Ännu en Söndag, ännu ett julbord, ännu en uppsvälld mage, ännu en kväll att sova som en stock.
Trots att jag ätit julbord, där jag fyllt tallriken med hjortron-sill, pressylta, prinskorv, senap, ägg, pepparlax och röbetsallad (tror jag är julbordets fröjd, jag äter nämligen allt! Typ gapar och lastar in. Låter groteskt men sanningen är sällan vacker)- så har jag noll julkänsla. Vi har till och med lite snö, ljusstaken lyser fint i fönstret, vårt hus ser ut som cirkus maximum och mammas 123455 tomtar följer mig med blicken varje gång jag sätter mig vid pianot. Och trots dessa uppenbara julriter känner jag inget. När ska det komma? När kommer jag känna pirret?
I och för sig behöver jag inget pirr. Jag kommer bli som den där sjömannen på "Hawaii" som längtar hem. Ni vet den där sången där han sjunger "Hälsa dem där hemma. Hälsa far och mor. Hälsa gröna hagen. Hälsa Lillebror. Om jag hade vingar,flöge jag till dig...". Ja, exakt den sorgliga låten kommer jag sjunga gällt under mina arbetstimmar på julafton.
Money Money Money, must be funny in a Sofias World...och enbart därför.

Här kommer lite pics från dagens fetbord..menar julbord. (dock inte särskillt förståndsmässiga men nästa gång lovar jag ta kort på prinskorvarna!)

Pappa ser ut som en Snögubbe. Höll på att skratta på mig när jag tog bilden.




Nu när vi har två schweisare (hur fanken stavas det?) hemma hos oss så måste jag verkligen prata engelska. Perfekt för mitt veka ordföråd, för att inte tala om gramatikskafferi. Men jag tror de bara uppskattar mina lustiga, och pinsamma, talfel.



Ja...vi är helt normala systrar som äter julbord. Inget konstigt med det inte.




 

 

Ja, dessa bilder är såna där bilder jag tvingas lägga in "bara för att". De är ju varken snygga eller iögonfallande, men de tonar ner alla fula miner.




Snygga va? Dejt någon?