Idag var jag på Systembolaget. Fattades bara en raggig kofta med renar, ett par mjukisbrallor och en utstickande röd mössa för att folk skulle ha tagit mig som en av alkisar som hänger i parken och skålar i Marinella. Det klirrades ordentligt där jag trevade mig fram i den lilla affären i Vännäs. Alltid lika pinsamt när någon av de anställda, denna gång elegant sminkad och i stram hästsvans iklädd den typiska bolaget-uniformen med matchande pastellgrön scarf, leende kommer fram och undrar om de kan hjälpa mig med något. "Höhö...näää vettu, kollar bara omkring...TACK!" "Okej, jag är här borta om det skulle vara något" -bländande leende. Hon visste mycket väl att jag aldrig skulle brista ut i något som "Åh,ja faktiskt! Ska ha ostronmiddag med vänninorna, vad tror du om denna chardonnay? Eller kanske ett dyrare hihi? Ibland måste man ju kosta på lite lyx! Håhåå!". Allt för att jag ska känna mig som en oglamorös fjortis.

Hur som helst. Kom med mitt klirrande bagaget till kassan. Hälsade artigt på kassörskan och ler ett leende som är menat att se vuxet och sofistikerat ut- vet dock inte om jag lyckas. Hon skickar vidare varorna nerför rullbandet och jag kraffsar fram både ID och bankkort ur plånboken, och räcker identitetshandlingen till kvinnan. Hon betraktar det noga och slänger med ett ljudligt läte ner en rosa ask på kassan. "För att du självmant visade legg". "Åh har alltid velat ha något!" säger jag överraskande och inser att jag faktiskt aldrig varit snabb nog.

Men besvikelsen...Hade hoppas på en liten ask chokladpraliner. Sånna där non-stop. Eller färgglada godisbitar. Mintpastiller. VAD SOM HELST BARA DET ÄR ÄTBART. Men vad fick jag? Jo en jäkla kortlek med massa tråkiga "hjärngymp-övningar" sånna där som inte ens kan roa en på en tandläkarmottagning.