All Eventuell Uppvaktning På Min Födelsedag Undanbedes Vänligt, Men Bestämt
Imorgon, den 26 februari är det 19 år sedan jag föddes.
En bäbis på 3500 gram med en tjock svart kaluffs till hår.
I dagsläget har mitt hår blivit ljusbrunt och vikten på 3500 gram har höjts radikalt. Jag har vuxit på längden, även om centimeterna stannade där vid 15års åldern på 167, och jag bytt ut mjölk mot vatten vid alla mål (utom fika och när det serveras pannkakor eller palt).
Själv tycker jag inte att 19 är någon särskild ålder. Det finns inget man som 19åring får göra som inte 18åringarna får. 19 är helt enkelt bara ett litet retsamt år där du desperat ska räkna ner dagarna tills nästa födelsedag, det vill säga 20. 20, eller då möjligtvis 21 måste vara den himmelskaåldern då hela livet strålar åt en. Då ungdomen har sin storhetstid och nuet harmoniskt omfamnar en och tillsammans dansar vi över de dagar vi har kvar tills vi fyller 28. 19 är bara 19. En etta och en nia. Ett år närmare döden. Nej okej, nu är jag pessimistisk. Ett år närmare, studielånen och kombibilen.
Imorgon den 26 februari, min födelsedag, vill jag självklart ha en massa gratulationer, kramar, god tårta och någon fin present. Även om det bara just är 19 jag fyller så vill jag bli firad! Jag vill att folk ska brista ut i ett leende och glatt säga "Grattis på födelsedagen Sofia!" och sen ska de kasta upp mig i luften och ropa "Hurra, hurra, hurra!". Ballonger ska blåsas upp, serpentiner likaså. Jag må hon leva- ska sjungas och ljus tändas. Jag har ju trots allt levt i 19 år precis,just den dagen. Det är inte någon vanlig dag det inte.
19 år är ett år närmare döden, javisst, men även ett år närmare dagen då jag kanske skickar in en annons i tidningen där det just står "All eventuell uppvakting på min födelsedag undanbedes vänligt, men bestämt". Eller bara "undanbedes", eller "undanbedes bestämt" med ett utropstecken på slutet. Tänk om det blir jag? Jag som inte alls vill höra hur dörren plingar och hur födelsedagsfirarna sjungandes stiger in i huset. Tänk om jag på min födelsedag stolt tittar på min undanbedes-annons i tidningen, låser dörren och kedjeröker i sängen! Det får inte ske. Det. Får . Inte. S K E !
En bäbis på 3500 gram med en tjock svart kaluffs till hår.
I dagsläget har mitt hår blivit ljusbrunt och vikten på 3500 gram har höjts radikalt. Jag har vuxit på längden, även om centimeterna stannade där vid 15års åldern på 167, och jag bytt ut mjölk mot vatten vid alla mål (utom fika och när det serveras pannkakor eller palt).
Själv tycker jag inte att 19 är någon särskild ålder. Det finns inget man som 19åring får göra som inte 18åringarna får. 19 är helt enkelt bara ett litet retsamt år där du desperat ska räkna ner dagarna tills nästa födelsedag, det vill säga 20. 20, eller då möjligtvis 21 måste vara den himmelskaåldern då hela livet strålar åt en. Då ungdomen har sin storhetstid och nuet harmoniskt omfamnar en och tillsammans dansar vi över de dagar vi har kvar tills vi fyller 28. 19 är bara 19. En etta och en nia. Ett år närmare döden. Nej okej, nu är jag pessimistisk. Ett år närmare, studielånen och kombibilen.
Imorgon den 26 februari, min födelsedag, vill jag självklart ha en massa gratulationer, kramar, god tårta och någon fin present. Även om det bara just är 19 jag fyller så vill jag bli firad! Jag vill att folk ska brista ut i ett leende och glatt säga "Grattis på födelsedagen Sofia!" och sen ska de kasta upp mig i luften och ropa "Hurra, hurra, hurra!". Ballonger ska blåsas upp, serpentiner likaså. Jag må hon leva- ska sjungas och ljus tändas. Jag har ju trots allt levt i 19 år precis,just den dagen. Det är inte någon vanlig dag det inte.
19 år är ett år närmare döden, javisst, men även ett år närmare dagen då jag kanske skickar in en annons i tidningen där det just står "All eventuell uppvakting på min födelsedag undanbedes vänligt, men bestämt". Eller bara "undanbedes", eller "undanbedes bestämt" med ett utropstecken på slutet. Tänk om det blir jag? Jag som inte alls vill höra hur dörren plingar och hur födelsedagsfirarna sjungandes stiger in i huset. Tänk om jag på min födelsedag stolt tittar på min undanbedes-annons i tidningen, låser dörren och kedjeröker i sängen! Det får inte ske. Det. Får . Inte. S K E !
Halv fem bär det av mot jobbet. Är glad att jag gjort det jag ska ha gjort idag, nästan. Får efter jag slutat, 20.00, göra slutspurten.
Kommentarer
Postat av: Malin
Grattis på födelsedagen! :)
Postat av: Elin
åh sicken tur att jag ska ner till stockholm nu på lovet, hihi. och grattis på födelsedagen! själv har jag en kompis som räknade ut att det bara var lite över 800 dagar kvar till min student, tjoooohoo!
Trackback
