Igår kväll efter att jag utmattad slängt mig på sängen efter några si sådär åtta timmars arbete betar jag av tre avsnitt av Mad men. Slutet börjar närma sig, och kan med viss sorg meddela att jag nu endast har två avsnitt kvar av denna storartade tv-serie. Efter dem är det över. Puts väck. Har aldrig följt en serie lika trofast (om man nu bortser från Rederiet, Sunset Beach och Tre kronor som jag maniskt följde som godtroget barn). Och jag kommer verkligen sakna det. Men funderar på att hitta ett någorlunda substitut till mina ligga-och-slöa-i-mina-pärons-säng-och-kolla-på-tv-serier-kvällar. Kanske brittiska The office? (Alla britter jag träffat har nämligen begravt mig levandes med alla dessa lovord om fantastisk humor som ligger ljusår ifrån den tarvliga amerikanska). Californication? The wire? Six feet under? Egentligen har jag ingen koll på serier. Men tror jag kan skippa Greys Anatomy och liknande.

I alla fall så låg jag där. Åt Ben & Jerrys Caramel Chew Chew med en kanske lite väl oanständig sked. Och kollade på min snygging Pete Campbell och de andra kostymsnubbarna som gör mig knäsvag.

Så känner jag dem där välbekanta känslan av fjäderlätta ben som traskar upp över min arm. Blixtsnabbt greppar jag närmsta pappersföremål, och slår till. PANG! Det smäller. Den äckliga flugan som inte visste sitt bästa ligger hopkurad på golvet. På rygg, med de äckliga benen böjda. Jag flinar brett. "Så går det när man ger sig på Sofia! Moahaha"

Och så återgår jag till mitt tittande.

Men så på morgonen. Samma känsla  (Ja mina föräldrar är borta så jag sover i deras säng, för den är bred och så kan man höja och sänka den under ryggen). Denna gången på min mun. Reflexmässigt blåser jag ut så läpparna fladdrar och viftar med handen. Så flyger den iväg. Men hjälper det? Ack nej. Två sekunder efteråt är den där igen. Jag viftar irriterande bort den äckliga varelsen och kollar på dörren. Stängd. Fönstret är även det stängt. Hur fanken har flugan kommit in?

Så slänger jag en blick på den plats jag dödade flugan under gårdagen. Inget där!

Och inte är det första gången detta händer! Nej dessa äckliga, umbärliga och onödiga flugor är djävulens lakejer, som han väcker till liv efter att vi oskylda människor gjort allt vi kan för att döda dem.

Nu måste jag duscha i kallt vatten. Och ni kan få njuta av några bilder från thailand.

Koh Lanta. Absolut underbar ö.  Här hängde jag med fin fina svenskar från söderut.

En kväll bestämde tre av oss att vara vakna lite längre. Vi hamnade på en av alla Reggaebarer och fick en gratis bucket med, eh, intressant innehåll.

Så vi träffade två gotlänningar som vi delade den gigantiska plasthinken med (efter att de fått säga "kung keno" såklart)

Och jag kallades Madame Tiger, trots att min klänning var prydd med leopardfläckar,

Thaidude med hår fluffigare än Lambis får.

På Koh phangan med mitt norska gäng.

I ett välstädat rum.