaste bokmärke.

ge mig en kyss innan du går. att bygga en dröm på.


Så Har Jag Köpt Kenzas Skinnjacka Och Är Nöjd

För att inte tala om allt annat ytligt jag spenderat mina pengar på. Jag förstår mig inte. I denna värld hörs orättvisornas skrik längs gatorna, medan jag lyssnar på min Ipod och strosar runt med ett leende på läpparna. Det värsta är att jag inte ens har dåligt samvete över detta. Jag köper min majblomma och hoppas att det ska täcka det här. Ja, ni får slå mig. Ge mig onda blickar och viska bakom min rygg. Sådär högt, att jag hör vad ni säger, fast ni viskar.
Dock förtjänar jag (usch vad jag ogillar mig själv för det här) att unna mig själv något. Med tanke på att jag denna vecka har spenderat mina dyrbara timmar av livet i skolan, och kommit hem vid tio-tiden varje dag. Det är inte nådigt. Men har man rep och konsert antar jag att allting är tillåtet. Konserten blev en succé. Nåväl kanske inte, men det kändes bra. Bortsett från att basen inte var ikopplad när jag skulle spela, och sedan så var den inte ens stämd. Sådant känns inte lika bra när man står där uppe och gör allt för att inte sabba hela framträdandet. Att Maja sedan började sjunga när jag skulle glänsa med ett fantastiskt pianosolo jag tagit mig mod till att faktiskt framföra, gjorde mig ganska besviken. Men jag antar att Gud helt enkelt hade en plan till varför jag inte skulle få spela det.
Här är vår Setlist:

Bad - Michael Jackson (synth
)
Hurricane - The Hush Sound (bas)
Temptation- Diana Krall
Ready For Love - India Arie
Golden - Jill Scott (piano)
Who Says - John Mayer (gitarr)
You Oughta Know - Alanis Morissette
Staten och Kapitalet - Ebba Grön (elgitarr)
Don't Mess With My Man - Lucy Pearl
Spoonman- Soundgarden (sång)
What's Going On - Marvin Gaye

Nu minns jag inte riktigt ordningen, och det inom parantes var det jag hade äran att medföra till låten. Shame On you som inte var och lyssnade.



Nåväl, här är den berömda skinnjackan som hade sitt pris.

 

För att fortsätta det ytliga köpandet där man stödjer sådana man inte ens vill stödja kom ju min familj hem igår från Thailand- brunare än någonsin och fick mig se ut som en sjuk snövit badad i kalk, med taxfree paketet jag beställt.

Ja, skamligt att jag tar mig an Avril Lavinge nu också.

Men den luktar sådär lagom gott.


När Bloggen Hamnar I Skuggan

Här sitter jag utslagen i soffan. Benen värker. Huvudet likaså. Att ha öppna ögonlock är blott det en oerhörd ansträngning. Fingrarna är nariga med svart olja insmort mellan nagelbanden. Huden torr. Mitt hår är tjorvigt, tovigt och smutsigt, har förmodligen inte duschat sen i torsdags. Ansiktet är osminkat och här och var finns några prydligt röda finnar. Jag är blek. Klädd i mjukisbyxor och en blå (ändå rätt så fin) sammetstshirt som jag hittat i mammas kartong med "bortslängda kläder" inne i vår gemensama garderob. En sån där gardeob som är ett litet rum, med dörr och allt. Glömde ta på mig deodorant idag, vilket passar min otvättade kropp. Min kropp som skriker efter en spa-resa där massage, jacuzzi och ansiktsbehandling ingår i priset. Eller en fin charter till någon typisk turistort där kyparna skrattandes svarar på svenska och solen vackert går ner i det orange havet.
Är så oerhört less på det h ä r. Jag vill bort. Jag vill ta mitt pick och pack och totalt strunta i skolan. Strunta i jobbet. Strunta i allt som hör till ansvar, arbete och förnuft. Och glömma allt. Fixa en bränna, några fräknar, en utvilad kropp och några vackra minnen, för att sedan återvända till studenten.
Då kanske jag klarar det. Men just nu. Nej, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har så mycket att göra men så lite tid. Vad har Gud egentligen tänkt med allt det här?

 

Var med om något konstigt idag. Hade under natten drömt om min ungdoms kärlek. Om killen jag var som betuttad i då jag gick i sexan. Han som gick i nian och såg ut som en filmstjärna, eller i alla fall...var väldigt snygg. Tyckte det var konstigt att jag drömde om honom, med tanke på att min lilla förälskelse till denne man upphörde då han slutade skolan. Vilket då var för sex år sedan. För att inte tala om att jag inte sett honom på år och dar.

 

Men så när farfar svänger in på statoil efter att ha hämtat upp mig på jobbet, och jag sitter där utmattad i passagerarsätet, går just den killen ut ur macken. Och där står han med sin muskulösa kropp och samma fula tubsockar, mitt framför mig. I handen har han en dvdfilm han troligtvist hyrt, och jag gapar. Solen skiner varmt och han slänger på sig solglajerna. Han kanske inte är lika snygg, men han har definitivt något. Precis som i min dröm. Är detta ett tecken på något vis?


Jag Håller På Att Bli Gammal Och Gaggig

Har inte riktigt vant mig vid mitt korta hår. Ja ja, kanske inte korta men i alla fall axellånga hår. Jag påminner om mitt unga jag. Den Sofia som var trettom år och trodde jag var ascool och kaxig- för det trodde man när man var tretton och nybliven tonåring. Man ägde ett ego som var större än Texas och ansåg att Nu, nu var man vuxen. Detta är något som jag skäms över. För ser jag på trettonåringar idag så får jag en bister min och skakar på huvudet likt gamla tanterna på konsum. De är inte vuxna, inte alls i närheten. Det spelar ingen roll om de röker eller sminkar sig. Jag ser dem som vilsna, bortkommna barn som man borde dra i öronen. Nu när jag tänker efter var jag kanske kaxig, men inte i den grad som trettonåringarna är nu! Oj, Jag är försräckt! Får en flashback från igår då jag såg dessa blonderade flickor med för mycket svart runt ögonen, i sällskap med en pojke på 140cm med byxorna så långt nere att han vid vissa tillfällen fick hasa upp dem. Inte hade jag smink när jag var tretton! Och häng tyckte jag var väldigt osmakfullt.
Tänk..Nu går det bara utför. Ja, för mig med eftersom jag uppenbarligen reagerar på sånt här trams och tycker att det är kul att se på antikrundan. Och helt ärligt, ja detta är sant, vill bli historiker.


Igår gjorde Nina mig sällskap. Vi åt tacos och chips till middag. Bakade kladdkaka och gjorde Strawberry Daiquiri som vi nöjda smuttade på till musiken av Monica Zetterlund. Det luktade romantik, och hade Nina varit en het kille så hade jag nog inte kunnat låta henne vara. Sedan poppade vi popcorn och kollade på New York, I Love You. Därefter kilade vi till kojs, gjorde våfflor till frukost och myste med ännu en film. Den kvinnan vet hur man ska vara ett gott sällskap.



Nu Var Det Klippt!

Jag behövde inte säga vad som gällde. Frisören kunde med sitt vana öga se mitt slitna hår från mils avstånd. Jag skämdes. Kände hur jag ville gräva ner mig i hård kall jord när hon betraktade mig och rynkade lite på pannan, tog en hårtes och rynkade ännu lite mer. Jag har inte klippt mig på väldigt länge hahah, ett uselt försök att dra mig ur skammen. Haha..sa hon, Nej hon skrattade inte. Hon sa haha. Här är det slitet. Här spretar det. Ser du dom här trådarna? Jag ville stänga av öronen, ögonen för den delen med. Att jag inte insåg att mitt hår var fruktansvärt? Att det liknade en övervuxen vinbärsbuske med hela familjen Svalas bostadsrätt. Jag borstar det sällan. Använder aldrig hårinpackning eller annat gottigotti för håret. Men nu jäsiken ska det bli förändring. Här ska det vårdas och ömt behandlas. Här ska det bli flertal frisörbesök per år. Nu känns det lite bättre.
Resten av frisörbesöket var inte så tokigt. Jag och frisören hade en trevlig konversation, och jag tror att mitt hår slutligen mjuknade upp henne. Jag var trots allt en utmaning, kanske var det därför hon var så hård i början. Sen när hon upptäckte att det från början, omöjliga uppdraget slutligen skulle lösas, började hjärtat slå lite snabbare och de positivia hormonerna spred sig runt i hennes kropp och slängde prästkragar och solrosor av lycka.

Ja ni. Något kortare. Ganska mycket mindre slitet.

Passade även på att köpa dessa när jag ändå var på stan.


Vad Håller Jag Egentligen På Med?!

Jag är i chocktillstånd. Förstår inte vad som händer. Har himlen fallit ner och grisar fått vingar? Har Lugna Favoriter börjat spela In Flames och Tv4 slutat med telefonkostnader till Let's Dance? Har atlanten torkats ut och jordgubbar växt på björkar? Har jag faktiskt bokat tid för klippning imorgon halv elva?

På riktigt. Jag har inte klippt mig på över ett år. ETT ÅR. Och på riktigt. Jag har inte gått till frisören på säkert två år. TVÅ ÅR. Mitt hår är en risig hästman som spretar hit och dit. Men det är samtidigt så långt och fint. Nu kommer det bli kort, kort. Eftersom frisören kommer utbrista MEN HERREGUD! VILKET RISIGT HÅR! Nej du, jag måste nog klippa bort 60% av alltihop för att rädda dig från detta öde.

Sen är jag tråkig. Det blir ingen frisyr, bara toppning (dvs 30 cm som ska bort säkert.). Jag är en dum flicka som prioriterar balen och naivt tror att jag kommer ha en glamourös frisyr då att göra av allt hår.


Medan Resten Av Världen Dricker Öl Och Umgås

Så sitter jag här framför datorn i ett stort och ensamt hus.
I köket finns en påse chips jag så fint cyklade och köpte. Ja det var mysigt, jag såg ut som en lodis i stor stickad vit mössa som stack upp sådär från huvudet som mössor gör på gamla gubbar som är ute och åker skidor. På fötterna hade jag stora vinterdojor och en halsdukslarvigt virat kring halsen. Håret var även lockigt efter att jag haft det uppsatt hela dagen. Kände mig som en kvinna, bosatt i bushen med tio barn och ingen man. Lyckligtvis charmade jag statoilkillen i kassan med mitt fina leende. Han frågade två gånger om jag ville ha kvittot:
- Var det bra så?
- Jadå!
- Du vill inte ha kvittot?
- Nej det går bra.
-...Ville du ha kvittot? Nej...
- Nej.
Stackars alla kvinnor bosatta i bushen med tio barn och ingen man som hela tiden får statoilkillar att insistera dem att ta kvittot. Jag lider med er. Det var så jobbigt att se hans besvikna min när jag sade emot. Som om själen hans just betalat för en ny kropp för halva reapriset och lämnat honom där ensam på Statoil.
Nåväl, nu ska jag äta upp de där chipsen som är inne i köket. Kolla på Valentines Day och sedan sova för att åter igen bege mig till jobbet halvåtta. Filmkvällen hos farmor och farfar nyss var väldigt givande, och med Livet är Underbart i tankarna (filmen alltså, som vi såg) ska jag nog kunna sova gott. Imorgon är jag föresten inte ensam längre.

Men jag har faktiskt några så kallade vänner ibland. Här är bilder från i torsdags då Josefin bjöd oss hem till sin lya och vi åt god mat och goda chips och bröd som jag köpt.

Anna: -Vem bytte ut tequilan mot rakvatten?

Josefin: - Naaw..Stackars liten!

Jag och Caroline gjorde bitchposer. Vi lyckades så att den nästan blir pinsamt.

Men sen drog jag till med Fokiposen (nej Linnea jag klår inte dig) och Anna någon form av...eh.. ja

..och sen for vi till äpplet och hade det jäkligt ball!




Så Har Man Gått Och Blivit En Ebay-Shoppare

Här har man lovat sig själv att leva på fyratusen svenska riksdaler under hela månaden, och så vips! Skapar man ett konto på ebay, får syn på några fina klänningar och kaboom! Så har man brytit löftet gällande pengarna. Nej nej, jag menar inte att jag köpt kläder för fyratusen, men det här är ett stort steg i fel riktning. Inte nog med att jag helt spontant kilade in på Åhléns och köpte en fin läderväska för sjuhundra kronor igår, samt föll för cdons alla otroliga erbjudanden och slutade på en summa av fyrahundra kronor.
Det här är inte normalt för att vara jag. Jag var inte såhär förut. Då handlade jag på HM max en gång i månaden och mina köp bestod då av någon (ganska ful) tröja för hundrafyrtionio kronor. Nu har det här beteendet gått så långt att jag helt seriös planerar att köpa Kenzas skinnjacka! Vad är det med mig? KENZA, HÖR NI DET?! HON, KENZAS SKINNJACKA! Ja..men den är ju fin och så... DU KAN INTE STÖDJA HENNE! Men...det gäller ju bara en ynkapluttiluttig skinnjacka för ett helt reko pris..inget mer liksom...HERREGUD!
Ja, se, det här beteendet gör illa min själ.
(Glöm inte då heller de där kläderna från topshop jag enkelt klickade till mig...)
Så, nu ska jag betala för den fina sjömansklänningen jag budat och vunnit. Ser ändå det inte riktigt som en seger...


Snälla säg att den är fin och att jag kommer att använda den!



RSS 2.0