Idag har varit en bra dag. Ja förutom att de inte ringde från jobbet idag heller...Men det är ju bara detaljer detaljer! Livet är ju så mycket mer än bara arbete, det gäller ju att njuta också. Carpe diem vet ni. Och om jag carpe-ade något idag, så var det just diem.

Så jag sminkade mig och tog på mig fräscha kläder- sådant man brukar göra som tjej i denna 00-tid. Och så borstade jag håret, och försökte göra någon form av frisyr men som slutade i helt vanlig tofs i nacken och snedbena- ja så nytänkande är jag.

En timme senare satt jag på bussen till stan tillsammans med min goda vän Nina. Brukar alltid tänka maliciösa tankar om högljudda flickor på bussen, men när jag en utav dem bryr jag mig inte ett dyft om att mitt skratt ekar över de andra stillsamma passagerarsätena bortsett från någon irriterad suck här och där. Ensam är bussen en plats där jag kan sjunka in i mig själv. Luta mig mot den svala glasrutan och innerligt önska att jag ska förbli ensam på de två sätena. Men med en fin bekant vid sidan går munnen konstant.

 

Hur som helst hade vi inte kommit långt där vi flanerade längs den gatan som utmärks som Umeås "centrum", förrän vi stötte på två bekanta ansikten från gymnasiet, Julia och Olivia. Vi pratade hejvilt om det ena och det andra; den ena hade varit au pair i england och den andra jobbat på Ikea i Haparanda. Och eftersom vi alla verkade ha så mycket att berätta bestämde vi oss för att traska in på balders tacobuffé och avnjuta några överfyllda tortillabröd.

När vi sedan skiljdes åt var jag hemskt mätt, nära på julbordsmätt, och kanske var det just därför som jag bad Nina att följa med mig in på Stadium för att köpa ett par löptights- eller vad man nu ska kalla dem. 249 kronor, och inte mer. Ypperligt sköna! Och hade det inte varit så att jag fortfarande är mätt efter all den där tex mexen så hade jag dragit på mig dom nu genast och begett mig ut på en löprunda. Nåväl, de får vänta tills imorgon.