Jag är tillbaka!

Som ni har väntat! Vankat av och an i hopp om ett livstecken- och här har ni mig! I egen hög person! (Jag måste sluta göra utropstecken). Bara sådär jättetrött, men annars känns läget stabilt. Har suttit på en buss i sådär tio timmar, så ni förstår kanske. Tycker dock inte alls långa bussresor är så hemska som alla verkar fasa över. Jag menar; Man får trycka i sig hur mycket godis som helst utan att verka glupsk. Man slipper röra på sig. Det är okej att grymta till när någon "granne" gör något som stör- som att tända lampan eller ständigt kila in på toaletten. Man får sova och ha det ghött och så kan man snacka lite skit med personen bredvid - om den verkar reko det vill säga. MYSIGT!

Jag växlade mellan att dricka min ramlösa granatäpple, läsa min underbara bok Är det någon där- som får mig att gurgla av skratt, sova och smaska marabourader. Så inte klagade jag inte.

Är dock för trött för att i nuläget gå in på detaljer om min resa i landet i öst. Det kommer imorgon. Snarkar nästan redan. Hejdå!