Här sitter jag utslagen i soffan. Benen värker. Huvudet likaså. Att ha öppna ögonlock är blott det en oerhörd ansträngning. Fingrarna är nariga med svart olja insmort mellan nagelbanden. Huden torr. Mitt hår är tjorvigt, tovigt och smutsigt, har förmodligen inte duschat sen i torsdags. Ansiktet är osminkat och här och var finns några prydligt röda finnar. Jag är blek. Klädd i mjukisbyxor och en blå (ändå rätt så fin) sammetstshirt som jag hittat i mammas kartong med "bortslängda kläder" inne i vår gemensama garderob. En sån där gardeob som är ett litet rum, med dörr och allt. Glömde ta på mig deodorant idag, vilket passar min otvättade kropp. Min kropp som skriker efter en spa-resa där massage, jacuzzi och ansiktsbehandling ingår i priset. Eller en fin charter till någon typisk turistort där kyparna skrattandes svarar på svenska och solen vackert går ner i det orange havet.
Är så oerhört less på det h ä r. Jag vill bort. Jag vill ta mitt pick och pack och totalt strunta i skolan. Strunta i jobbet. Strunta i allt som hör till ansvar, arbete och förnuft. Och glömma allt. Fixa en bränna, några fräknar, en utvilad kropp och några vackra minnen, för att sedan återvända till studenten.
Då kanske jag klarar det. Men just nu. Nej, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har så mycket att göra men så lite tid. Vad har Gud egentligen tänkt med allt det här?