Har inte riktigt vant mig vid mitt korta hår. Ja ja, kanske inte korta men i alla fall axellånga hår. Jag påminner om mitt unga jag. Den Sofia som var trettom år och trodde jag var ascool och kaxig- för det trodde man när man var tretton och nybliven tonåring. Man ägde ett ego som var större än Texas och ansåg att Nu, nu var man vuxen. Detta är något som jag skäms över. För ser jag på trettonåringar idag så får jag en bister min och skakar på huvudet likt gamla tanterna på konsum. De är inte vuxna, inte alls i närheten. Det spelar ingen roll om de röker eller sminkar sig. Jag ser dem som vilsna, bortkommna barn som man borde dra i öronen. Nu när jag tänker efter var jag kanske kaxig, men inte i den grad som trettonåringarna är nu! Oj, Jag är försräckt! Får en flashback från igår då jag såg dessa blonderade flickor med för mycket svart runt ögonen, i sällskap med en pojke på 140cm med byxorna så långt nere att han vid vissa tillfällen fick hasa upp dem. Inte hade jag smink när jag var tretton! Och häng tyckte jag var väldigt osmakfullt.
Tänk..Nu går det bara utför. Ja, för mig med eftersom jag uppenbarligen reagerar på sånt här trams och tycker att det är kul att se på antikrundan. Och helt ärligt, ja detta är sant, vill bli historiker.