Öppnade dörren till vårt fina hus och välkommnades med öppen famn av Ensamheten. Men tjenare Sofia! Hur var det på skolan idag då? Jodå, svarade jag Ensamheten. Jodå? Vad är det för ett svar egentligen. Och sen skrattade Ensamheten till lite. Sådär överlägset och malligt. Jag blängde på denne och stängde dörren efter mig samtidigt som jag ställde väskan på sidan av. Ojdå, någon som vaknat på fel sida idag va? fnittrade Ensamheten och höjde händerna i en oskyldig gest. Okej okej, jag ska låta dig vara! Därefter det där malliga grinet. Jag svarade kort, Bra, och lämnade Ensamheten där bland min familjs vinterskor och dunjackor.

Huset är så tomt. Jag kan höra varje ljud, varje suck och knack det ger ifrån sig. Det är härligt. Lite läskigt. Men härligt. Så här kommer det vara ett tag framöver. Nog kan jag klara det här. Laga mat är ju en baggis. Och, släcka alla lysen- absolut. Det kan jag göra. Fick även en önskan om att spela in Mästarnas Mästare och Desperate Houswifes, kan göra det med. Duktig boeende som jag är. Ansvaret är högre än någonsin nu. Och jag som bestämt mig att bara leva på fyratusen den här månaden. Inga chips till middag då inte.

-Gillar att jag fick till modebloggenposen. Men låt er nu inte luras, jag kan inget om mode. Och skulle jag beskriva det jag har på mig skulle det bli såhär:

Grå strumpbyxor- HM.

Shorts- Gamla byxor jag klippt av som låg skräpandes i familjens gemensamma garderob.

Transparent blus- Mammas

Svart Linne- HM

 

..med andra ord: Inte särskilt fashion.