Att jag lever med en ständig oro över min ekonomi är knappast någon nyhet. Min ängslan över framtidens oundvikliga kostnader verkar evinnerliga. Varje gång jag öppnar (river upp) kvuvertet från Telia- innehållande min telefonräkning, är jag nästan i behov av en såndär hjärtstartare som det snackas om i Hjärt-Lungfondens reklamkampanj (med han läskiga mannen som riktigt ser ut att svettas ihjäl i sin ljusblå skjorta så att man nästan tror att han ska få hjärtstopp där mitt under inspelningen. Han gör mig nervös!). Och bortskämd som jag är, bor hemma utan att betala ett öre trots att jag är myndig sedan snart tre år tillbaka, vill jag att mina päron ska betala för ytterligare några körlektioner. Och varför inte halkbanan och riskettan när jag liks är igång?

Inte kan jag skylla på alla ohederliga, snyltande politiker som tex. Håkan Juholt som i nuläget uppmärksammas i sin lilla bidragsfusk-skandal, när jag förmodligen skulle gjort likadant? Skattefuskat och låtit invånarna i Vännäs Kommun betala för mina orange och rosa badbomber till jacuzzin. Tjuvaktig och snål som jag är!... Lyckligtvis, för er då, har jag inga som helst planer på att bli politiker -klädd i kläder man kan hitta i Året runt och Hemmets Journals "mode"sidor.

Blir dock lite smått irriterad på folk som med låtsats intresse ska hålla på och uttrycka sig i sådant som de inte har någon aning om. Såna som inte kan komma med något bättre än "Det är ju hemskt" och "Ska det vara såhär?! Jag blir så arg!" när de kommenterar situationen. Jag gnäggar av skratt när jag hör deras tafatta försök att visa sig bildade. Men nåväl, det är en annan histora...

Poängen med detta inlägg var att informera att jag härmed börjat att auktionera mina gamla kläder jag tror är av värde, på tradera (okej inte GAMLA, men använda). Som denna finfina sjömansklänning jag suktade efter en gång i tiden, men som nu inte alls klär min personlighet längre. Olyckligt nog.

Här hittar ni den om ni är intresserad. (Ja jag ni:ade dig precis)