Sitter här och smuttar på en rykande kopp kamomillte, iförd en stickad tjocktröja och strumpbyxor. Ahh låter det inte som en typisk höstförströelse? Frosten har precis tagit avsked och eftermiddagssolen kastar sin svala värme över nakna björkar och torra husväggar. Hösten får gärna stanna en stund till. Fick nästan hjärtstillestånd när min far sa att jag skulle cykla försiktigt på fredagsmorgonen eftersom det snöat/snöar (lyckligtvis smälte det samma dag, HÄHÄ!!)

Jag är bara inte redo för någon vinter. Varken psykist eller fysiskt (?). Har ingen som helst normal vinterjacka att värma mig med utan störvar omkring med min skinnjacka som håller värmen ungefär lika mycket som ett paraply skulle göra i en biltvätt (med "normal" menar jag en såndär som man slipper massa nyfikna och indiskreta blickar på. Min pälsjacka- som är jättefin ja- är inte en sådan jacka). Inga varma vinterskor. Inga vantar. Ingenting!!! (Hör ekot mynna ut till intet: enting..ting..ting..ng...ng..g....)

Det enda jag har att komma med är att jag nu är blek igen. Yes, fick det bevisat när jag testade att kladda på mig den foundation som jag brukar använda, men som jag inte behövt- eller kunnat använda utan att se skum ut. Den bleka Sofia har tagit form och är här för att stanna. Ve och fasa vad jag ogillar henne! Hon ser sjuk ut. Som en levande död. Gotharnas föreblid.

Ledig idag faktiskt. Om ni inte förstod det. Och ledighet betyder The office och körteori. Suck on that vintern!!

Hey. Min skrikande orange tröja är från Weekday i Helsingfors, originellt va?