Nej. Jag fick inte vara ledig idag heller. Vilket är självvalt och ja, kanske även något av en viss form av självskadebeteende - eftersom jag är dödstrött och har världens träningsverk i rumpa och lår (mina minst vältränade kroppsdelar i ärlighetens namn). Jag kan inte sätta mig på en stol utan att brista ut i en smärtas grimars, stöna och gny ett "ooo aoouch". Och inte nog med att det tar mig säkert, ja minst!, fem sekunder att sätta mig på den där nedrans stolen! Jag är en förtidspensionerad 56 åring i en tjugoårings kropp, och det är fan mig inte roligt alls (Ursäkta språket)!  Skulle förmodligen förlora både rollatorrace och trä på sig de beigefärgade nylonstrumporna-VM mot dementa 89 åringar. När jag går böjer jag inte knäna- eftersom böjda knän leder till olidlig smärta- och får mig därför att knalla fram i en gångstil som erinrar om en enögd pirat med träben på båda ben.

Nåväl. Denna infernaliska plåga skall inte hindra mig till att tjäna pengar! Så nu ska jag åter cykla till jobbet för att arbeta ytterligare fyra timmar. Ja, vad gör jag inte för dessa förtidspensionerade kommunalpolitiker? Jag menar, jag har ju varit i Filippinerna- så klart att jag vill hjälpa de stackars satarna att leva där. Så som de har arbetat ihjäl sig under sina femton år som politiker förtjänar de mina skattepengar. Inget tvivel! Skolmaten kan vi ta hand om sen!

Rock on systrar och bröder!