LYSTRING
För er som vill följa mitt liv de närmaste månaderna (förhoppningsvis halvår +) bör leta sig till denna blogg istället.
på återseende!
kram
Fem veckor. Fem dagar. Al Green menar att vi ska hålla ihop.
Alltså, min finne är grotesk nu. Har tagit över mitt ansikte. Inkräktat på alla mina revir. Men jag ska icke kapitulera. Jag skall kämpa in i det sista! Fudgen jag ätit idag var endast ett lockbete. En del av min oslagbara plan som kommer leda finnen till sin egen undergång! Det sista som lämnar människan är hoppet, som någon vis person en gång sa.
Okej lite reseinformation för er som känner sig intresserade:
Börjar som sagt i Buenos Aires den 24 januari. 14.50 lyfter mitt plan från Arlanda och landar sedan i Madrid där jag då får hänga några timmar, mer exakt till klockan 01.05 då nästa flyg kommer ta mig till sydamerikas Argentina. Intar Buenos Aires klockan 09.25 den 25:e- om allt går enligt planerna så att säga. Själva resrutten är ganska oplanerad, jag vet vilka länder jag vill besöka men NÄR jag kommer befinna mig inom dess gränser har jag endast smakat lite på. Jag har ju som inget planerat slut. Helst skulle jag vilja få jobb någonstans. Kanske på ett charmigt hostel nära stranden? En restaurang vid hamnen? Stanna där ett tag, och sedan fortsätta. Målet är att i alla fall klara mig till sommaren. Min resebudget är inte lika hög som förra året, men det ska nog gå bra ändå. Optimistiska Sofia ler brett just nu. Håller upp tummen och nickar.
Hur som helst. Argentina. Uruguay. Chile. Bolivia. Brasilien står högst upp på listan. Men Colombia. Nicaragua. Och Mexiko lockar även de. Det här kommer bli grymt. Och till min glädje känner jag hela sju personer som även de kommer befinna sig på samma kontinent, de flesta av dem är bekantskaper från min förra resa. Sedan har jag ju släkt i Chile icke att förglömmas. Samt släkts släkt i Brasilien.
Snart, endast en månad kvar och jag har fortfarande inte fixat någon reseförsäkring. Men i ärlighetens namn är det nog det enda jag gruvar mig någorlunda över. Frågar folk om jag inte är nervös skulle jag kunna orera i timmar att nej, jag inte är ett dugg nervös. Inte ens ytte-pytte-lite. Handen på hjärtat; Jag har aldrig kännt mig säkrare.
Vart jag kommer hålla kontakten med er? Ja...antingen på min resedagbok eller så gör jag möjligtvis en ny blogg. Då vet ni.
Här är en av låtarna jag önskade till musikhjälpen. Hör ni den vet ni vem ni ska tacka, i alla fall om motiveringen avslutas med Sofia.
Adjöss!
Nöjd Material Girl med en outhärdlig finne
Godkväll!
Har den mest gigantiska irriterande finnen strax under min mun. Den skiner röd med all sin kraft, som en trotsig tonåring. För inte är den mogen inte. Så jag kan inget göra. Bedjande tittar jag på den. Suckar. Ber den lugna sig. Men den flämtar upphetsat, grinar ondskefullt och säger att det är rätt åt mig. Fast det inte är det. För jag har knappt slukat choklad på, jag vet inte hur länge.
Åh..vänta..hör jag ett bipljud som formar musik? Wehey! Levels på musikhjälpen nu! Brb. Måste dansa lite!
Så... I alla fall. Hade nog världens bästa tisdagskväll igår (som denna onsdagskväll knappt kommer i närheten ut av, bortsett från att jag kommer ha en fin skype-dejt klockan 21. Skype äger!). Fikade mig mättare än mätt i hemskt trevligt sällskap och drack glögg tills jag kände att toaletten kallade. Så när jag rullande kom hem igen hade min bror och mor skrotat vår gamla klumptv som klammrat sig fast i våra liv som den gedigna apparat den är, och ersatt den stackarn med en denna FANTASTISKA widescreen tv med 3D och hela köret! Vet inget om tum eller ngt, men den är helt otrolig! Klumpen ser fruktansvärt ynklig ut bredvid denna gudabenådade tv. Jag slängde mig i soffan. Greppade kontrollen. Lutade mig tillbaka. Njöt av denna gigantiska tvskärm som strålade mot mig i form av Scott Pilgrim vs. The World. Vet inte om det var tvn eller filmen- men den ägde. Jag är ingen TV-människa, men från och med nu kommer det att förändras. Förstår inte att man kan finna så mycket kärlek till en eh...tekniskgrej...(Försökte febrilt komma på vad en tv är gjord av, men kom bara på sladdar?).
Nu måste jag plugga mer körteori. Alltså, jag säger bara en sak- DET BRÄNNS.
Puss och kram. Och glöm inte att önska en låt.
Uppmaning till att hjälpa alla flickor att ha rätten att gå i skolan, samt lite skitsnack
Hej!
Vad försiggår i mitt liv egentligen? Jag skriver att jag inte gör något, men paradoxalt nog (hoppas Johanna läser det här nu!) har jag inte tid med bloggandet. Eller tid och tid. Jag bortprioriterar den. Ni vet anledningarna- varken hemmafrugan eller fashionistan Sofia har något att komma med. Istället har vi något triviala Sofia här istället. Hon kämpar på med körkortet, jobbar och slöar i sängen, lyssnar på musik, läser en bok, hänger på internet...
Ledig idag. Känns härligt. Jag menar, de dementa jag jobbar med kommer typ ihåg vem jag är- så illa är det! Enligt mitt schema är jag även ledig imorgon. Yay! - som i Jippiee. Men vi får se hur det går med den saken. Behöver dock mina lediga dagar, så jag kan låtsas att jag gör någonting. Kanske slå in någon julklapp. Tvätta kläder osv.
Här hemma står radion på. Och jag hoppas innerligt att den är på hos många många många!. I varje Ipod, smartmobil (som jag icke är ägare utav och kommer förmodligen inte vara det förrän möjligtvis hösten 2013), butik och bil- låt radiovågorna dansa runt oss i etern. Det är ju MUSIKHJÄLPEN i p3 (samt på svtplay dårå) som pågår, idag och hela veckan! Sätt på radion NU om ni inte redan gjort det. NU NU NU och skänk någon papperslapp kallad svenska kronor till någon som verkligen behöver det! Bara att dra in på ölen i helgen, biobesöket eller mascaran.
Blir så sjukt glad då jag hör vilka helt fantastiska svängiga och BRA låtar folk i landet Brunsås önskar för en så god sak som flickors rätt att gå i skolan. Självklart ska även jag önska, har bara inte kommit i underfund med vilken av alla dessa favoritlåtar jag har i mitt lilla smyckeskrin jag ska välja bara.
Kodjo, Jason, Gina - Ah! vilket gäng! Känner att de har stor potential att bli mina bästa vänner- alla tre!, mest kanske Kodjo. Vi har något, en likasinnig syn på livet, på humor, ja jag tror helt på min känsla att mina Best Friends for Life sitter och snackar live från Göteborg nu. Visserligen har jag några små grejer jag irriterar mig på, inte så oväntat eftersom jag är allt ifrån en genomgod människa. Men, det spar vi till sedan, jag vill inte förstöra denna myspysiga stämning som sprider sig över vårt juleland. Jag må vara något pretentiös, men jag är inte den som välter en julgran som precis fått sitt glitter slingrat runt om sig bara för att den var av plast.
Ikväll ska jag iväg på lite glögg och lussekatter. Förra året hade jag vid denna tidpunkt redan gluffsat i mig tre julbord, och nu 2011 har jag bara druckit glögg en endaste gång och julskinka (som jag är oerhört svag för om jag kan få måla den med massor av senap) har jag endast avnjutat två gånger! TVÅ! Gråter nästan en skvätt. Nåväl... det får väl inte bli för mycket av det goda. Minns ni att jag gått upp tio kilo under min förra resa? Nu har jag gått ner nio, visserligen efter fem och en halv månad. Har kanske den icke-skinkan att tacka.
Bara ett litet ps:
ps. JAG SKA TILL SYDAMERIKA I JANUARI! Startar i Buenos Aires den 24/1 kommer hem...OBESTÄMD TID. YAY! kommer mer info sen. kram! ds.
Nu är jag verkligen vuxen. En tråkig vuxen som suckar när man pratar jul och som gruvar sig över julklappsinköpen
Tja, sitter här och käkar frukost. Fil med snuskiga havreringar, men med blåbärssylt går allting hem. Sedan har jag även smaskat i mig en kuddmacka- en nostalgisk smörgås med bregott och herrgårdsost. Falu-rågrut, vilket är dess korrekta benämning, var den populäraste mackan vid skollunchen, från ettan ända upp till högstadiets sista år. Var maten inget vidare kunde man äta säkert fem stycken. Vilka protester det blev när denna smörgås inte längre gick att hitta bland selektionen av hårdbröd. Och ännu värre blev det när det älskade feta Bregott byttes ut mot det sliskiga margarinet Runda Bords. Ve och fasa vad man avskydde skolan då!
Nåväl. Idag är det första december. Ingen snö så ingen känsla. Hade jag idag varit den där lilla tjejen med hundar på tröjan, tuggandes på kuddmackor, skulle jag förmodligen vaknat strax efter sex och sedan ätit min frukost snabbast möjligen så att vi sedan, alla syskon, kunde krypa upp i mamma och pappas säng för att avnjuta det första avsnittet av svts julkalender.
Jag hade alltid minst tre kalendrar. Tv och radio kalendern dårå. Samt en chokladkalender och slutligen en paketkalender som farmor alltid knåpade ihop till denna julemånad. Ibland kunde man ju fått någon hemmagjord från någon kompis som häftat ihop två a4-papper med ditkluddade snögubbar och tjocka tomtar, eller någon mindre rolig kalender från Kalle Anka-tidningen man prenumenerade på.
Nu har jag ingenting. Vill inte ha någonting. Möjligt att jag trots allt kommer sätta mig framför tvn ikväll för att bedömma denna Tjuvarnas jul- som faktiskt, i mina ögon, ser skapligt bra ut. Men något säger mig att julmagin inte riktigt har förmågan att trollbinda mig längre. Den har gjort sitt och de där tindrande ögonen bara barn kan få vid åsynen av en gnistrande julgran har slocknat i mina bruna.
...Och en massa massa dagar senare, uppstod bloggen från de döda
Hej det är jag. Ägaren av denna blogg, alltså Sofia- inte någon VD för blogg.se
Var tvungen att springa till datorn snabbast möjligen så att inspirationen inte skulle kravla sig ur min näve. Slita sig loss ur mitt grepp. Och nog hann jag alltid. Skrivlusten hann inte smita utan faller nu ner som fjäderlätt snö över mitt tangentbord.
Jag är ledsen. Jag är ledsen Att bloggen fått stå och damma likt studentmössan gjort sedan den där kvällen i juni. Det har känts jobbigt av någon anledning. Hela den här grejen med bloggning. Att skriva, att ta bilder, att vara rolig, väcka intresse, skapa, inspirera, lätta, släppa, skjuta. Bloggvärlden vill så mycket av mig, som jag inte riktigt har klarat av. Jag kommer aldrig orka med dagens outfit, pyssel och hemmajox, cup cakebakning, starka argumentationer om vem som borde fått augustpriset och vilken ögonskugga som passar bäst i vintermörkret. Dels för att jag inte har tid, dels för att jag inte är en så pysslig och energisk människa. Aldrig att jag kommer sy ihop en varulvskostym till mina barn av några gamla tygbitar och en sopsäck när den dagen väl kommit. Eller peka på Drottningen och hetsigt uppmana henne att krossa alla fönster. Inte blir det bättre av att cup cakes är något av de mest äckligaste saker jag vet. Men vem kan egentligen uppskatta något som ser fruktansvärt gott ut men smakar rena döden? Cup cakes är de värsta lögnarna på denna jord, där efter ni som säger att ni tycker om dem!
Nej, jag kan helt enkelt inte erbjuda sådant. Tyvärr. Det jag har är mina torftliga tankar och syrliga humor. Här finns inte mycket glamour och fashion. Jag sminkar mig lika ofta som jag bär snygga kläder, det vill säga: ytterst sällan. Mina dagar går ut på att jobba. Idag var första lediga dagen på ja, jag vet inte hur länge. Och ögonen är målade och jag har till och med någorlunda snygga underkläder på mig av någon sällsam anledning. Men detta är då, ett undantag. Nästan på gränsen till surrealistiskt. Sådär att jag inte kan tro att snyggingen i spegeln faktiskt är jag.
Orden kommer dock alltid att vara här. Och jag ska göra allt för att hålla liv i denna blogg, tills jag kilar iväg till andra sidan jorden i januari. Så får vi se vad som händer sen.
Kramar mina vänner och läsare och läsarvänner!
ps. Vill tacka Alex Schulman. Hade jag aldrig börjat läsa hans senaste bok hade jag aldrig haft ork nog att ta tag i det här. ds.
Paranoid i ett par Happy Socks
Sitter och chillar i mina Happy Socks. De är röda och fina.
Egentligen borde jag läsa lite körteori, beta av den sista fasen och inte betrakta min sockar. Lyssna på Hall & Oates och pilla med tungan på min sista av visdomständer som gör ganska ont.
Det är lite märkligt. Har inte fått någon tid att infinna mig hos tandläkaren trots att det var över ett år sedan jag befann mig där, sittandes i de obekväma sofforna, bläddrandes i en sliten Kalle Anka tidning från 04 bredvid en kvinna med röd parkas och ärrat ansikte.
Inte för att jag vill fara dit. Nej usch aldrig! Tandläkare, tandhygienister och allt där emellan får mig att rysa av obehag. Och nu när jag är medlem i vuxenklubben som tvingas betala för tortyren, känns tandläkarmottagningen än mer som väntsalen till Helvetet. Jag är glad att jag slipper! Tackar min lyckliga stjärna var gång mobilen plingar till och smset inte kommer från de där sadisterna med den vackra titeln Tandläkare.
Men ändå...känns som att något är fel. Det osar katt! En hund ligger begraven! Tanken att tandläkarna och c/o har smidigt elaka planer om min mun kan jag bara inte riktigt släppa. Särskilt nu när min absoluta sista visdomstand gör sig redo att framträda i min vackra munhåla- dock med viss smärta. Senastjag var där som nittonåring hade de gett mig ett varnande ord: "Du kommer att få problem med dina visdomständer, vi rekommenderar denna försäkring..."
Jag tog den aldrig....
Natten till lördag fick jag en uppenbarelse
Jag låg där i mitt bäcksvarta rum, sömnlös och disharmonisk. Det var Ångesten som höll mig vaken, den som jagade iväg sömnen på sitt samvetslösa sätt. Mina ögonlock förblev öppna och vitorna färgades röda. Och hur jag än försökte, hur många får jag än räknade och delfin och-vallläten jag än föreställde i mitt huvud, kunde jag helt enkelt inte somna. Jag kände pressen, hur klockan tickade och blev allt senare, allt tidigare. Jag tvingade mig själv till att somna. Pressade ihop ögonen och hotade med en knivs vassa egg att om jag inte somnade nu...Så...Så...
Och i den stunden kom jag på det! Helt plötsligt föll bitarna på plats och mitt svarta rum fylldes av lugnets upplysande sken. Jag kunde nästan höra änglarna sjunga i korus, och mitt hjärta som dunkat så orolig föll in i en harmonisk rytm. Jag hade kommit på det, svaret till alla mina våndor. Ack vilken härlig känsla!
Slutligen somnade jag. Som en baby gungas till ro i sin mors lugnande famn.
Bara för att jag vet hur jobbigt det är ska jag avslöja det för er:
Jag hade bokat och delvis betalat för att bli engesklärare i Kina. Skickat in flertal papper som en del av ansökningen. En skrivuppgift, passkopior, referensomdöme, blodtryck etc. Och jag trodde jag var säker. Att det var detta jag ville; att flytta till Kina, jobba med barn och bo där i ett halvår.
Men sen kom den, Ångesten.
Uppenbarelsen då? Jo, jag insåg att Kina får vänta en stund till och att ryggsäcken och flipflopsen behövde mig lika mycket som jag behöver dem.
Så redan imorgon ska jag avboka min Kinaresa och köpa en enkel till Bangkok.
Laos, Burma, Vietnamn och Kambodja är vad jag vill just nu. Och där ska jag stanna medan Sverige får vinter.
I slutet av januari bär det än en gång av till sydostasien. Ni kan inte föreställa er hur mycket jag längtar!
Fulländad myndighet på Riskettan. Där visade jag allt tonåringarna vem som bestämmer!
Fortsatt ångest även idag... Men över till något annat innan jag smittar er med mitt velande.
Idag var jag på riskettan. En föreläsning i tre timmar om alla dessa risker som kan leda till olyckor i traiken. Ja ni vet, trötthet, grupptryck, alkohol och droger. Allt för att trafikverket ska få in lite extra slantar och vi ska känna oss trygga och säkra, våga säga nej och avstå alkohol och undvika att köra då tröttheten regerar - ja sådant som kallas suntförnuft fick vi betala för.
Överraskande nog var det inte så hemskt som jag föreställt mig. Var helt säker på att jag skulle sitta där på en hård stol med huvudet vilandes på träbänken, ömsom snarkande ömsom kluddande i spiralblocket. Men icke! Jag var utan tvivel den mest engagerade personen i hela gruppen. Skulle det disskuteras något var jag inte sen med att få mina tankar sagda. Kände en viss makt eftersom jag utan tvekan var en av de äldsta. Så typiskt mig att utstråla auktoritet och mognad - i alla fall är det något som jag trodde jag gjorde, medan de enfaldiga sextonåringa tittade storögt på mig. Togs det upp ett nytt ämne väntade alla på att min högtidliga stämma skulle komma med något nytt och vist. Jag bejakade dem, dessa blyga och tysta barn. De gav mig makten och jag tog emot den med ett varggrin. HEHE.
Ett steg närmare körkortet. Åh vad bra det känns! Snart ni, snart kommer jag där, framsusande i min porsche carrera iförd dyra solglasögon och sjalett runt huvudet. Ni kommer häpet titta efter mig, med hakorna i backen och jag kommer hälsa glatt i en handskprydd vinkning. Då ni!
Nu måste jag träna lite spanska. Ska agera spanskalärare åt Pia imorgon- ska vara den bästa och mest pedagogiska läraren någonsin! Det kommer bli trevligt, eftersom jag kommer bli bjuden på pizza i gengäld. Fast hennes goda sällskap hade såklart räckt, men vad gör man.
Varför planerar jag resor jag inte bör genomföra. Varför kan jag inte bara gå och lägga mig?
Godkväll.
Borde gå i säng så här efter att ha jobbat, borsta tänderna och åla in mig under täcket, tända nattdukslampan och beta av några sidor av den inte alls särskillt spännande deckaren jag måste tvinga mig själv att läsa ut. Men, istället ska jag se en film, Kärlek på italienska närmare bestämt. Har ingen som helst aning om vad den handlar om, men förhoppningsvis lite kärlek och lite Italien- sådant gillar jag. Och så skulle det få mig på andra tankar.
Som att jag just nu bara vill resa iväg till A) England B) Oslo C) Göteborg - men har ingen aning om jag A) Har tid B) Vilket av resemålen jag ska välja, samt den absolut viktigaste punkten C) Överhuvudtaget har råd att åka. (Nu har jag då inte räknat med att jag vill tillbaka till Sydostasien och Australien, Nya zeeland osv. För att inte tala om sydamerika, västindien...Jag talar lite mindre >>satsat<< och mer >>kort visit<<)
Seriöst. Jag håller på att få ett psykiskt sammanbrott över att bara vara hemma. Jag klättrar på väggarna, man kan se märken efter mina naglar på de vita tapeterna i vardagsrummet. Så fort någon pratar om att åka utomlands flämtar jag som en hund. Jag måste åka snart. Helst inom någon vecka eller två. Vara borta minst ett halvår, eller okej kan nog möjligen nöja mig med en fyradagarssemester.
Fan. Gjorde de mest förbjudna, otillåtliga och oförlåtliga - Jag tog reda på hur mycket det kostar att åka från Stockholm, Skavsta till Liverpool med Ryan Air - 478 svenska riksdaler. Med bagage? YES. Med reseförsäkring? NO men vem behöver det?
Asch. Nedrans! Kan det verkligen vara så billigt?
HEJ KÄNNER DU MIG?
Klädsel
Vad har du på dig idag: En typisk jag-behöver-inte-vara-snygg-outfit. En silkig tröja som varit mammas en gång i tiden, ett par löpartights och ett par gräsliga vita tubsockar som förmodligen är pappas.
Vad använder du just nu för skor: Alltså när jag befinner mig utomhus? Antingen ett par rosa kängor, ett par joggingskor eller svarta converse.
Favoritfärg på kläder: FÄRGGLATT! Ja okej idag är jag klädd helt i svart, men annars gillar jag färgen orange hemskt mycket. Fast nu vill jag ju färga håret rött, och då kanske det inte riktigt går hem.
Senaste person som
Sov i din säng: Tomas Ledin...i wish!
Du pratade med: Min mor fick nog sista ordet.
Du delade en drink med: Ehum..delade en cider med Emma, men det gills kanske inte.
Du gick på bio med: Linnea! Vi såg eh..En dag.
Du gick på stan med: Mor och bror. Om han är med bjuds det på fika. Är han inte med kanske jag kan tigga till mig ett tuggumi.
Skällde på dig: HIRO! Voff voff! höhö
Senaste
Låt du hörde: This one.
Film du såg: Måste varit Down to you. Alltså Freddie Prince Jr i den, behövs det sägas något mer?! (Ja ja det är en astöntig, amerikansk tonårsfilm från 90talets glansdagar med magtröjor, men ändå!)
Mat du åt: Åt precis middag. Något jäkla kött jag kunde äta med händerna. Gött!
Kram: Säkert någon pensionär på jobbet. Jag är som en krammaskin.
Puss: Vadå "puss"? HÅNGEL!
Fest: Vissa var ju på G hela helgen.
Känslan: ÅNGEST- i caps ctrl+c 1000 gånger
Ilska: Ilska är ett starkt ord. Jag brukar bli jävligt förbaskad men det kan ju inte vara samma sak?
Resa: Helsingfors, där jag spenderade en helg förra månaden. O en sådan fin stad! Åk dit om du får chansen!
Glädje: Igår, för då var jag ganska populär på facebook. Blir helt upprymd då det plonkande ljudet av fbookchatten fångas av mina öron.
Dröm: Är sämst på att minnas drömmar, bortsett från den gången jag kysste Jimmy Jansson och min syster skrämde livet ur mig då hon gömde sig i förrådet utklädd som Gene Simmons i Kiss- i drömmen då.
Boken du läste: Norrlands Akvavit. Just a sneak peak though!
Personen du träffade: Din mamma! Nä, okej det var min mamma.
Personen du pratade i telefon med: En kvinna från vakansförmedligen som kom med det glada beskedet att jag får jobba på fredag! YAY!
Personen du fick sms av: Fina fisken:)
Gången du åt en 7-eleven korv: Ofta man käkar korv på 7-eleven när det finns goda slangar på Statoil!
Gången du var utomhus: Har inte fått lov av Fritzl än :(...Nä okej det där var något tabu.
Gången du sov: Halv tolv till halv ett tog jag mig en välbehövd tupplur.
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Vi äter tillsammans varje dag typ, fast nu är min far i Kalix.
Saken du köpte: Höll på att skriva godis, men det är ju ingen sak. Var säkert något onödigt skit från tradera.
Om dig
Namn: Hanna Sofia Ulrika Lindgren Cortés
Ålder: 20
Smeknamn: Beror på vem jag umgås med. Min mamma kallar mig Tjoffá. Min pappa Fia Lotta. Katarina-systra mi säger Fiat. Mest populärt är väl Cortés, eller Cortézzz som några envetnas om. Sen finns även Soflin, Stortrean, Soph, Fritiof...
Syskon: Tre. Jessica, Katarina och Gabriel (skrivet i storleks..nej eh åldersordning).
Sysselsättning: Drömma om blivande resor, få ångest över att jag inte har tid eller råd att genomföra dem och jobba lite.
Bra egenskaper: Snygg? Sexig? Singel? EHEH. Nä okej, typ...social och trevlig, gör kanske den godaste falska potatisbakelsen i världen!
Dåliga egenskaper: Mitt heta, latino-temperament och att jag är hemskt lättmanipulerad.
Linje/klass: Eh...så det här är för barn? Pinsamt det blev nu....
Hårfärg: Ljusbrunt, fast nu är det rödbrunt.
Vad har du på dig idag: En typisk jag-behöver-inte-vara-snygg-outfit. En silkig tröja som varit mammas en gång i tiden, ett par löpartights och ett par gräsliga vita tubsockar som förmodligen är pappas.
Vad använder du just nu för skor: Alltså när jag befinner mig utomhus? Antingen ett par rosa kängor, ett par joggingskor eller svarta converse.
Favoritfärg på kläder: FÄRGGLATT! Ja okej idag är jag klädd helt i svart, men annars gillar jag färgen orange hemskt mycket. Fast nu vill jag ju färga håret rött, och då kanske det inte riktigt går hem.
Senaste person som
Sov i din säng: Tomas Ledin...i wish!
Du pratade med: Min mor fick nog sista ordet.
Du delade en drink med: Ehum..delade en cider med Emma, men det gills kanske inte.
Du gick på bio med: Linnea! Vi såg eh..En dag.
Du gick på stan med: Mor och bror. Om han är med bjuds det på fika. Är han inte med kanske jag kan tigga till mig ett tuggumi.
Skällde på dig: HIRO! Voff voff! höhö
Senaste
Låt du hörde: This one.
Film du såg: Måste varit Down to you. Alltså Freddie Prince Jr i den, behövs det sägas något mer?! (Ja ja det är en astöntig, amerikansk tonårsfilm från 90talets glansdagar med magtröjor, men ändå!)
Mat du åt: Åt precis middag. Något jäkla kött jag kunde äta med händerna. Gött!
Kram: Säkert någon pensionär på jobbet. Jag är som en krammaskin.
Puss: Vadå "puss"? HÅNGEL!
Fest: Vissa var ju på G hela helgen.
Känslan: ÅNGEST- i caps ctrl+c 1000 gånger
Ilska: Ilska är ett starkt ord. Jag brukar bli jävligt förbaskad men det kan ju inte vara samma sak?
Resa: Helsingfors, där jag spenderade en helg förra månaden. O en sådan fin stad! Åk dit om du får chansen!
Glädje: Igår, för då var jag ganska populär på facebook. Blir helt upprymd då det plonkande ljudet av fbookchatten fångas av mina öron.
Dröm: Är sämst på att minnas drömmar, bortsett från den gången jag kysste Jimmy Jansson och min syster skrämde livet ur mig då hon gömde sig i förrådet utklädd som Gene Simmons i Kiss- i drömmen då.
Boken du läste: Norrlands Akvavit. Just a sneak peak though!
Personen du träffade: Din mamma! Nä, okej det var min mamma.
Personen du pratade i telefon med: En kvinna från vakansförmedligen som kom med det glada beskedet att jag får jobba på fredag! YAY!
Personen du fick sms av: Fina fisken:)
Gången du åt en 7-eleven korv: Ofta man käkar korv på 7-eleven när det finns goda slangar på Statoil!
Gången du var utomhus: Har inte fått lov av Fritzl än :(...Nä okej det där var något tabu.
Gången du sov: Halv tolv till halv ett tog jag mig en välbehövd tupplur.
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Vi äter tillsammans varje dag typ, fast nu är min far i Kalix.
Saken du köpte: Höll på att skriva godis, men det är ju ingen sak. Var säkert något onödigt skit från tradera.
Om dig
Namn: Hanna Sofia Ulrika Lindgren Cortés
Ålder: 20
Smeknamn: Beror på vem jag umgås med. Min mamma kallar mig Tjoffá. Min pappa Fia Lotta. Katarina-systra mi säger Fiat. Mest populärt är väl Cortés, eller Cortézzz som några envetnas om. Sen finns även Soflin, Stortrean, Soph, Fritiof...
Syskon: Tre. Jessica, Katarina och Gabriel (skrivet i storleks..nej eh åldersordning).
Sysselsättning: Drömma om blivande resor, få ångest över att jag inte har tid eller råd att genomföra dem och jobba lite.
Bra egenskaper: Snygg? Sexig? Singel? EHEH. Nä okej, typ...social och trevlig, gör kanske den godaste falska potatisbakelsen i världen!
Dåliga egenskaper: Mitt heta, latino-temperament och att jag är hemskt lättmanipulerad.
Linje/klass: Eh...så det här är för barn? Pinsamt det blev nu....
Hårfärg: Ljusbrunt, fast nu är det rödbrunt.
Ögonfärg: Ganska mörka.
Skostorlek: 36.
Paketet innehållande boken skriven av min Jedi Master och Idealkrönikör kom idag. O en sådan lycka!
Tjenixen, annars gör du?
Själv halvligger jag sådär charmigt och egentligen inte alls särskilt bekvämt i sängen i äkta dubbelhakeställning. Funderar på att ta mig en tupplur eftersom jag är obeskrivligt trött, men med tanke på att klockan passerat sex vore det lika ödesdiger som att måla alla naglar på både fötter som händer, och sedan krångla på sig ett par tajta nylonstrumpbyxor. Jag menar, somnar jag nu får nattsömnen lida. Så bättre att härda. Får väl springa naken runt huset i ren desperation för att hålla mig vaken.
Bortsett från min dåsighet känner jag ett stygn av stress. Fick nämligen ett efterlängtat paket hem i brevlådan från adlibris.com.
Min förebild och absoluta idol Alex Schulman har ju nämligen kommit ut med en ny bok. Och eftersom jag föll pladask för Skynda att Älska var jag inte sen med att införskaffa denna bok. Betalade endast 42 riksdaler och ser nu oerhört mycket fram emot tills dess att jag får sluka bokens alla trollbinande ord.
Dock kan det dröja. Och det är där stressen kommer in i bilden!
Har nämligen redan fyra andra böcker att läsa klart innan jag ska få njuta av lite springning uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Och jag läser alltid böcker i den ordningen jag plockat fram dem från bokhyllan. Därför ligger nu Alex ganska risigt till. Måste först och främst läsa ut Marian Keyes Är det någon där? som jag började med för ca. 50.000 år sedan och som jag egentligen inte har många sidor kvar av. Efter den kommer Postcard killers av Liza Marklund och James Patterson som inte alls imponerar mig skrivmässigt. Sedan gjorde jag misstaget att besöka stadsbiblioteket i söndags och kom hem kånkandes på Torgny Lindgrens Norrlands Akvavit samt min älskade Jane Austens klassiker Stolthet och fördom- som jag tidigare endast läst på engelska och i zombieversion.
Ack vilken stressig bokhöst/vinter - whatever you want to call it med tanke på att det normalt brukar vara snö på marken denna tid på året- det kommer att bli.
(Hmm..hörde på radion att ordet ATT håller på att dö ut i talspråket! Kan det verkligen stämma?! LÅT OSS RÄDDA ATT:ET INNAN DET FÖRSVINNER NER I FÖRDÄRVET TILLSAMMANS MED DINOSAURIERNA OCH NEANDERTALARNA)
ps. vet att han ser ut som en töntig gubbe på omslaget. Men kan ändå inte låta bli att känna en stark attraktion till denne man. Ungefär som med Tomas Ledin som efter Så mycket bättre får mig att svettas av åtrå! ds.
Igår var jag på maskerad, eller halloweenkalas som det kanske heter i dessa tider
...Och det såg ungefär ut så här. Tog inte alltför många kort, som sållades ner till allt färre eftersom alla inte riktigt höll standarden. Jag var utklädd till en Mexikanare á la äkta mexicano! Mamma tyckte att jag var hemskt fin, och sa att jag borde skippat mustaschen och bara varit mexikanska, eftersom jag såg ut som en med mina mörka ögon och simpla fläta. Kul det hade varit. Verkligen "kul".
Envisades med att ha min gigantiska mustasch större delen av kvällen, trots att jag knappt kunde konversera eller förtära något med den på. Den liksom klistrades fast på både över och underläpp så att allt jag sa lät som "fffflaaaff". Men ska det va så ska det va.
Kvällen avslutades med att min hatt gick sönder. Men, bortsett från det- two thumbs up!
Nu ska jag duscha och försöka plocka ordning i mitt rum. Måste ha lämnat huset senast 19.00 eftersom min käre bror ska ha klassfest. Har lyckligtvis någonstans att fara och även blivit välsignad med en nyckel som jag kan låsa dörren till mitt rum med. Man vet ju aldrig med dessa ungdomar! Rätt var det är kommer jag tillbaka och så har någon dyrkat upp hänglåset till min lavenderdoftande hemliga dagbok.
Lat, slapp, lättjefull och allt däremellan som har med soffor att göra
Längtar oförskämt mycket tills klockan slagit åtta och jag får krypa upp i soffan, kanske smaska på en såndär fulländad gul banan som har perfekt tuggmotsånd- varken bäbismosigt eller omogen, och avnjuta ännu ett myspluttigt, romantisk och måbra-feeling avsnitt av Bonde söker fru. Serious, det är det enda jag ser på dumburken. Det och Idol och Vem Vet Mest- men då har jag verkligen inget bättre för mig.
För övrigt är jag djupt besviken på att jag jobbat så lite. Herregud vilken dålig lön! Ändå tycker jag inte att jag gör annat än att jobba! Eller hur? Mitt arbete känns ju som mitt Top-topic här på bloggen. Det och matvanor. Och ändå! Jag förstår inte. Vad gör jag för fel? För att inte tala om hur jäkla djävulens mycket jag måste jobbat förra året då jag tjänade dubbla av min nuvarande lön. Det får mig att känna än mer befängd.
Jag är lat. Det måste vara det! Jag vill hellre se BSF (Bonde söker fru) än att Jobba. Tänk nu hade jag säkert kunnat tjäna pengar någonstans (Ok, har jobbat idag, men ÄNDÅ!).
Fler Bevis:
A) Jag har som sagt fått ett fruktansvärt lönebesked som får mig att må dåligt
B) Jag har slutat springa varje dag, vecka, varannan vecka, överhuvudtaget (Nöjer mig med gym och cykling till jobbet på 5 km dit. 5 km hit. LAAAT!)
C) Jag skriver aldrig djupa välformulerande inlägg längre, eftersom min hjärna inte klarar av sådant.
D) Jag har två räkningar kvar att betala. Jag som brukar betala dem redan första dagen jag får dem.
F) Funderar på att gifta mig med en Städare- så HAN kan städa hela mitt HUUUUS!!!!!!!!!!! Nä där LÖÖG jag (som man säger på bondska).
Gsus! Nu börjar det om fem min, måste hitta den där bananen! Ciao.
Skrattade på mig, sådär att det gjorde ont i magen
Så här gick det till:
Gabriel: " Såg Markus Fagervall på stan idag"
Jag: "VA? Ofta!? Vad gör han här? "(Pinsamt att jag blir så uppenbart förvånad och intresserad)
Gabriel: "Ja, det är typ fjärde gången jag gör det. Han bor ju utanför stan. I en husvagn."
Jag: "Men vad säger du?!"(..eller något sånt)
Gabriel: "Mmm kolla här!" klickar upp vk nöjes hemsida och läser rubriken. "Från Idol till husvagnsliv..." Citerar "Att hitta en bostad är svårt - därför delar han och en kompis en husvagn i Innertavle."
Mamma: "Men! Han kan ju få bo här???" Uppriktig röst. En mammas oro. "Vi kan hyra ut ett rum?"
HAHAHHA Vore just snyggt! Ha Markus Fagervall som inneboende, en av tv fyras alla störtade stjärnor. HAHAHAH Skrattsalvor!! Blotta tanken....ÅHAHAHA! Mor min är ju bara för god. En äkta kristen!
I brevlådan låg det guld och vi äter vegetariskt
God eftermiddag!
Här sitter man och längtar efter middag (höhö)! Känner mig lite sådär som de arbetsamma männen på femtiotalet måste ha känt när de klev in genom tröskeln till villan och kysst sin fru på kinden- den djuriska längtan efter mat! Sådär att man har lust att strunta i alla former av bordskick och bara pula in köttbullarna i munnen, gröpa ur potatismoset med nävarna, och avslutningsvis slicka såsen från tallriken...Fast så kan man ju inte göra.
Mamma kokar linser, och fy bubblan vad gott det är! Ja, jag förstår att ni blir förvånade. Sitter och gapar av häpnad. Jag och min familjs matvanor har jag kanske skildrat något barbariskt tidigare. Som att min pappa bett mig hugga en gris osv. Men nu blir det vegetariskt för hela slanten. Kaninmat och allt vad ni nu vill kalla det. (Dock ska jag inte förstöra er bild av oss som Familjen Hedenhös. Farfar kom nämligen precis inbärandes med två stora baljor griskött som vi ska packa ner i fryspåsar...Fast just det jobbet överlåter jag till mor min. OBS KÄNSLIGT-> Gillar inte riktigt när man ser de där små pälshåren på det tjocka bleka fläsk-skinnet....)
Åh, roligaste: Fick post idag! Riktigt kuttrade när jag såg paketet adresserat i mitt namn där på botten av brevlådan. Veckans första traderavinst av fyra! Älskar frimärken, tejp och bläck mest av allt.
En riktig fyndögonskugga från Clarins i präktig guldfärg. Känner mig lite som en egyptisk, eh..drottning? när jag målar på.
Låt det vara frusen, kall och naken höst en stund till
Sitter här och smuttar på en rykande kopp kamomillte, iförd en stickad tjocktröja och strumpbyxor. Ahh låter det inte som en typisk höstförströelse? Frosten har precis tagit avsked och eftermiddagssolen kastar sin svala värme över nakna björkar och torra husväggar. Hösten får gärna stanna en stund till. Fick nästan hjärtstillestånd när min far sa att jag skulle cykla försiktigt på fredagsmorgonen eftersom det snöat/snöar (lyckligtvis smälte det samma dag, HÄHÄ!!)
Jag är bara inte redo för någon vinter. Varken psykist eller fysiskt (?). Har ingen som helst normal vinterjacka att värma mig med utan störvar omkring med min skinnjacka som håller värmen ungefär lika mycket som ett paraply skulle göra i en biltvätt (med "normal" menar jag en såndär som man slipper massa nyfikna och indiskreta blickar på. Min pälsjacka- som är jättefin ja- är inte en sådan jacka). Inga varma vinterskor. Inga vantar. Ingenting!!! (Hör ekot mynna ut till intet: enting..ting..ting..ng...ng..g....)
Det enda jag har att komma med är att jag nu är blek igen. Yes, fick det bevisat när jag testade att kladda på mig den foundation som jag brukar använda, men som jag inte behövt- eller kunnat använda utan att se skum ut. Den bleka Sofia har tagit form och är här för att stanna. Ve och fasa vad jag ogillar henne! Hon ser sjuk ut. Som en levande död. Gotharnas föreblid.
Ledig idag faktiskt. Om ni inte förstod det. Och ledighet betyder The office och körteori. Suck on that vintern!!
Hey. Min skrikande orange tröja är från Weekday i Helsingfors, originellt va?
Torsdagsledighet & Blåbärskaka med choklad
Ledig idag! Tjihooo! Studsar upp och ner av glädje. Struntar i smärtan i mungiporna från munsåret (Ja, it's still there! BA BA BAAAA-AMM) och smilar mitt bredaste, fånigaste, och lyckligaste flin.
Solen skiner. Jag åt rågmjölsgröt till frukost. Tog en cykeltur. Promenad. Har även hunnit med att förbereda middagen, ack så min far blev glad när jag ringde och berättade nyheten (inte för att förhäva mig, utan för att fråga om jag skulle hugga bort skinnet från grisen. Ve och fasa veganer!!!). Sedan har jag även städat toaletten, diskat, dödat en geting...Och...BAKAT.
Baka är en av alla sysselsättningar som får mig att må bra. Att stå där i köket och mäta upp socker och smälta margarin får mig på det bästa humör. Jag kan gå från hysterisk eldsprutande satmara, till sockersöt pluffsinuffs med gloria runt huvudet - om jag bara får lyssna på musik och knäcka några ägg. För mig är inte bakverket i sig det viktigaste, utan vägen dit, som den bakfantast jag är. Inte sällan mina kakor och dylikt misslyckas dock. Inte för att förhäva mig nu alltså...
Bakade Blåbärskaka med choklad - Ett recept jag hittade på internäätet.
Smak: Lite skum, men absolut god! Dock kanske inget man bjuder vår Konung på...eller kanske något man gör just därför...
Svårighetsgrad: Skulle kunna göra den med förbundna ögon. Väldigt simpel.
Specialinköp: Satsar min vänstra lilltå på att nästan alla säkerligen har samtliga ingredienser hemma. Bara man har choklad och blåbär (vilket vi hade tack vare några duktiga thailändare som är betydligt mer driftiga än vi lata svennar) så slipper man ila in på ICA.
Här delar jag med mig av denna märkliga och lättgjorda skapelse:
Ingredienser:
2 st ägg
1.5 dl socker
1.5 dl vetemjöl
3 dl blåbär - frysta
Topping:
0.75 dl havregryn
2 msk socker
25 gram grovt hackad mörk choklad
50 gram kylskåpskallt margarin
Smörj en form. En såndär med avtagbara kanter är nog enklast.
Vispa ägg och socker vitt och pösigt (går asfort! Slipper kramp i armen som när man ska baka rulltårta).
Blanda ner vetemjölet.
Bred (graciöööööst) ut smeten i formen.
Häll över blåbären.
Hacka chokladen grovt.
Tips från coachen: Ta någon god choklad! Gör inte samma misstag som jag - att ta någon random sort som vi hade i kylskåpet. Mycket hänger på chokladen i denna kaka! Don't spoil it. (oj blev lite paradoxalt nu. aja!)
Blanda chokladen, socker och havregryn i en bunke, skål eller vad du nu vill använda. Hink? Kastrull? Mammas fotbadsbalja?.
Strö blandningen över kakan.
Hyvla sedan smöret och lägg skivorna över alltsammans. Detta var typ det roligaste! Att smöret såg ut som ost. HAHA! Ja...jag är lättroad.
Sedan är det bara att skjutssssa in den i ugnen på 175 grader, där den får gräddas i 30-40 minuter.
Njuut!
Bye. Nu ska jag duscha. Blåbärskramar:).
Tre pinsamma bekännelser som bevis på dödlighet
Till alla er som ser mig som någon gudomlig varelse / halvgud á la Herakles (eller Herkules eller vad ni nu vill kalla honom) som svävar omkring i en gyllene omgivning utan minsta tecken på mänskliga brister (bortsett från finnar), har jag för er skull knåpat i ihop dessa bekännelser. Må Gud förlåta mig!
- Jag trodde att filmen Step Brothers handlade om två steppande bröder.
- Förstod aldrig varför man sa "Nu föll PLÄTTEN ner", helt obegripligt....
- I en religionsuppgift i nian hade jag skrivit Koreanen istället för Koranen.
Men för att inte tappa edert förtroende helt och hållet måste jag få inflika med att jag kunde alla låtar på dagens Musikguiden i P3's introtävling tema: 70-tal. Samt att jag ätit 10 pannkakor en gång, ett rekord ingen av mina närmaste och bekanta slagit.
Mossgrön sambo skyddar mig från stress och motvind som anfaller mitt liv... Rättning: Kulbo
Jäsiken så stressad jag känner mig!
Som om hela världens framtid hänger på att jag klipper av rätt sladd till den tickande bomben som kommer spränga hela universum och inte ens låta kackerlackorna överleva.
Fast så allvarligt är ju inte riktigt fallet...men NÄSTAN. Min framtid hänger faktiskt på mig - att jag ska hinna göra en massa kopior av ditt och datt, hitta någon lämplig och ödmjuk människa som kan framträda som min referens, skriva en essä på 300-500 ord -HANDSKRIVNA 300-500 ord, ta reda på mitt blodtryck, min vilopuls, och en massa annat som framkallar allt utom positiva stresshormoner!
Tyvärr...måste hålla detta hemligt ett tag till. Tills det riktigt är skrivet i sten- förhoppningsvis inte min gravsten i marmor. Så ledsen babes.
Men över till något annat:
Idag har jag betat av två The Office avsnitt! Älskar att sitta med min gröttallrik framför televisionen (yes, har ett USB kopplat till Gabbumonens xbox så jag slipper sitta och glo med en dubbelhaka på datorn). Kombinationen komik och rågmjölsgröt (som kanske till och med är snäppet bättre än kornmjöl...?) är outstanding! Jag vet jag vet, "djädrar vad den tjejen snackar gröt!". Men har ni själva smakat?? VA?? Funderar på att eventuellt söka plats som lärling på någon mjölfabrik? Kungsörnen? Vart har de sitt näste?
Sedan har jag jobbat, i ynka två timmar. Sådär 210 kronor tjänade och inte mycket mer. Men jag ska vara glad med det lilla jag får, med tanke på att jag annars skulle ha varit ledig. Cyklade i regnet i motvind. Måste vara första gången jag cyklat på ettans växel längre än två sekunder. Men lyckligtvis:
Hade jag denna ljuvliga halsduk som jag sökt land och rike efter!...eller i alla fall Umeås alla "storslagna" affärer. Allt jag begärde var en mossgrön skapelse, men det verkade nästan omöjligt att hitta min dröm någonstans. Så när jag nästan givit upp hoppet sa min kära vän Lillnea att vi skulle kika på Accent. Och där fann vi varandra! Det var kärlek vi första ögonkastet (citat: bonde söker fru).
