Igår spenderades tre hundra kronor på mat och dryck. Enligt mig; överraskande billigt! Hade nämligen förväntat mig en summa bestående av en röding. Men sedär! Pengar finns ännu kvar på kontot. Och för alla er som bor i Umeå skulle jag ha kunnat rekommendera Teatercaféts sommarbuffé, men oturligt nog (för er) är den nu över. Pannacottan  jag aldrig fick smaka fick mig att inse denna sannings bitterhet. Inte för att jag varken har råd eller tid att gå dit något mer, men ändå!

Men på tal om sanningar...Jag blev igår kallad ängel! Äntligen någon som ser mitt sanna jag. Den Sofia med guldbroderade vingar, iklädd transparent-vitt-fladdrande-tyg som kommit till denna jord med sin allsmäktiga skönhet för att vägleda människorna från allt ont. Visserligen var denna person en kvinna iklädd träningsoverallsjacka som gick omkring på stan kring 22 tiden och frågade folk (däribland jag, ÄNGELN, och Anna) om tre kronor, så att hon kunde ta bussen hem ( en buss som inte tar emot kontanter), och, ja, hade kanske någon form av berusning i kroppen? Inte alla hästar i hagen? Lyset tänt? Blivande kund åt plingplongtaxin?

Träningsoverall: Hej, ursäkta! Har ni tre (tjee) kronor?

Jag: Nej tyvärr! Min plånbok är tom, har bara kortet.

Anna- som jag hänvisat till godhet: Jo jag kanske har!

Träningsoverall: ÅH tack! Vore (voje) verkligen jätte(jete)snällt!

Anna: Här jag hittade! Varsågod.

Träningsoverall: Taack! Nu har (haaj) jag råd med bussen hem.

Vi: Åh håhååhå

Träningsoverall: Vad fina ni var ikväll!

Jag: Men tack vad snällt!

Träningsoverall: Vilka skor! Det är sånna där som bara syns i modebloggar. Det här är som en dröm!

Jag: Jaa hahah tack! Det är bara en dröm. Jag är en vålnad som går omkring här.

Träningsoverall: Ja! hhöhöh. En ÄNGEL

Och så var det med den berättelsen. Sanningen är avslöjad tack vare mina skor.

Dessa himmelska skor hittades i bagarstugans vind. Vintage så det luktar 60tal.