Bekännelser från en ofrivillig wannabe
Har blivit mainstream. En av alla andra. En ofrivillig wannabe. Det hände bara, mitt framför ögonen på mig. Jag märkte det knappt, men här står jag med varningsignalerna tjutande i blinkande rött.
För jag handlar kläder på HM och önskar att jag åkt på Peace & Love. Läser bloggar och äter müsli till frukost. Jag tycker inte musiken på krogen är duglig förrän Rihannas S&M spelats. Har färgat nagellack och klagar högt om mina håriga ben. Jag saknar att bära converse och ska köpa nya strumpbyxor med svartaprickar på. Och sen har jag mittbena vid festliga tillfällen. Jeansjacka. Skinnjacka...Listan är lång.
Har jag alltid varit så här? Är det här att växa upp? Jag ska vara tjugo, men märker ingen skillnad på min egna ytligapersonlighet och 15åringars. Mest av allt saknar jag min gamla musiksmak. Den är försvunnen, borta. Önskar att jag kunde få låna Marodörkartan, bara en kort sekund. Så kunde jag kanske hitta igen den. För just nu har jag fastnat i all komersiellmusik, sånt där skit som spelas allt jämt och som alla kan sjunga med i. Det blev så när jag var borta. Antingen var det Bob Marley eller Katy Perry, och nu är min hjärna och mitt hjärta förgiftade.
Vad ska jag göra? Ock ock.
Det här kläderna är från hm såklart. Och tusenpers, och några till, har säkert detsamma.
Jag handlar alltid på hm :P Det är ju billigt och snyggt och bra ;) Plus att deras kläder brukar passa min kroppstyp. Och så är det ju inte överallt.. Du är ju iaf färgglad! Det kan man inte säga att alla andra är :)
Haha, men det är väl inget fel på hm. (förutom deras arbetsvillkor i u-länder kanske, som jag innerligt hoppas att de jobbar på att förbättra). själv brukar jag bli väldigt förtjust i kläderna från deras trendavdelning. Förresten har jag också en beatleströja därifrån, en gul med yellow submarinetrycket på. Jag tycker du ser färgglad och tjusig ut!
hmmm känner igen mig :S dansar överlycklig mot min vilja när de mest populära låtarna spelas när man är ute.
