Alltså, min finne är grotesk nu. Har tagit över mitt ansikte. Inkräktat på alla mina revir. Men jag ska icke kapitulera. Jag skall kämpa in i det sista! Fudgen jag ätit idag var endast ett lockbete. En del av min oslagbara plan som kommer leda finnen till sin egen undergång! Det sista som lämnar människan är hoppet, som någon vis person en gång sa.

Okej lite reseinformation för er som känner sig intresserade:

Börjar som sagt i Buenos Aires den 24 januari. 14.50 lyfter mitt plan från Arlanda och landar sedan i Madrid där jag då får hänga några timmar, mer exakt till klockan 01.05 då nästa flyg kommer ta mig till sydamerikas Argentina. Intar Buenos Aires klockan 09.25 den 25:e- om allt går enligt planerna så att säga. Själva resrutten är ganska oplanerad, jag vet vilka länder jag vill besöka men NÄR jag kommer befinna mig inom dess gränser har jag endast smakat lite på. Jag har ju som inget planerat slut. Helst skulle jag vilja få jobb någonstans. Kanske på ett charmigt hostel nära stranden? En restaurang vid hamnen? Stanna där ett tag, och sedan fortsätta. Målet är att i alla fall klara mig till sommaren. Min resebudget är inte lika hög som förra året, men det ska nog gå bra ändå. Optimistiska Sofia ler brett just nu. Håller upp tummen och nickar.

Hur som helst. Argentina. Uruguay. Chile. Bolivia. Brasilien står högst upp på listan. Men Colombia. Nicaragua. Och Mexiko lockar även de. Det här kommer bli grymt. Och till min glädje känner jag hela sju personer som även de kommer befinna sig på samma kontinent, de flesta av dem är bekantskaper från min förra resa. Sedan har jag ju släkt i Chile icke att förglömmas. Samt släkts släkt i Brasilien.

Snart, endast en månad kvar och jag har fortfarande inte fixat någon reseförsäkring. Men i ärlighetens namn är det nog det enda jag gruvar mig någorlunda över. Frågar folk om jag inte är nervös skulle jag kunna orera i timmar att nej, jag inte är ett dugg nervös. Inte ens ytte-pytte-lite. Handen på hjärtat; Jag har aldrig kännt mig säkrare.

Vart jag kommer hålla kontakten med er? Ja...antingen på min resedagbok eller så gör jag möjligtvis en ny blogg. Då vet ni.