Jag Har Inte Varit Uppriktig

Eftersom det här är min blogg, och eftersom jag är en ärlig människa,  vill jag vara ärlig här. Och med ärlig menar jag inte att vräka ur sig en massa saker som jag uppfattar som privata.

 

Mesta delen av det jag skriver här består av begrundan, synpunkter och nonsens. Tankar som jag bara måste får ur mig. Sedan finns det saker i mitt liv som inte riktigt passar in här, som skulle kännas konstiga att skriva när jag sedan bloggens start låtit bli. De behöver inte vara hemliga, hysch hysch och förbjudna. De känns bara irrelevanta. Och därför struntar jag i att nämna dem. Av ren vana.

 

Nu låter det som om jag är världens bloggerska. Hyllad i bloggvärlden. Övervakad av Aftonbladet. Bästa kompis med Elin Kling och Kissie. Sponsrad av Ellos. Utgiven av Bokförlaget Forum. Programledare i Svt-play...Sa jag hyllad i bloggvärlden? Nä. Långt ifrån. Men som sagt jag vill vara ärlig. Och kanske är det dags att den begrundande Sofia som skriver ingående synpunkter och helhjärtat nonsens, öppnar sin sida åtminstone.

 

Jag talar inte som jag skriver.

Så. Nu har jag fått det sagt.

Jag använder inte ord som ljuvlig och bedårande. Jag formulerar mig aldrig särskilt avancerat eller retoriskt. Poetiskt eller lyriskt. Inte i det liv bortanför den verklighet vi känner med ett tangentbord.  I en verklighet där svordomar är vanligt förekommande. Så som engelska slanguttryck och Typ. Tycker jag något är ljuvligt säger jag nice eller till och med fettnice. Meningarna är sluddrande. Många klagar på att jag talar för fort. Och alla ord jag använder här är som bortblåsta, de finns inte. Ibland tänker jag för mig själv, att idag, idag ska jag välja mina ord väl. För jag vill ju inte verka som en enfaldig, obildad och blåst tjej. Ändock syns de inte på långa vägar. Och jag skriker nästan, och skrattar galet. Fräser fram skratt från näsan och säger okej som eng-gej och åkaiij.

 

Det är pinsamt och jag skäms. Men det är jag. En dissociativ identitetsstörning synligörs. Och egentligen är jag inte en sån ärlig människa när allt kommer omkring. Men det kändes som att jag var tvingad att avslöja denna saning.

 

haha, va söt du är :) men det är ju två helt olika sorters språk ju! så jag tycker det är helt okej! eller jaa, jag vet inte, säger nån "mig" istället för "mej"? :')



sv: åhmen tack! jag är nog verkligen låååångt ifrån en konstnär, men nu känns det i alla fall som om man har en väg att gå dit x) men ja, kulisstavlan ska jag försöka fota när den är klar!



oooh, tack snälla talgoxe! googlar för fullt! :D

Jag har funderat över det där, om jag pratar som jag skriver och kommit fram till att nej, jag pratar nog mycket mer smålänskt (vilket jag blir jobbigt påmind om då jag träffar folk från andra delar av landet än kronobergs län), införlivar betydligt fler engelska meningar och svär en del. Men det är väl inget konstigt egentligen? Jag skulle nog låta väldigt fånig och högtravande om jag pratade som jag skriver in everyday life.

Jag pratar inte heller som jag skriver. Men jag älskar att läsa texter som är skrivna med så fina ord som du använder! Alltså tycker jag det är jättemysigt att läsa din blogg :)



Tack förresten, skönt att ha provet avklarat. Och SKÖNT med Jullov snart!!! :)dröjer till 22december dock ^^

Fettnice! (ja, när jag hör det så är det dig jag ser framför mig)



Förresten kommer jag hem till sverige den 23 december och är hemma till den 9e! Vi lär väl hinna träffas en del??eller??

Hittade precis hit, och jag gillart. Gillart verkligen. Jag talar inte heller som jag skriver. Jag talar tydligen både för fort, för tyst och för otydligt med inslag av göteborgska trots att jag är född och uppvuxen i Stockholm. Så då kan det vara skönt att skriva ibland så att folk faktiskt begriper vad man menar.