Måste meddela att jag är en oerhört dum tjej som aldrig är nöjd med det jag får. Jag är bortskämd.
Ungefär lika bortskämd som en ung flicka jag hörde tjata på sin mamma i telefon när jag åkte hem med bussen idag. Hon böndade och bad om att mamman skulle ge henne pengar, så hon kunde gå och äta på pizzeria med en kompis. När mamman uppenbarligen sa ifrån (vilket man märkte på tjejens tonfall) så hotade hon med att "absolut inte laga middag". Detta ändrade dock inte mammans beslut, vilket bara gjorde tjejen ännu surare och sa nu att "maten är äcklig" och att hon "mååååste få pengar, bara lite grand" till pizza.
Ja..ungefär så bortskämd är jag. Och då snackar vi inte pizzor. (Även om jag mer än gärna skulle vilja ha en Quattro Stagioni i detta nu).
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag blir ALDRIG nöjd.
Ska se idol nu om en halvtimma och försöka allt vad jag kan för att känna mig belåten. I alla fall lite, pyttepyttelite.
Allt är inte guld och gröna skogar- vilket jag fick lära mig av en vis SO-lärare jag hade under högstadiet. Det är bra när lärare ger en goda råd. Dock känns det som länge sedan någon av deras slag sagt något riktigt klok, det enda jag fått höra idag är att inledningen till mitt svenska arbete var "målande vackert"...
Jag uppskattar mer ett "BRA" än "målande vackert". Det får ju allting att bli så ironisk.

Sjukanmälde mig idag klockan 09.04- och om det är något jag ogillar så är det att prata in meddelanden i röstbrevlådor. Det där med att tala in något efter pipet är verkligen inte min grej. Jag blir paranoid och tänker att den som lyssnar på bandet med min röst inspelad, skrattar ihjäl sig åt mitt fjantiga meddelande. Att den spolar fram och tillbaka genom meddelandet med tårar i ögonen av skratt. Jag ser framför mig hur den använder sig av olika ljudtekniker på min röst, först smurfljud och sedan robot. Och där ligger jag i sängen helt ovetandes om detta, nöjd över att jag tog initiativet att tala in det där, medan personen viker sig dubbelt av skratt.
Sen måste jag ALLTID planera in vad jag ska säga minst tio minuter innan. När jag gjort det, och vet exakt hur jag ska säga det jag vill säga, så ringer jag numret- men precis innan pipet så lägger jag på. För då har jag glömt bort det jag skulle säga, och det skulle ju bli ännu pinsamare om jag skulle tala in något i stil som "Hej..jag,,eh...ja vad var det nu igen? hehehhe..." och sen bara lägga på för att senare tala in ett perfekt (nåväl, nästan perfekt) meddelande.
Men nu är det gjort och jag kände verkligen lättnaden när jag la på efter att sagt min situation. Sa dock inte Hejdå- ska man göra det när man sjukanmäler?
Nej, nu ska jag sluta grubbla över det där (och förtränga bilden över den skrattande kvinnan på midgård som tycker mitt meddelande är oerhört lustigt) och börja jobba! Jag måste få saker gjorda i detta liv, sjukdomar skonar ingen.


Jag berättar om mitt SamhällsB arbete om Brasilien till Katarina och Mamma.

Katta: - Ja, jag har ju varit i Brasilien två gånger.
Jag: - Vadå? Mamma var du gravid när du var i Brasilien med pappa?
Mamma: - Ja.
Jag: - Men jag då? Vars har jag varit?
Mamma: - I himlen.

                 

               


Jag försöker hjälpa Gabriel med sitt NO-arbete.

Jag: - Men vad heter det?! När jag har en sak här, och en sak där, men de är inte samma sak!
Gabbumon: - Jag vet inte...
Jag: - Menåh! Vad heter det?! ...Inte avskilja....det är något annat...De avskiljer..NEJ!
Gabbumon: - ?
Jag: - Hmm....Ahhh! SKILJA. De skiljer sig!

Jag mår hejdundrande gött. Sjuk eller ej, här valsar jag runt i huset som aldrig förr. Min röst har gått från en hes Darth Vader till en soft Mikael Persbrandt, vilket måste tyda på en klar förbättring.
Gjorde något märkligt idag, satte nämligen på den enda Lars Winnerbäck skivan vi har i detta hus, Vatten under broarna, när jag plockade ur diskmaskinen. Och jag erkänner, det underlättade verkligen den inte alltför roliga sysslan. Fast, inget kan direkt få mig att må dåligt just nu. (Bortsett från drunknade isbjörnar...)

 

Det här blev min favorit Lars-låt.

Finns det något skönare än att sova in en säng med nya sängkläder? Att krypa ner där under täcket och känna hur luftig det är, sniffar man på det känner man doften av nytvättat och lakanet är som lent och fint att ligga mot. Ja- alla vet känslan. Och just den känslan kommer jag känna ikväll, för jag tog nämligen initiativet att byta mina som legat i alldeles förlänge.
Idag har jag även ätit köttsoppa hos farmor och farfar (det var förstås med klimp, och sen var det extra gott med tunnbröd med bregott extrasaltad till), spelat piano, smsat stup i kvarten känns det som, bakat äppelpaj samt fixat till mitt rum. En ytterst trevlig söndag, och en ytterst trevlig helg- bortsett från att jag inte har någon röst, och när jag väl pratar låter jag som en oerhört hes Darth Vader.
Fredags var oerhört mysig, med en störtskön skoldag- och då syftar jag såklart på musiken jag har på eftermiddagen. Stekte extra mycket när jag snabbt som attan lärde mig LOST på guran.
På kvällen blev det dyrdyrmenvärd middag på TC. Jag gjorde av med över 500kr, då ingick vin, ostron, entrecôte och créme brûle. Snitsig jag är som använder de där tecknen.
Sedan, blev det droskan för hela slanten, och då menar jag bokstavligtalat. Skyldig Hell 100 kronor- yeah!
Vi fick stå ett bra tag i kön till den pulserande ungdomsklubben som definitivt inte är värd varken pengarna eller besväret, men 18åringar som vi är var det en självklarhet. Jag tyckte dock inte kön var något problem, trots att det är så mycket folk att det förvandlas till perfekta möjligheter för killar att taffsa utan att det märks! -Mycket smarta där boys!
Två snälla (men kaxiga guttar) vid namn Åke och Ankan hjälpte oss på traven och vi fick smita fram en hel rad.
Blev dock inte alltför bakis trots att jag halsade i mig vinet jag och Nina delat på innan vi gick från TC, och mina tänder var alldeles blå, så jobbet nästa dag gick ändå bra. - Det var inte förän efteråt jag insåg hur sjukt trött jag var. Men jag är ju en härdad Quinna. Tio timmar är en enkel match...

Min Last Man Standing-resa är nu över, efter en veckas ständig känsla av förföljelse samt jaktsinne.
Det känns tomt, samtidigt som en last varsamt lyfts från mina axlar.
Nu undrar ni självklart hur den enastående, kvicka och intelligenta Sofia Lindgren Cortés kan bli tagen i denna tävling som verkar som gjord för henne? Jo jag kan svara er, att Sofia nämligen blev tagen av en vän till henne, en söt flicka i sin egna teatergrupp. En flicka som Sofia själv har disskuterat tävlingen med och uppmuntrat att eliminera sin person.
Ja det är skamligt men sant. Josefin avbröt sitt arbete med Commedia Dell' Arte-masken för att "Döda sin tjej". Jag önskade henne all lycka och fortsatte med min mask av Il Dottore. Efter ett tag kom hon åter och föklarade att hon nu eliminerat henne. Jag jublade, glad över att ännu en person åkt ur tävlingen- vilket ledde mig närmare seger.
lektionen flöt på och vi lyssnade på en mycket blandad musik där vi satt och var kreativa.
När vi städat undan allt lim som fastnat på borden tillsammans med tapet och silkespapper, fick vi tillåtelse att lämna lektionen. Men när jag väl lämnar salen känner jag någon slå mig på rumpan. Jag tvärvänder mig om, där står Josefin med ett brett flin på läpparna. Jag bönar och ber om att hon skojar, det kan inte vara verklighet. Men sanningen svider och jag erkänner mig besegrad.
Hon, ty hon är en värdig vinnare, trots sin ringa ålder. Jag önskar henne allt gott. Må hon vinna, ack den som eliminerar en sådan kvinna som Sofia Lindgren Cortés förtjänar inget annat öde.
Tack och Adjö.
Mvh. Sofia samt BesviknaSofia.

Så har jag återgått till att lyssna litet smått på Håkan Hellström igen, flickigtonåring som jag är.
Det är något med svensk musik som inte går att beskriva, antingen är den oerhört töntig med fåniga texter och uppbyggd på simpla ackord, eller så är den helt perfekt på alla vis.
När det gäller Håkan gäller det senare alternativet, det viktigaste är inte att sjunga bra, utan att göra bra musik.
Därför är jag ledsen alla håkan-kråkan-ogillare, ni har bara inte lärt er att se det vackra.
Som jag skriver! Skulle inte förvåna mig om jag snart började lyssna på Lars Winnerbäck. Inte för att jag ogillar honom, har bara inte satt mig in i hans musik riktigt. Har dock inte det inplanerat på mitt schema över veckan-ännu. Hört att hans senaste platta låter som Kentalbumet Isola, vilket inte låter dåligt inte.
Hur som helst så måste jag slappna av nu, är fortfarande aningen uppspelt efter dagens håligång. Det vill säga, min nära-döden-upplevelse i Last Man standing. Som jag sa tidigare: (efter att jag sprungit för blotta livet tvärsigenom skolan för att komma till säkerhet) om jag vinner kommer jag tacka samtilga som hjälpt mig genom en notis i VK's Applåden. 
Imorgon gäller det, mission: Inte bli dödad samt DÖDA.
Håller föresten på att lära mig denna låt på piano (dock med Gary Jules, men spotify har ju sina nackdelar, som att Tutankamon bara kan lyssnas på med "Spotify Premium" -vad är det för tjaffseri!?)), nu när jag fortfarande inte har fixat min gitarr så får jag satsa på piano- för att bli en del av Klassicismen. Jag är så lat. Måste städa mitt rum också, men verkar jag bry mig över att Inferierna lurar under mina gamla jeans? Tydligen inte. Nu får jag ta tag i saker och ting, och INTE läsa bok...
Hmm..något säger mig att jag inte kommer hålla detta. Jag hör Doktor Glas ropa nerifån min väska. 
Kan. Inte. Svika.

Jävla Skit.

Nu ska jag berätta sanningen om Herrfronten som så många funderar över hur det går för mig.
Sanningen är den; att jag inte har någon verklig Herrfront. Jag har valt bort den verkliga på grund av att jag tycker mig inte finna dessa verkliga män ute i det verkliga livet. Just därför håller jag mig till dessa fantastiska riktiga män jag vet att jag aldrig kommer att få (trots att varje man jag stött ihop med varit någon jag sedan innan fanstiserat om). Så när Alex Schulman och Andreas Carlsson kommer till Umeå- väck mig så ska ni få se på front! (Åh My God! Såg precis Andreas dra ner dragkedjan en bit på sin skinnjacka, Mums! Det är så jag vill se det en gång till, i slowmotion.)
Idol är definitv det bästa på Televisionen just nu. Blir less på alla som gnäller på juryn. visst visst de är lite smått elaka ,men när en lång gnällig typ med dålig hy börjar sjunga Tänd ett ljus, så kan ju ingen låta bli att skratta. Idol-nörd som jag är printar jag in varje audition i huvudet, där de stannar tills den dag jag bestämmer mig för att glömma dem. Fråga bara på om en audition från tidigare år så kommer jag till 87% säkerhet minnas den. Är expert på idolåret 2005. Började sjunga Escape med Enrique Iglesias idag vid matbordet för att hedra Måns Zelmerlöw som uppträdde med den under temat "Pop".

 

 

 

 

Vännäsby skola, sådana minnen.
Det är nästan så jag inte längtar tillbaka till högstadiet när jag hälsar på.

Är oerhört glad här där jag ligger i sängen och tränar på mitt "fantastiska" Oscarstal.
Ska imorgon hålla ett tal om att jag vunnit en Oscar för "Bästa Kvinnliga Huvudroll", ändå låter allt så otroligt falskt att jag skulle klå Pinocchios näsa med hästlängder!(- och då menar jag inte det skulle vara omöjligt för mig att vinna en.) Jag kan inte överdriva förmycket för då skulle det endast låta hysteriskt "TAAAAAAACK,Åhhh så underbaaaaaaart, JAG VANN! hhhihihi", och om jag tar ner på det hela skulle jag bli för oengagerad " Eh.typ tack." Blir ju inte bra hur jag än gör! Att det ska vara så nedranssvårt att hålla ett lika bra tal som Adrien Brody. Sen har jag typ inga att tacka, eftersom jag inte gjort någon riktig film, så jag hittar på något trams och snackar en massa allmänt shit som låter djupt fast egentligen är töntigt.
Yes. Känner att det kommer gå bra. Har en alternativ plan B, som består av mitt gamla bröllopstal till det vackra paret Ulla och Kurt.
Hur som helst fick jag ett mycket glatt besked idag av min musiklärare (som jag endast haft en lektion med) vars namn jag inte kan, enbart initialerna GBJ.
Han ploppade nämligen upp från ingenstans idag när jag spatserade genom kafeterian på skolan. "Hej! Du gillade U2 va?". Jag fick något av en chock och måste ha sett helt förvånad ut. "Heeeej! Jaa...ehehe det gör jag". "Bra för jag hade tänkt att du skulle få sjunga One, och sen ska jag hitta någon på gitarr och piano så ska ni bli tre stycken."
Det är så att jag lyser upp nu när jag tänker tillbaka på det. Självklart svarade jag ja. Jag är the ONE för att sjunga ONE. Höhö ja där fick jag till den.
Bono, jag ska göra dig stolt.

Detta är kalvarna som håller mig vaken under nätterna.



...och det här är mannen.

Har precis duschat efter att ha haft en obehaglig doft som fastklistrad i näsan hela dagen. Så fort jag andades genom näsan var jag helt säker på att jag kände doften av det obehagliga, vilket gjorde att jag trodde mina kläder luktade det, maten jag åt samt parfymen som jag vilt sprutade över mig. Som ni säkert förstår var det på gränsen till en psykisk påfrestning, värre än att lyssna på Promoe när man har migrän.
Vanligtvis brukar jag duscha efter att jag tränat på söndagar, men denna gång blev det ingen träning (var för utmattad -eller snarare lat, efter att ha jobbat ett antal timmar) då jag duschar bort min egna illaluktande doft..jag föredrar faktiskt det hellre än -----doft.
Ja, doften är hemlig för jag tror alltför många skulle undvika mig resten av deras liv om jag avslöjade det.

Var hos Emma och chillade i lördags, oerhört länge sedan vi umgås allihop. Det var en ytterst trevlig kväll, och jag bevisade ännu engång att jag troligtvis har någon form av sjukdom, eftersom jag aldrig blir mätt. Åt säkert 11 portioner av tacogratängen med nachochips- utan att känna av det minsta av mättnad. Jag är helt seriös!
Största delen av kvällen spenderade vi med att skrämma upp varandra genom att berätta ruggiga händelser vi alla varit med om. Priset för läskigaste uppelvelse vann helt klart Nina. Det är nästan så att jag vill kolla under sängen bara jag tänker på det.
Det slutade med att vi alla var så skrämda så att vi nästan började att gråta! ..eh.okej överdrivet men jag höll Sanne i min lugnande famn ett tag.

Vi ser inte ut sådär (särskillt inte jag) eftersom vi gör fjortisposér. Jag är inte ens sådär brun.

 

 





 



 

- Nej jag är inget ego. Alla bilder är typ bara tagna på mig. Sen önskar jag att jag kunde ha ett sådant vitt leende, men ty- det är glass.





Sådärja! Nu ska jag öva mer på Oscar-talet jag skrivit.

Ikväll lyssnar jag på David Bowie. Det är vad jag kallar musik.
Nu är jag helt själv. Ligger i sängen och grubblar över livets alla konstigheter.

Fick genom min skriv-förebild Alex Schulman lära mig ett nytt ord, Sakral. -Jag lovar det bara är jag som inte kunnat det sedan tidigare.
Känner mig duktig nu( trots att jag  tydligen gör så mycket som gör folk besvikna) har fått medicindeligering på jobbet. Låter rent av som något ytterst betydelsefullt, vilket det också är.
Ännu ett ansvar som ligger på mina axlar. Ett ansvar jag vet att jag kan ta.
Vad ska det INTE bli av mig?, det är frågan. Nog kan jag ta ansvar, men tydligen bara när andra är inblandade. Om det endast är jag och jag med så blir det svårare för mig att ta "det rätta beslutet". Önskar jag hade någon form av Benjamin Syrsa i kavajfickan som kunde vägleda mig och säga "NEJ NEJ SOFIA! TÄNK. INTE. ENS.TANKEN!", och skaka lite vett i mig. - Ska söka efter samveten på blocket.

Teatern på skolan blir föresten bara bättre och bättre. Improvisasionsteater måste vara något av det roligaste livet kan erbjuda. Min själ njuter av varje sekund.
Har bestämt mig, jag ska söka in på Teater Högskolan om jag får MVG i kurserna på skolan. Annars...ja helvete.

Yeah I'm Freeeee. I'm Free Fallin'

Så därja! Då var det klart, jobb i september= lön i oktober. Planerar helt klart på att åka utomlands. Antingen drar jag en typisk turistresa till något varmt ställe där man kan chilla vid poolen och få salt i håret, eller så drar jag på shoppingresa till någon storstad där jag får spatsera runt i höstjacka och lukta på avgaser.
Har lite svårt att bestämma mig, men ska i och för sig först köpa de där skorna på DNA som jag blivit förälskade i för en lång tid tillbaka. Jag är egentligen ingen sko-människa men jag antar att alla har sina stunder.
Nu när jag tänker efter är det en hel del som måste inhandla- vilket jag helst inte vill tänka på. Ett av livets alla mysterium är Varför man blir snålare ju mer pengar man har? - En fråga jag ställer mig själv varje gång jag känner den svidande känslan när jag använder mitt kontokort.
Behöver i alla fall inte köpa någon förtidshöstjacka (och med det menar jag perioden sep-okt) eftersom min blommiga verkligen ligger i. Fick höra idag av en oerhört trevlig tant som jag satt bredvid på bussen idag att den var riktigt söt, så söt att hon själv skulle vilja ha på sig den.
Har nog aldrig fått en så fin komplimang av en främling.
Tyckte hon var ritkigt mysig och vi pladdrade på mest hela resan om dittan och dattan. Önskar jag var lite mer spontan och trevlig, att bara kunna börja prata med personen bredvid mig på bussen eller bara, till att börja med, säga hej till personer jag träffat en gång , och ändå haft trevligt med. Jag är nämligen så feg så att jag faktsikt inte gör det. Ska försöka gå mer i denna busstants fotspår. (Jag nickade oerhört entusiastiskt när hon berättade att männen inte blir mogna förrän de fyllt 30. Så mycket sanning i så få ord!)
Bli mer spontantrevlig.- skriver ner det på min lista.

Pappa är lite smått sur på mig eftersom jag klagar över att mina byxor är förtighta men stenvägrar att kasta bort dem för det. Jag menar, så länge jag kan röra mig i dem så blir det inget kasteri. Jag har ju trots allt betalat 400 kronor för dem, eller så var det 200 jag vet inte riktigt. Visserligen är det Cheap Monday så gylfen vill inte riktigt sitta uppe, detta gör tightheten ännu mer komplex. Sen är jag van vid HÖG midja som liksom inte vill glida ner som dessa. Tror dock att de kommer töja ut sig, har för mig att jag tvättat dem nyss och glömt att ta på mig dem på ett tag.
Appropå tighta byxor kommer jag även få tight om tid (eller föresten, säger man tajt? kanske man gör..hmm..), jag har nämligen en hel del aktiviteter framför mig.
Först och främst har jag ett jobb, där jag förvisso inte jobbar regelbundet utan snarare när det behövs extra personal, sedan ska jag gå i teatergrupp varje tisdag framöver och har även just idag anmält mig till "Geek Club" på skolan där man som medlem kommer kunna spela Xbox 360, se på dåliga skräckfilmer samt läsa serier. Låter helt klart som något för mig, så jag tvekade inte en sekund på att anmälla mig. Äntligen blir jag en officiell tönt!
Ja.. för endel människor kanske detta inte låter särskillt mycket, men för mig som slutade fotboll för tre år sedan betyder detta äntligen ett start för friditsintressen. Känner mig så mycket mer välgrundad nu.

Har börjat läsa andra delen av Damernas Detektivbyrå, "Livets Skafferi". Precis som den tidigare boken ger den en feel-good-känsla om jag ska uttrycka mig lite smått töntigt (vilket som i och för sig inte gör något).





-Jag försökte göra en "ledsen hundblick" som Hiro är fruktansvärt haj på. Vet dock inte riktigt om jag lyckades. 

ps. Måste säga att jag absolut älskar att gå teaterpaketet. ds.