Sitter och tittar i HM katalogen som kommit med posten, samtidigt som jag käkar en limpsmörgås med lätt och lagom (som jag inte alls tycker om) och en skiva ost. Borde egentligen sätta snurr på mitt liv genom att betala räkningar (oj så vuxen jag lät nu) och göra x-antal skolarbeten. Inte, dreggla över katalogens manliga modeller (ja den mörka killen på divided-delen och han med de grova ögonbrynen) och försöka hitta något att köpa. Lyckligtvis hittar jag inget särskilt snyggt, men det kommer troligen resultera i att jag köper något halvdant som jag aldrig kommer bära och endast sucka över varjegång jag hittar den inne i garderoben. Tänka "Ja Sofia, sånt slöseri med pengar. Men en dag! En dag skall jag bära den med huvudet högt."
Telefonen ringer!
Jahaja en av min broders alla vänner. Även om de alla verkar så olika är de exakt likadana på telefon. Ett irriterande beetende som gör mig ännu mer nervös denna sega tisdag. Så här går det till:
Jag: - Hej det är sofia!
Kompis: - Hej det är..kompisen
Jag: - Hej.
Kompis: -Hej. Är Gabriel hemma?
Jag: - Nej han är borta.
Kompis - Jaha...
Jag: - Mmmm heheh
Kompis: - Okej.
Jag: -Japp. Sååå...Hejdå då (då uttalas da)
Kompis (låter glad): - Ja hejdå!
*klick*
Samma sak varjegång. Har inte deras föräldrar lärt dem att om man ringer och den man vill tala med inte går att få tag i så är det en själv som ska säga hejdå först! Det blir helt fel annars. Som att blanda pasta och räkost. Kolasås och potatismos. David Bowie och Scotts. Julgran och blåklockor. Nej. Så går det bara inte att göra.

Hur som helst så har denna dag segat sig fram och jag har varit snäsig och trångsynt. Ett resultat av en helg bestående av 20 arbetstimmar, samt en måndag med fem sådana. Jag behöver semester! En riktig semester då man inte behöver plugga trots allt.