Nyduschad och redo för en onsdag full av äventyr (eller åtminstone lite fräscheter- som uppenbarligen inte är ett ord)! Borde egentligen slå på stort och ta fram kläderna tills imorgon bara för att känna mig extra käck. Men mitt oerhört stökiga rum lockar inte, sen slutar det ändå med att kläderna jag tagit fram inte passar just-den-dagen, och jag tvingas stöka runt bland alla kläder som samlar damm på golvet istället.
Nåväl, dagens teater eh..lektion? (Nää så kan det ju inte heta, det är det jag går på skolan, nu är det ju på fritiden..hmm..) var väldigt givande. Vi håller nämligen på med en pjäs vid namn "Långsam tystnad. Plötsligt mörker." En mycket djup pjäs med monologer som är minst lika långa som reklampauserna mellan idol, och helt helt underbart bra! Skum, helt klart, men fortfarande spännande. Kommer bli en utmaning för min skådespelarsida, men har man låtsas att man spelat WoW på en öde ö så klarar man nog det mesta.
Efter teatern måste jag dock ströva runt på stan helt själv i över en timma. Finns inte så mycket att göra eftersom allting är stängt för kvällen, så jag inhandlar en Marabou Digestive, lyssnar på min Ipod, och när ingen märker så låtsas jag att jag medverkar i en musikvideo och mimar beundransvärt bra med en glödande inlevelse där jag spatserar på Umeås kvällsgator och ljus från varma lägenheter får vara spotlights.
Markus Krunegårds Hjälp och The Cures Just Like heaven är rena rama sikta mot stjärnorna-upplevelser. Rekomenderas starkt för andra musikmimare där ute!